Innan vi fick barn styrde Niklas alltid en redig söndagmiddag som avslutning pÃ¥ veckan. Himla härligt. Nuförtiden beror söndagmiddagens vara eller icke vara pÃ¥ om pappan fÃ¥tt sova eller inte. Det fick han i natt – och voilà! DÃ¥ bjuder mästerkocken pÃ¥ oxfilé med grönpepparsÃ¥s och potatisgratäng! Obligatoriska tillbehör är en klassisk tomatsallad, och ett glas Zinfandel.

Jag är egentligen ingen köttperson. Väljer alltid fisk, tycker det är ljusår smarrigare. Om jag ska äta kött måste det vara det bästa bästa (har jag ju berättat förut). Annars smakar det unk tycker jag.

Därför blir det svensk ekologisk oxfilé, när vi käkar kött. Och det tamejtusan smälter i munnen – sÃ¥ jäkla gött! Däremot är det inte direkt billigt, sÃ¥ det blir inte sÃ¥ ofta. Men – Niklas har ett trick för att fÃ¥ köttet till ett bättre pris, tänkte att jag skulle dela med mig av det. Ber man om tvÃ¥ bitar (kött till tvÃ¥ pers) sÃ¥ fÃ¥r man det sÃ¥ kallade ”mittbitspriset”, och det är alltid mycket dyrare. Men ber man istället om en större bit (som man delar hemma) sÃ¥ fÃ¥r man det vanliga kilopriset. Och det kan skilja hundra pix per kilopris, trots att man köper exakt samma sak.

Lurigt, I know – but it WORKS! Niklas lärde sig tricket av sin mamma, och det är ett smart sätt att köpa superduperfint kött till en billigare penning. Ni vet ju hur vi är – försöker hustla oss till vardagslyx i alla lägen he he. Prova nästa gÃ¥ng ni slinker omkring vid delidisken vettja!

(Älskling – om du läser detta och tycker jag förklarar luddigt, skriv i kommentarsfältet i sÃ¥ fall, och upplys!)

Hustlat lyxkött eller ej, så var detta i alla fall en episk rackarns middag!

Lyssna här dÃ¥ vilka vuxenpoäng jag plockar nu: istället för smÃ¥godis frÃ¥n ICA har jag knatat till fina lakritsbutiken och köpt med mig riktigt lyxgotte hem. TvÃ¥ sorters chokladöverdragen lakrits. Mmmm… ÅssÃ¥ ett gott glas rött till det, och en Brillat Savarin. Magi.

PÃ¥ tal om lyxgotte – det här är ocksÃ¥ ett omrÃ¥de som jag och Niklas är diametrala motsatser pÃ¥. Min godispÃ¥se är uteslutande svart och brun. Mest svart. Hans? Givetvis regnbÃ¥gsfärgad. Men vi gillar varann ändÃ¥.

Hur är ni och era partners – lika som bär eller varandras motsatser? Eller nÃ¥nting mittemellan?

Jag och Niklas har mycket gemensamt och är väldigt lika pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Men vi är ocksÃ¥ sjukt olika. Och i kväll märks det. Bilden ovan visar vÃ¥ra outfits för kvällen. Niklas är just nu fräsigt uppklädd och röjer loss på 25-Ã¥rsfest med flärdfullt tema. Och jag sitter med tända ljus, ett glas vin och lyxgotte i soffan – i mjukisar.

Jag är (förmodligen) världens tråkigaste mänska, men får jag välja mellan fest och hemmakväll så väljer jag hemmakväll elva gånger av tio. Sorryborry alla ni som eventuellt trodde att jag var en crazy bananas partyprinsessa. Hade lite mer såna tendenser förr i tiden (oj nu lät jag gammal), men i dag får jag leta långt långt inne i själen för att bli pepp på fest.

Jag ÄLSKAR att bara fÃ¥…vara. Allrahelst komplett allena, har nämligen alltid haft eremittendenser. Jag trivs helt enkelt sÃ¥ jäkla bra i mitt eget sällskap. He he.

Men då är det ju finfint att man kan dela upp sig. Niklas får partaja och jag får en eremitkväll. Win/win liksom.