Fina, fantastiska ni! TACKSOMATTAN! …vill jag säga. Vilken rackarns PEPPFEST att läsa igenom kommentarerna pÃ¥ mitt förra inlägg! AlltsÃ¥ – I love you! TACK för att ni ocksÃ¥ vill tro att allt är möjligt, TACK för att ni ocksÃ¥ tycker att det är klart att man ska VÃ
GA och TACK för alla fina kommentarer om hjärtsnörp och bloggsorg – för jag mÃ¥ste ju erkänna att jag sÃ¥klart blir riktigt sabla HAPPYCLAPPY att läsa att ni skulle sakna mig om jag försvann frÃ¥n cyberspace. För ojojoooooj vad jag skulle sakna ER!
Jag blir sÃ¥ himla glad att ni ocksÃ¥ tycker det känns som att jag hittat en bra plan för hur jag ska gÃ¥ vidare, och HUR JÃKLA FIFFIGT är det inte att ni tycker att det känns superbra att jag kommer kunna lägga mer tid pÃ¥ vÃ¥rt härliga cybercommunity? Det är ju liksom hela poängen, för om ni inte är med pÃ¥ tÃ¥get är det här upplägget upplagt för ett rätt rejält platt fall. Ingen cyber-Vanja utan sina cyberfriends liksom!
Så nu skålar vi i en härligt gräddig cappo, bestämmer oss för att det här KOMMER BLI SKITBRA och så köööööör vi!