Oj, oj, OJ! Var ska jag börja hörrni? Responsen på inlägget om att Iggy ska få ett syskon har varit liksom…MONUMENTAL! Så oerhört fint. Vi har verkligen fått bada i kärlek, pepp och lyckönskningar från er, helt MAGISKT!
Inledde den här morgonen med att kirra en extra god frulle till mig själv, för att sen läsa igenom alla enormt fina kommenterar ni lämnat – både här, på mail och på Inspirationstagram. Det var en kärleksbomb som hette duga vill jag lova, och jag känner mig helt UPPFYLLD av fin energi – tack vare er!?
Väldigt roligt också att så många som är härinne och kikar titt som tätt men aldrig kommenterat tidigare nu kände att de ville plita ner några ord. Det känns som att jag får komma er blogoliner närmre, ÄLSKART!
Jag frågade ju i förra inlägget om det fanns några fler preggosar här i vår bloggosfär – och visst fanns det det! Så KUL! Måååånga som ska ha sina kiddos ungefär när vår nykomling är beräknad (slutet på april). Så sjukt roligt att vi får följas åt i det här.
En hel del berättade också om att de för tillfället befinner sig i den ack så osexiga bebisfabriken. Många har försökt länge, varit med om missfall och utomkvedshavandeskap – och jag känner SÅ med er. Jag hajar om det känns kämpigt att fortsätta hänga med här när man själv kämpar, och jag tycker det är så fint att se att ni i kommentarsfältet svarar och peppar varandra i det här svåra.
Jag vill inte vara en vidrigt käck mänska nu (hoppa över närmsta stycket om ni blir tokiga på alla som vill försäkra er om att ”det gååååår”), men jag måste ändå sticka in med att säga (som jag även skrev till en av er som berättade om sin jobbiga situation) att jag har haft väldigt många i min bekantskapskrets som försökt få barn LÄNGE. Som haft till synes ”omöjliga” förutsättningar. Som försökt i många många år.
Men ALLA har fått barn. ALLA. Till och med de som efter nästan ett decenniums försökande och behandlingar till slut adopterade ett barn. Knappt ett år efter att deras adopterade kiddo joinat deras familj blev de på smällen. UTAN behandlingar. Galet, men sant. Så jag tror på er som kämpar därute. Och det vore så fint om ni ville dela med er av era kommande plus, för att ge andra hopp?
TACK också alla ni som berättat om era egna familjeresor. Många har (som vi) haft det kämpigt med första barnet, men ALLA som kommenterade kring detta var eniga om att det är lättare med nr 2. Så tack för den peppen, fina ni!
Har också fått en hel del frågor, framförallt om kejsarsnitt och om YouTube – kommer vi dela med oss av även denna resa i rörlig bild? Jag kommer reda ut allt kring det här, men det får bli i separata inlägg. Coming soon!
Nåt annat som är coming soon är första delen av min hemliga graviddagbok. Jag tänkte publicera den senare i dag. Då får ni läsa om mina tankar och känslor i gravidvecka 3, 4 och 5.
Ska bli så jädra KUL att göra den här resan (också!) tillsammans med er!?
