Oj, oj, OJ! Var ska jag börja hörrni? Responsen pÃ¥ inlägget om att Iggy ska fÃ¥ ett syskon har varit liksom…MONUMENTAL! SÃ¥ oerhört fint. Vi har verkligen fÃ¥tt bada i kärlek, pepp och lyckönskningar frÃ¥n er, helt MAGISKT!

Inledde den här morgonen med att kirra en extra god frulle till mig själv, för att sen läsa igenom alla enormt fina kommenterar ni lämnat – bÃ¥de här, pÃ¥ mail och pÃ¥ Inspirationstagram. Det var en kärleksbomb som hette duga vill jag lova, och jag känner mig helt UPPFYLLD av fin energi – tack vare er!?

Väldigt roligt också att så många som är härinne och kikar titt som tätt men aldrig kommenterat tidigare nu kände att de ville plita ner några ord. Det känns som att jag får komma er blogoliner närmre, ÄLSKART!

Jag frÃ¥gade ju i förra inlägget om det fanns nÃ¥gra fler preggosar här i vÃ¥r bloggosfär – och visst fanns det det! SÃ¥ KUL! Måååånga som ska ha sina kiddos ungefär när vÃ¥r nykomling är beräknad (slutet pÃ¥ april). SÃ¥ sjukt roligt att vi fÃ¥r följas Ã¥t i det här.

En hel del berättade ocksÃ¥ om att de för tillfället befinner sig i den ack sÃ¥ osexiga bebisfabriken. MÃ¥nga har försökt länge, varit med om missfall och utomkvedshavandeskap – och jag känner SÅ med er. Jag hajar om det känns kämpigt att fortsätta hänga med här när man själv kämpar, och jag tycker det är sÃ¥ fint att se att ni i kommentarsfältet svarar och peppar varandra i det här svÃ¥ra.

Jag vill inte vara en vidrigt käck mänska nu (hoppa över närmsta stycket om ni blir tokiga pÃ¥ alla som vill försäkra er om att ”det gååååår”), men jag mÃ¥ste ändÃ¥ sticka in med att säga (som jag även skrev till en av er som berättade om sin jobbiga situation) att jag har haft väldigt mÃ¥nga i min bekantskapskrets som försökt fÃ¥ barn LÄNGE. Som haft till synes ”omöjliga” förutsättningar. Som försökt i mÃ¥nga mÃ¥nga Ã¥r.

Men ALLA har fått barn. ALLA. Till och med de som efter nästan ett decenniums försökande och behandlingar till slut adopterade ett barn. Knappt ett år efter att deras adopterade kiddo joinat deras familj blev de på smällen. UTAN behandlingar. Galet, men sant. Så jag tror på er som kämpar därute. Och det vore så fint om ni ville dela med er av era kommande plus, för att ge andra hopp?

TACK också alla ni som berättat om era egna familjeresor. Många har (som vi) haft det kämpigt med första barnet, men ALLA som kommenterade kring detta var eniga om att det är lättare med nr 2. Så tack för den peppen, fina ni!

Har ocksÃ¥ fÃ¥tt en hel del frÃ¥gor, framförallt om kejsarsnitt och om YouTube – kommer vi dela med oss av även denna resa i rörlig bild? Jag kommer reda ut allt kring det här, men det fÃ¥r bli i separata inlägg. Coming soon!

Nåt annat som är coming soon är första delen av min hemliga graviddagbok. Jag tänkte publicera den senare i dag. Då får ni läsa om mina tankar och känslor i gravidvecka 3, 4 och 5.

Ska bli så jädra KUL att göra den här resan (också!) tillsammans med er!?

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

Nämen. Varför står jag här med byxorna uppknäppta och visar magen månntro?

Det går ju inte ens att knäppa ihop jeansen längre. Vaffödådå?

Ja, ni har sÃ¥klart gissat alldeles rätt… JAG ÄR PÅ SMÄLLEN, woopeliwoopwoop! Eller, VI ÄR PÅ SMÄLLEN, rättare sagt. Det är ju en hel familj inblandad i det här.

Just nu befinner vi oss i vecka 16, och beräknat förlossningsdatum är 28 april 2018. En perfekt födelsedagspresent till moi alltså, som fyller 40 bast två dagar senare.

Hallå därinne, vem är du? Är du en liten brutta eller en liten snubbe månntro? Ska Iggy få en lillebror eller en lillasyster? Så rackarns spännande!

Hur mÃ¥r jag dÃ¥, den här preggofieringsomgÃ¥ngen? Well, det ska ni fÃ¥ veta – ingÃ¥ende. Jag har nämligen skrivit en hemlig graviddagbok ändÃ¥ sen vecka 3 (!) som jag ska börja publicera här i el bloggo inom kort.

För yes, redan i mitten på augusti kände jag i hela kroppen att nåt var på g. Och visst var det det. En bebeliiinooooo!

Det har varit SÅ SVÅRT att hålla det här hemligt för er, mina rara blogoliner. Egentligen ville jag ju berätta omedelbart, där i mitten på augusti.

Men som ni kommer få läsa om i min hemliga graviddagbok (som snart alltså inte är så himla hemlig längre, vad SKÖNT!) så ändrade jag mig. Allt om varför / hur jag tänkte / bla bla bla och yada yada får ni läsa i de inläggen som jag kommer börja publicera snart.

I början av det här året fanns det inte ens på KARTAN att jag och Niklas skulle försöka oss på att skaffa ett kiddo till. Ni vet ju hur tufft vi har haft det. Nästan brutit upp, nästan kraschat.

Men sÃ¥ ändrade vi oss (här kan ni läsa mitt inlägg Ett Syskon Till Iggy Och Tankar Kring Fertilitet Kring 40), och frÃ¥n den dagen som vi vÃ¥gade tänka tanken att ”Jo, det vore nog vääääldigt mysigt med ett syskon till Iggy” sÃ¥ blev det vÃ¥r absolut högsta önskan i hela livet. Och nu har den slagit in, sÃ¥ FINT!

YES! We made it! Vi var oroliga att det inte skulle gå. På grund av min ålder, på grund av hur dåligt vi båda mått i omgångar de här senaste åren, på grund av hur stressade vi varit tidigare. Kanske hade det satt djupare spår rent fysiskt än vad vi trodde?

Men det gick, och det gick snabbt. Woop woop! På andra försöket fick vi uppenbarligen till det, och jag ska självklart skriva om hur vi gick tillväga. Hela den osexiga bebisfabriken-prylen, ha ha.

Vet att sÃ¥nt är väldigt spännande att läsa när man själv försöker fÃ¥ barn, och visst är vi ett gäng härinne nu som hÃ¥ller pÃ¥ och sysslar med precis just det – eller till och med redan lyckats bli gravida? Berätta gärna!

Vi är enormt glada över det här, samtidigt som vi är en smula livrädda. Att fÃ¥ Iggy var ju sÃ¥ enormt mycket tuffare än vad vi hade kunnat ana, framförallt pÃ¥ förhÃ¥llandefronten. Men fixade det, kom ut starkare pÃ¥ andra sidan – och känner oss rätt sÃ¥ rackarns säkra pÃ¥ att vi fixar även detta.

Den här gÃ¥ngen har vi 100% mer erfarenhet, vi vet hur vi funkar bäst som team – och framförallt sÃ¥ har vi lärt oss att alltid, alltid, ALLTID utgÃ¥ frÃ¥n oss själva och VÅRA förutsättningar vad gäller att ratta en familj. Den här gÃ¥ngen kommer vi inte behöva snegla pÃ¥ andra för att hitta rätt, vi vet att det bästa är att kika pÃ¥ oss själva. Titta inÃ¥t istället för utÃ¥t. SÃ¥ ska det nog bli bra det här.

Eller hur?

SparaSpara

SparaSpara