I samarbete med Kari Traa
Det här med träning är komplicerat. Inte bara själva grejen med att faktiskt fÃ¥ till den, det där med VARFÃR man tränar är nog minst lika lurigt. Jag önskar att 100% av alla som tränade gjorde det för att mÃ¥ bra och ta hand om sin hälsa, men sÃ¥ är tyvärr inte fallet.
En undersökning som sportvarumärket Kari Traa gjort med drygt 4000 svenska, norska, danska och finska kvinnor visar att träning i stor utsträckning är förknippad med press (frÃ¥n omvärlden och frÃ¥n – hör och häpna – ens partner!), att de orealistiska kroppsideal som omger oss kraftigt sänker kvinnors självförtroende (no shit Sherlock) och att 9 av 10 kvinnor skulle ändra pÃ¥ en eller flera kroppsdelar om de kunde. SÃ¥ deppiga slutsatser, tycker jag.
Jag är ingen träningsperson, det vet ni. (Se bilden ovan – sÃ¥ orutinerad, glömde tom tofs till hÃ¥ret!?) Ni vet ocksÃ¥ att jag däremot försöker BLI en. En träningsperson, alltsÃ¥. Mina anledningar till varför jag vill fÃ¥ in mer motion i mitt liv kommer dock aldrig vara att jag vill ha en studsigare rumpa eller fastare lÃ¥r. Nää, sÃ¥nt motiverar inte mig. Alls.
Däremot vill jag (som jag ju sagt så många gånger förut) kunna knyta skorna själv när jag är 80. Efter två knäoperationer vill jag förhindra att fler delar av kroppen går sönder. Jag vill orka bära på och leka med mitt barn, och blir det aktuellt med flera kids i framtiden vill jag ha en kropp som pallar med det.
Sen vet jag sÃ¥klart att jag är född med gener som gjort att jag är inom (den töntigt snäva!) ramen för vad som anses ”normsnyggt”. Jag gÃ¥r inte upp sÃ¥ lätt i vikt och jag ”behöver” inte träna för att hÃ¥lla mig kvar inom den där snäva ramen. SÃ¥ kanske är det lättare för mig att strunta i alla puffiga rumpor pÃ¥ Inspirationstagram?
Min rumpa är sladdrig som attan, men sÃ¥ länge jag inte känner ett behov av att stÃ¥ pÃ¥ en strand med skinkorna i vädret kommer jag aldrig bry mig om det. Den enda som kommer i närheten av min sladdriga rumpa är Niklas, och skulle han börja ha synpunkter pÃ¥ den skulle vi fÃ¥ väldigt stora problem. Blev sÃ¥ himla ledsen av att läsa just den där meningen om att Sà mÃ¥nga kvinnor känner press att träna mer – för sin partners skull.
Nej, jag hoppas verkligen att trenden kan gå mot att vi vill träna för att det får oss att må bra, inte för att vi ska försöka leva upp till orealistiska bilder av hur en kvinnokropp ska se ut. Att det dessutom bara finns EN kvinnokropp att sträva efter är ju helt bananas.
Det borde ju finnas lika mÃ¥nga ideal som det finns kvinnor, och om vi ska ha nÃ¥got träningsmÃ¥l utöver glädje och hälsa sÃ¥ borde det vara att vara den bästa versionen av OSS SJÃLVA, inte försöka Ã¥terskapa nÃ¥gon annans kropp.
Efter att resultatet av undersökningen jag nämnde ovan blev klart, bestämde sig Kari Traa för att försöka inspirera till just precis det som jag nämnde nyss: att träning ska vara något man gör för sig själv och sin egen hälsa och utveckling, inte för någon annan. Den här videon och kampanjen Celebrate Yourself är resultatet, så härlig tycker jag!
Alla bilderna i det här inlägget är tagna av Angelica, och de är från ett träningspass som Alexandra bjussade på häromveckan.
Vi som var där fick dra pÃ¥ oss boxningshandskar, och i mörker och till sjukt bra musik genomförde vi sen en Night Fight. Alla stod vid varsin boxningssäck och körde slagkombinationer och styrkeövningar utefter det man själv orkade med. Ett perfekt pass tycker jag – och verkligen ett sätt att fokusera pÃ¥ SIG SJÃLV, och inte jämföra sig med de andra i rummet.
Mörkret, och fokuset på den egna säcken gjorde att man var som i sin egen värld, och känslan var att man pushade sig för sin egen skull, man gjorde övningarna för sin egen skull. Inget sneglande på de andra, ingen press att göra precis som övriga i rummet. Precis så som träning alltid borde vara.
Jag hoppas innerligt att jag lyckas med att bli en träningsperson. Att jag kommer kunna knyta skorna när jag är 80. men framförallt hoppas jag att jag aldrig någonsin kommer träna av någon annan anledning än att det får mig att må bra.