Kej, så i dag var jag hos gynkan (tack för stöd och pepp angående detta märkliga). Det gick hur bra som helst, jag har verkligen en så fantastiskt bra gynekolog. Mer bekväm än vad hon gör mig i den där utsatta situationen kommer jag nog aldrig att kunna bli. Mysig belysning, klassisk musik som spelar. Varsamt och förklarande sätt. TACK!
Varför var jag där då? Dels ville jag ha en rutinundersökning för att liksom kolla att allt var som det skulle, och dels ville jag prata fertilitet, ålder och fler kids. Eftersom jag vet att det är fler än jag som har funderingar kring just det här med ålder vs barn, så tänker jag att jag delar med mig av vad min gynekolog sa. Goda goda bilder på en liten liten Iggy får illustrera detta inlägg, bra pepp inför (den skräckförtjusta) tanken på fler kids tänker jag.
Titta vilken liiiiiten rackare! Här var han bara några månader. Min lilla nos.?
På rutinundersökningen såg allt tippetopp ut, och att veta att det inte finns några myom eller knutar någonstans som kan stöka till en eventuell preggofiering var skönt att höra. Så det borde ni som också är sugna på fler kids undersöka, tänker jag.
Oj. ”Ni som OCKSÅ är sugna på fler kids.” Skrev jag det nyss? Hmmm. Ja, det känns nästan lite läskigt att skriva ut det, men det verkar som att jag och Niklas ändå kommer försöka styra upp en illbatting till. Vi känner båda att Iggy (och vi också såklart) skulle ha så mycket glädje för resten av livet av ett syskon, så vi måste liksom give it a try.
Obs obs att vi inte har ”satt igång” och obs obs att vi inte riiiktigt landat i detta än heller. Vi har kommit så pass långt att vi insett att vi glömt av det som var mest jobbigt för oss, vilket framförallt var perioden mellan 6 månader och 2 år. Då hade vi det satan i gatan-kämpigt som ni vet. Men risken att det ska bli lika kaosigt en andra gång känns inte så stor. Framförallt för att jag och Niklas nu har en helt annan kunskapsbank att ösa från vad gäller alltifrån sovrutiner (både våra egna och ett barns) till hur vi ska jobba bäst som team.
Så vi kommer försöka, så får vi se om och när det går. Vet inte om jag kommer skriva så mycket om själva ”försöksprylen” i el bloggo, känns lite stressande att liksom ha publik vad gäller nåt sånt här. Iggy fick vi ju till på första försöket, men (detta var till exempel en av grejerna jag pratade med gynekologen om) förmodligen kommer det ta mycket längre tid den här gången eftersom jag nu är nästan fyra år äldre. Om det ens går, det vet vi ju inte.
Men. Nu vet ni alltså att vi landat i att YES, vi vill försöka få ett till barn. #Gaaaahhhh
Så – tillbaka till gynkan! Rutinundersökningen såg strålande ut, livmodern var tippetopp och allt var allmänt happy clappy. Hon kikade med ultraljud, vilket jag också skulle rekommendera er som vill gå å kolla upp er. Då ser man ju verkligen hela insidan, vilket känns tryggt.
Eftersom jag nämnt att jag ville prata fertilitet så spanade hon även in mina äggstockar och såg att det fanns många fina äggblåsor där. Eftersom min mens är oförändrad (cykeln har inte blivit kortare eller annorlunda mot vad den brukar) och blödningarna likaså så sa gynekologen att summan av kardemumman är att allt såg jättebra ut och min fertilitet torde vara bra.
Obs obs (många obs obs i det här i lägget, allvarliga grejor vi snackar om ju) att jag inte är medicinskt kunnig utan bara återberättar hur jag uppfattade besöket och informationen. Det går såklart inte att säga att jag har 100% chans att bli på smällen, men av vad hon kunde se så såg allt så bra ut som det kunde. Och det var ungefär det jag behövde veta.
Sen betyder det BARA att det ser toppen ut just precis nu. Eftersom jag blir äldre så kan det här såklart ändras i morgon, så hon rådde oss till att börja försöka rätt omgående om det är så att vi vill ha fler barn. Just eftersom man inte vet hur kroppen förändras och eftersom det kan ta mycket längre tid nu iom min ålder. Men hon såg inga tecken på att klimakteriet var på ingång, baserat på undersökningen och den information jag gav om min mens, min hälsa etc. Tänker att detta kan vara ganska skönt att gå och få uppkollat, ni som också fnurlar på barn och inte är purunga längre.
Hon sa också att fertiliteten går ner drastiskt efter 40 för i princip alla kvinnor. Hårt att säga kanske, men så är det ju och det måste man ha i bakhuvudet.
Hursomhelst. I och med detta känner jag mig så trygg som jag kan bli på att allt är ok och att mina chanser att bli preggo är rätt goda. Jag känner dock inte att vi kan (som vi kanske hade tänkt) chilla ett år med att försöka, utan tycker att vi nog måste börja få fjutt på den här resan rätt så omgående. Tar det ett halvår eller ett år innan jag har tur nog att bli gravid, så är det ju faktiskt väldans lång tid tills barnet skulle komma. Och då hinner vi ju få vår njut-tid (eftersom det är så himla smooth samling just nu och vi mår så bra och är så lyckliga) med Iggy och som familj innan bebiskaoset brakar loss.
För yes, det kommer bli ett kaos. Två barn är såklart double the joy, men jag har inga illusioner om att det inte kommer bli svinjobbigt OCKSÅ. Tänker dock att Iggy kommer vara så pass gammal att han kommer kunna hjälpa till, och att vi ju numera vet att det där riktigt, riktigt jobbiga (som vi upplevde det) GÅR ÖVER.
Men om jag hade fått välja skulle jag nog få vår bebis, njuta av en liten asmysig krabat som man kan gosa med konstant i sex månader, och sen spola fram till tvåårsdagen. Bli inte arga på mig nu, men så känner jag faktiskt. Fast vad sjuttsingen, om vi nu lyckas producera en till liten mänska kanske allt blir annorlunda, och kanske kommer vi att ÄLSKA åldern 6 månader till två år? Who knows? Förhoppningsvis får vi se.
Åh, vad härligt med positiva nyheter. Lycka till! Förresten, hur hittar man en sådan fantastisk gynekolog?
Jag googlade. 🙂 Hon heter Anette Sjösten och jobbar på läkargruppen Victoria på Medborgarplatsen. Jättebra verkligen. 🙂
Mina erfarenheter då med nr 2. Första halvåret var en dröm trots kolikbebis. Upplevde inte grejen med bebis lika jobbig som första gången, kanske berodde det på bebisen som liksom var mer rutinbunden med regelbundna sömntider och länge sov han också, inte korta intervaller på 20 min som nr 1 gjorde vilket gjorde mig mindre slutkörd. Men vad hände efter 6 månader? Jo bebisen började resa sig upp mot möbler och genast blev ju storisen som förbytt och började slå och knuffa mini. Det var typ nu den mörkaste svärtan jag någonsin upplevt i livet inträffade. Inte en sekund kunde jag lämna dem ifred utan bråk och så var det till dess att mini blev 1 år. Relationen till min man då? Svårt att laga allt mellan oss efter alla fula ord som sagts i utmattningsdimman. Hur kommer man tillbaks till pirret? Vi kämpar och fyller på med energi när barnen sover. Men känns alltid som vi hamnar på minus. Japp, inte så roligt inlägg kanske men varför ska inte det som doftar annat än nyponros få existera? Försöker se utmaningar som utvecklingsfaser för mig själv. För jag kan ju trots all utmattning i samband med barnen ändå nu känns att jag liksom lever för någon annan för första gången i mitt liv och det är det finaste jag varit med om.
Tack finnig för att du delar med dig. Så fint skrivet. Kan också till 100% känna igen mig i det där att leva för någon annan. kanske extra fint när man (som jag i alla fall) varit väldigt fokuserad på migmigmig fram tills dess att jag fick barn. Tycker det är grymt viktigt att få höra och kunna berätta alla delar av föräldraskapet, jag och Niklas tänker att det ju är en period, sen är det kaosigaste över och man återkommer till rutiner, kärlekspirr och annat. Kram!
Du ger mig hopp Vanja, vet du det?! Nej hur skulle du kunna veta det men nu vet du! Jag, nyss fyllda 37 och längtar efter barn. Min man, 27år inte så stressad över barn…ja och där är jag i mitten av alla känslor. Men du ger mig hopp!!!
Men å, vad fint.
Åh så roligt!!! Hoppas verkligen det går vägen för er!? Kram!
Åhh fina Vanja, fint och rörande. Hoppas det går vägen för er och det blir en baby och syskon till grodan. Har följt dig sen gravid vecka för vecka, vore så kul att följa nått liknande på er youtube kanal. Lycka till.
Åh så spännande! Det låter som att ni tar helt rätt beslut i att ge detta ett försök inom en inte allt för avlägsen framtid. Stort lycka till härifrån! ?
Hej!
Så härligt att allt såg bra ut!
Jag har själv två barn nu. Den äldsta fick jag två månader efter ni fick Iggy och den yngsta är nu 7 månader. Jag tror att det första barnet är jobbigare eftersom det är en stor luvsomställkung man gör och man kan inte förbereda sig. Med andra barnet vet man som du säger att det blir bättre! Sen har vi enfått en riktig solstråle tull bebis som är glad nästan jämt (tyvärr hade hon en lång period när detta även inträffade mellan 3-5 varje natt ?). Sonen är nu trotsig till tusen och det är han som står för det svåra och jobbiga hos oss. Lilltjejen hänger med och sover nu helt ok! Så det jag vill komma till är att ett barn är tufft och två är inte lättare men man vet iaf vad och hur man ska hantera situationen på bästa sätt för en själv!
Lycka till!
Kram
Håller med! ?Vår lilla bebis (3 mån) är inte utmaningen här utan snarare vår megatrotsiga 3åring! ?
Så kul! Lycka till!
.. och.. två barn är jobbigt, men det är mer underbart än jobbigt 😉 Mina har så kul tillsammans trots att de är tre o ett.
Häftigt hur olika man kan känna och uppleva. Jag känner tvärt om emot dig, kan någon annan bara ta mitt nästa barn de första 6-8 månaderna så att jag slipper? Jag tyckte det var såå jobbigt med minibebis! Däremot stortrivs jag med att ha en liten ettåring ?
Lycka till med bebisbakandet!
Precis sa kanner jag ocksa.
Åååh Vanja!! Vet inte varför men jag blir helt rörd av att läsa detta! ? Kanske för att jag själv minns känslan av att försöka få en bebis. Jag har två tjejer och det är nog stop för mig på barnfronten och det känns bra men ändå lite tråkigt då preggo-tiden är så himla mysig (förutom när man spyr eller är så höggravid att man inte kan knyta skorna själv ?)! Ska bli så kul att följa din resa igen ????
Grattis fina Vanja! <3 <3 <3 Lycka till!
Så fint av dig att skriva öppet om det här. Vi har två barn på 1 & 3 år. Vi har fått dem med hjälp av ivf så när vi fått vår äldsta son kände jag en inre stress & vågade inte vänta för länge. Utifall det skulle ta tid ( inte gå alls) att bli gravid igen. Farhågan att det skulle bli mycket med två små barn besannades aldrig. Vår yngsta son är en solstråle hela han. Han hänger bara på. Vi känner oss riktigt bortskämda & det jag menar är att det behöver inte bli kaos bara för att det var jobbigt med det första barnet ( vi hade också det lite kämpigt med nr 1). All kärlek till dig & din fina familj!
Lycka till! Förstår precis hur du känner, tror jag.. Har en 3,5 åring och en åtta månaders här hemma. Upplevde och upplever fortfarande den känslan du hade när Iggy var liten men jag tycker att mycket har fungerat mer smärtfritt nu med barn nummer två, mycket tack vare tidigare erfarenhet och inställning. Vid första barnet tänkte jag ofta (förlåt!) ”vad har vi gjort?” Eller ”ska det vara så här föralltid nu?”, men nu vet jag ju att saker och ting förändras och därmed kan jag acceptera jobbiga stunder på ett annat sätt. Att man är mentalt förbered på vad som väntar med barn nummer två har för mig varit den avgörande skillnaden, men det är absolut inte bara enkelt! Vår son som är äldst blev flaskmatad från tidig ålder och jag kände tidigt att jag behövde min egen tid. Vår dotter ammas fortfarande och jag trivs med att ha henne nära, nästan alltid, tänk så olika det kan bli.
Stort lycka till! Jag hejar på er ?
Så härligt att läsa! Jag tänkte faktiskt på det när du sa i podden att ni nog kanske skulle vänta och ifall att ni kände för det börja om ett år, att jag nog personligen hade börjat försöka för att maxa oddsen så mycket det bara (som barnmorskan sa). Min kusin började på barn nummer två efter 40 och det vart en längre resa, men nu har hon en till härlig liten knodd, så det går ju!❤️ Lycka till och hoppas ni lyckas producera en till liten go-groda!
Alltså wow! Gud vad kul för er och grattis till beslut att försöka ❤️ Önskar er all lycka till och hoppas på en lyckad preggofiering! Så fint att du delar med dig av detta beslut, TACK för att du bjussar så mycket på dig själv.
TACK för att du vill (och vågar) dela med dig av detta! SÅ modigt verkligen!!
Sån förebild verkligen! Massa kärlek till dig – och till ER. ?
Kära Vanjabloggare och kära Vanja!
Läste dig här och nu och tänke vanvördigt …
Två barn… det är väl inte så många .., och så jobbigt …?
Så. Good luck ! Skulle vara roligt att ses nån gång ! Jag är numera trippelfarmor och enkelmormor.. Så roligt detta är!
Lycka till i massor! <3 Detta kommer ni fixa! Så spännande tid ni har framför er!
Åh härligt härligt!! Jag älskar att du skriver så öppet och ärligt om detta ni är ju bara för grymma!!
Massa kamar till er!
Åh va spännande för er, önskar er all lycka till! kram
Så fint och varmhjärtat inlägg, Vanja. Önskar er all lycka!
Åh va härligt och spännande! <3
Tack Vanja för ett så fint och ärligt inlägg? hittade dig i gravid v för v när jag själv var gravid och letade efter positiva kejsarsnittshistorier. Din historia gav mig sån pepp och allt gick hur bra som helst vid mitt KS. Nu har jag en son på 1,5 som påminner mkt om Iggy, energinivå till tusen men hur god som helst. Tack för att allt du/ni har delat med er av gällande barnlivet. Så spännande att eventuellt följa en till liten människa till världen, ni är förebilder❤️
Vilket bra inlägg! Följde er på gravid vecka för vecka och har följt er sedan dess! Ni är ju så himla fasligt mysiga!
Kommer bli kul att följa er resa igen, speciellt nu när jag själv ligger hemma med en son på 2 månader.
ÅÅh vilket happyclappy inlägg! Hoppas som bara tusan att ni roddar ihop en ny liten knodd och att du fortsätter vara lika öppen om allt gällande den graviditeten!
Heja dig, heja Niklas, heja framtida bebis, heja den nya familjen!
Hej! Tack för en fantastisk blogg. Fint att du är så öppen. Blir väldigt glad av att läsa ditt inlägg idag ?
Vi har också upplevt bebistiden som riktig kaos som vi lovat varandra att aldrig utätta oss för igen. Vår son är lite drygt 1 nu och jag har börjat jobba heltid sen några månader tillbaka. Jag har redan glömt (förträngt) mycket av det jobbiga, och tänker att ”så farligt var det väl inte”. Och känner nu att jag vill skaffa syskon (om ett par år).
Men min sambo är fortfarande helt bestämd med att det blir inga fler (det är nu han som är pappaledig).
Jag får lite hopp när jag läser att ni eller kanske främst Niklas”ändrat er”. Att kanske min sambo också kommer på andra tankar längre fram.
Var ni säkra på att ni inte ville ha fler? Eller var det aldrig så att ni hade bestämt er för att det blir inga fler?
Kram!!
Er och vår situation känns ganska likartad måste jag säga. För min del kändes inte syskon som att det fanns ens på tapeten förrän för kanske ett knappt år sen. och för Niklas del har han landat i samma känsla först för någon månad sen. han mådde ju sämst av oss under bebistiden, så för honom tog det längre tid. Vi var tvungna att hinna glömma och hinna få njuta, sen landade det här med syskon. Om ni haft det tufft och fin kille dessutom just nu befinner sig i sin pappaledighet tror jag att det är svårt att tänka på fler barn för hans del just nu, det förstår jag verkligen. Men jag tror inte att du behöver oroa dig för att han aldrig ska vilja ha fler barn, när man som sagt får landa lite, när det blir lättare så öppnar de dörrarna och tankarn aupp sig rätt naturligt tror jag. Så jag tycker inte du behöver känna någon oro över detta alls, det kommer ge sig med tiden. Kram!
Åh det här inlägget kom väldigt lägligt. Tack för att du skrev ner dina tankar! Var väldigt skönt att läsa. Vi är också i tankarna om barn nr 2 nu (vi vill bara ha max 2 barn totalt). Vår son är född april 2017 så han är alltså 3 år nu. Jag är 26, min sambo fyller 31 i år. Det är även för oss med en skräckblandad förtjusning som vi valt att återigen ge oss på denna grejen. Jag tyckte däremot att från 1 månads ålder fram till strax efter 2 år har varit ganska lätt. Vår son var nöjd för det mesta och började sova bra tidigt och har sovit bra sen dess (förutom vid sjukdom, tandsprickning osv såklart). Däremot sen han kom in i ”trotsåldern” har det varit otroligt tufft. Inte jämt, men ofta. Jag upplever att det är roligare nu för han är ju verkligen en helt egen liten person, som är väldigt rolig, lättlärd och mysig när han är på det humöret. Men samtidigt så otroligt envis och har ett hett humör. Så jag känner lite tvärtom vad gäller åldern faktiskt. Men samtidigt så vill vi ju ge vår son ett syskon, tanken på det känns ändå väldigt fin. Så det är väl bara att köra och förbereda sig på ett kaos som du skrev! Lycka till och hoppas ni lyckas med det ni önskar! Kram ❤️
Menade ju såklart att vår son är född i april 2014 ? Blev lite fel där, haha!
Vilket vackert inlägg Vanja ♡ det var så vackert och fint skrivet. Du och ni är så fantastiska människor och det kommer bli bra oavsett hur det blir. (Har ändå en feeling att det kommer gå ganska snabbt bara ni sätter igång)
En av orsakerna varför jag gillar dig så mycket är för att vi har så mycket gemensamt både var vi är i livet och misstankar. Vi har också gått från att sörja att vi bara väljer ett barn till att fundera på kanske, kanske en till. Men vi är inte riktigt där än. Vi velar för mycket för att jag ska känna mig bekväm med beslutet att aktivt skaffa en till (Har dock inga preventivmedel så är medveten om att det kan komma en men men)
Puss på dig ♡♡♡ ily
Å, men sötis. Vad fint sagt.
Ååh!! Blir varm i kroppen av detta inlägg! Så spännande och härligt. Önskar er all lycka, kram ❤
Å vad roligt! Ett bra och roligt beslut! Lycka till! ?
Hej! Så himla galet, vi är i samma sits (minus min ålder) angående det här med barn nummer två. Man älskar sitting barn meet i hela världen men när folk i min närhet börjar fråga när tvåan kommer så svarar jag ärligt… jag längtar ej efter barntiden mellan 6 månader och 2år. För det var precis samma här, ingen sömn, onöjd bebis osv osv… men min sambo är äldre än mig och har mer bråttom med barn samt att jag vill såklart ha ett syskon till min älskling.
Såg igår att jag är gravid, lite blandade känslor kring det. På ett vis längtar jah, på ett annat ser jag ej fram emot typ 2 år av sömnbrist och tacka nej till sociala grejer. Man får härda ut kanske…. bittersweet.
Flummig kommentar men förstår din känsla så VÄL.
Ha ha! Great minds think alike! 😉 Men GRATTIS hörru! SÅ fint ändå, även om jag till 100% hajar det där med skräckblandad förtjusning… Min känsla är att eftersom man vet att det jobbiga liksom faktisk tara ÄR en period, så kan man ta sig igenom det på ett lättare sätt än gång nr 1. Och hur bökigt å stökigt det än blir den där första tiden, så kommer man ha glädje av den där goda lilla ungen i resten av sitt liv. Och DET är fint. KRAM!
Spännande! Och vad härligt att det såg bra ut <3
Urk.. De där kapitlet alltså (drar täcket över huvudet och gömmer mig, det blir nog bättre då, pust!).
Kram
Åh, fina vanjiiiis ? Vilket fint och ärligt inlägg! Vilka fina tankar! Fattar att det känns jobbigt just eftersom det va sä jobbigt mellan 6 mån-2år med Iggy! MEN, jag ränker att det är 1,5 år av hela ett barns liv. Tänker att det antagligen är värt det sen (om det ens blir jobbigt denna gång- Det är ju INTE säkert)… tänker också (om det är nån tröst) att vi är många bloggläsare som iallafall gärna ger massa hejarop och pepp nu när vi vet hur er situation va sist!! Blev så glad av detta inlägg! Så gullig som Iggy är kan det ju inte bli annat än jordens finaste baby ?
Känner igen mig i såå mycket! Hade ett tag tänkt att bara skaffa ett barn och såg det som en lättnad att man faktiskt inte ”måste” skaffa syskon. Jag har syskon och var tidigare helt inställd på att jag såklart skulle ha fler barn. Men min man är ensambarn och har aldrig saknat syskon.
Meeeeen.. trots det där jobbiga tiden (och jag kan fortfarande tycka att det är svinjobbigt! Har precis haft psykbryt pga 3-årsrelaterade diskussioner här hemma) så har vi båda öppnat upp oss för tanken på syskon. Skräckförtjusning är nog rätta ordet =P Hjälp! Fast samtidigt..sjukt kul och sjukt mysigt och helt fantastiskt underbart!!!! <3 Så märklig kombo det kan vara det här med små älskade ungar <3
Åh känner precis samma som dig! Har också en 3-åring, det är ständiga diskussioner och vi blir ofta osams. Det är gap, skrik och tårar. Fy vad tufft det är, har gråtit av utmattning vissa tillfällen. Undrar om detta kommer lugna sig ett tag snart eller om det bara blir värre ? Jaja, sånt är livet! Kram
Ja, det lär lugna sig. Men jag tror att man möts av olika slags utmaningar under olika åldrar. Denna åldern kan verkligen vara prövande.. Grät också igår och dottern undrade sen varför jag grät på toa. Ja, vad säger man. Det är inte alltid så lätt att vara mamma till min lilla envisa vilding <3 Men hon är bäst i världen. Och du har säkert också världens bästa unge 😉
Lycka till ??vi har två barn, minsta blir snart 8 månader. Det kaos som vi haft har äntligen lättat! Kan en inte få föda en 6 månaders bebis, men inte samma storlek?
Så himla kul Vanja! Kom på mig själv med att sitta och le när jag läste, hihi, blev så glad för er skull! Kommer säkert gå jätte bra, även om det såklart kommer komma skit jobbiga stunder är jag övertygad och att det bra kommer överväga. Och Iggy alltså, vilken himla fin storebror han kommer bli om allt går som det är tänkt <3
Väldigt fint och ärligt skrivet! Men Iggy, så oerhört söt liten son ni har! Han kommer säkerligen bli en fantastisk storebror om ni får ett barn till. Och vem vet, kanske ni kommer uppleva den stentuffa långa tiden på ett helt annat sätt, då till det bättre. 🙂
Yaaaay! Håller tummarna och ser fram emot gravid-momspo ? Du är lätt den snyggaste (gravida) kvinnan EVER! Xx
OMMÄÄÄÄ! SPEGEL ditt rackarns snyggopyggo!
Vanjis! Så kul att höra 🙂 Ser fram emot att förlja ett eventuellt kiddo nr 2. Men duuu, va har hänt med ert youtubande? Kikar in där dagligen i förhopping om en ny härlig video. Kram lisa
Vi har inte riktigt tid för tillfället tyvärr. Vi har sjukt mycket att göra med Babyloonz just nu och måste få alla grejer på banan vilket tar enormt mycket tid eftersom det bara är jag och Niklas (mest Niklas) som rattar. Men vi kommer tillbaka, har bara en liten paus. Det kommer videos dock, bara mer sällan ett tag framöver. Kram!
Det låter helt underbart!
Jag börjar nästan gråta för jag blir så glad för Er skull!
Å Iggy, han kommer bli världens bästa storebror!
Håller tummarna för Er! <3
Kram
Vad fantastiskt att man ens kan kolla upp såna saker, fantastisk vård vi har! & så himla härligt att det såg bra ut! Grattis (eller vad säger man?) & väldans bjussigt av dig att dela med dig!
Jag har själv en snart 1,5-åring här hemma & tvärtom till er upplevelse tyckte jag att 0-6 månaderna var så tuffa! Min dotter var så ledsen, till och från hela dagarna! Jag promenerade runt med henne i babybjörn i trädgården med hörlurar i öronen för att trösta henne. Men efter 6 månader har det bara blivit bättre & hon blev mer nöjd med tillvaron. Nu är världens gladaste & godaste lilla tjej!
Är det något som jag har lärt mig som förälder är att inget tillstånd är för evigt – DET GÅR ÖVER! Min kille är peppad på ett syskon, dock är jag inte där än.. Men jag hoppas att jag kommer till den peppen också, för jag VILL innerst inne.
✨All lycka till er! & lycka till✨
Åh låter ju helt underbart! Ser fram emot att få följa även denna resan 🙂
Åh TACK för delgivandet. Så härligt att allt såg bra ut! Och äggblåsor, det är fan ett ord jag inte jag trodde jag skulle gå runt och tänka så mkt på.
PS – var är hjärtat???
TACK finaste La Linda! Och JA – håller med! Saknar hjärtat så in i bängen, Metro har lovat att kika på det till hösten…