MIN BARNDOMS PARADISGÅRD ÄR TILL SALU

I det här huset och på den här gräsmattan har jag lekt i princip varenda sommar sen jag föddes, tills dess att jag blev vuxen. Det är min pappas gård i Björkberg utanför Leksand i Dalarna, som nu är till salu.

Det är ett riktigt litet paradis, gården ligger på en höjd omgiven av gröna ängar. Det är ett helt gäng gamla byggnader som ingår utöver de två bostadshusen; en bondgård, en lada, en smedja och ett härbre.

Här är smedjan, där jag och mina kusiner var ÖVERTYGADE om att det bodde spöken. Såklart.

Det är verkligen världens vackraste ställe, i en übergullig by som heter Björkberg. Min farmor bodde i samma by, och tack vare den här gården har jag fått uppleva de mest idylliska midsomrar någonsin, de roligaste kräftskivorna och de mysigaste semestrarna.

Nu är det dock dags för en ny familj att få flytta in på gården, och eftersom jag såklart vill att den ska hitta den mest omtänksamma och kärleksfulla nya ägaren som finns, så måste jag ju berätta om försäljningen för er blogoliner. Kanske är det någon av er som är sugna på en gammal gård i Dalarna, att renovera och göra till ert eget familjeparadis?

För renovering behövs. Tänk vad fint det skulle bli i händerna på någon engagerad mänska.

Anledningen till att jag inte köper gården själv är att just vår familj nog alltid hellre kommer vilja resa, än att ha ett extra boende. Och framförallt vill vi ju kunna resa till surfbara ställen. Så att ta över Björkberg är inte för mig, men jag är evigt tacksam för allt jag fått uppleva på gården och alla fina minnen jag har därifrån. Det känns helt klart bitterljuvt att den ska vandra vidare, men det är det rätta. Nu är det dags för en ny familj att skapa minnen där.

Trappan upp till övervÃ¥ningen…

…där stora sovrummet ligger. Är man händig och engagerad gÃ¥r det att vinterbona fler delar av huset och fÃ¥ mycket mer boendeyta.

Storstugan, där MÅÅÅÅNGA skojiga kräftskivor hållits.

Ett av köksfönstren, där gardinerna som min mamma sydde, tryckte rosa tulpaner på och satte upp i början av 80-talet fortfarande sitter kvar.

De här sängarna har jag lekt SÅ mycket i. Känner doften av hur ljuvligt det luktar i Björkbergsköket bara av att titta på den här bilden.

Härbret, och stigen ner till byn.

GÃ¥rdsplanen är perfekt för smÃ¥ barn eftersom den är ”inringad” av hus. Ett riktigt litet paradis, som sagt.

Om någon av er är intresserad av denna fantastiska gård (eller om ni vet någon annan som skulle kunna vara det) så hittas annonsen med all information här! Det är en visning redan nu i helgen, men det går såklart att få till fler visningar för er som inte kan dyka upp då.

Fina, fina, fantastiska Björkberg. Nu får någon annan njuta av dig.❤️

VI PÄRON MÅSTE FÖRTJÄNA VÅRA KIDS RESPEKT PÅ TEKNIKFRONTEN

I samarbete med F-Secure

Hörrni, nu tänkte jag att vi ska snacka om nÃ¥t som jag tycker är sjukt intressant – nämligen digitalt föräldraskap. Yes, ett sÃ¥nt existerar ju faktiskt numera.

VÃ¥ra kids är den första generationen som ser bÃ¥de mjukdjur och smartphones som fullkomligt självklara delar av sin vardag. När jag var liten EXISTERADE inte ens mobiltelefoner (#OldieButGoldie????), och därför känns det extra viktigt att hänga med i vad som sker, sätta sig in i den virtuella värld vÃ¥ra kiddos befinner sig i dagligen – och att sätta upp regler för den.

Jupp, för precis som i vÃ¥rt övriga familjeliv känns det självklart att det ska finnas regler för smartphones, datorer och paddor. PÃ¥ samma sätt som att Iggy vet att man under inga omständigheter fÃ¥r slÃ¥ss, man MÅSTE borsta tänderna varje dag – och man fÃ¥r aldrig, aldrig ALDRIG nÃ¥t om man skriker, tjatar och brÃ¥kar.

Jag tillhör inte dem som är särskilt rädd för barns teknikanvändning. Dels beror det nog på att jag och Niklas själva jobbar med Babyloonz och vet hur mycket FANTASTISKT material det finns att hämta för våra kids ute i cyberspace, men självklart beror det även på Iggys ålder. Han är tre och ett halvt, använder alltid teknik i antingen mitt eller Niklas (eller bådas) sällskap och har ingen egen enhet. Det betyder dock inte att det är för tidigt för regler, eller för tidigt att för oss som päron att reflektera över det här med teknik kontra kids.

När jag snackat med kompisar som har äldre barn om det här, så grundar sig deras oro i princip alltid i två saker:

1// Kidsen kan börja surfa pÃ¥ ett ställe (ett ”säkert” sÃ¥dant), men genom nÃ¥gra knapptryck hamna nÃ¥gon helt annanstans där de plötsligt utsätts för material som är sjukt olämpligt.

2// De sitter för länge med mobilen/paddan/datorn, och kan chatta långt in på nätterna med kompisar.

Det här blogginlägget skriver jag i samarbete med programmet SAFE från F-Secure, som på ett smidigt sätt avhjälper båda ovanstående issues, plus ett gäng andra.

Programmet laddas snabbt ner till ens dator och sen kan man använda det på tre olika enheter. Exempelvis dator, padda och mobil. Har barnen egna enheter kan man såklart installera programmet på dem.

Med några knapptryck ställer man sen in tillåten skärmtid (kan regleras olika för vardagar och helger om man vill), samt klickar i vilken typ av internetinnehåll som man inte vill att ens barn ska komma i kontakt med (exempelvis våld eller pornografi). Programmet sköter sen enheten utefter de regler man satt upp, vilket ger oss föräldrar ett bra verktyg att få lite välbehövlig hjälp på ett område där man annars kan känna sig en smula maktlös, särskilt med större barn som har egna enheter.

För min egen del känner jag att det största behovet än sÃ¥ länge är just det här med att kunna skydda Iggy frÃ¥n oönskat innehÃ¥ll. Främst tänker jag pÃ¥ när han sitter med paddan och tittar pÃ¥ YouTube. Där är det lätt hänt att han trycker pÃ¥ nÃ¥t som ser spännande ut – men som visar sig bli alldeles för läskigt.

Förutom att F-Secure SAFE sköter enheterna utefter de regler som man som familj satt upp tillsammans, så ingår även skydd mot kända phishing-webbplatser och annat känt skadligt innehåll. Det ingår i standardinställningarna och är inget man behöver ställa in manuellt.

Som förälder kan man närsomhelst ändra inställningarna för de tre enheterna man kopplat programmet till genom att logga in på sin kontrollpanel. Där kan man även se var enheterna befinner sig, rent geografiskt.

Att ta hjälp av program som F-Secure SAFE tror jag är toppen, men sånt måste såklart gå hand i hand med en ständigt levande diskussion med kidsen om teknikanvändning. Det är en bra hjälp och ett fiffigt verktyg, men viktigast av allt tror jag är att ungarna förstår VARFÖR reglerna sätts upp, och VARFÖR deras teknikanvändning inte kan vara helt obegränsad och oövervakad. Precis som en unge måste haja VARFÖR det inte är okej att slåss.

Och kanske viktigast av allt är att vi som päron inte sticker huvudet i sanden utan att vi hänger med teknikens utveckling, att vi blir delaktiga. För det är omöjligt att sätta upp regler som kommer bli respekterade, för nÃ¥got vi själva inte förstÃ¥r. Vi vill INTE bli de där päronen som säger till vÃ¥ra ungar ”Jag accepterar ICKE att du lägger pengar pÃ¥ att köpa NYA kläder som är TRASIGA!” när vÃ¥rt kiddo kommer hem med säsongens fräsigaste braller. DÃ¥ förtjänar man inget annat än sitt barns himlande med ögonen tycker jag.

Nej, vi ska ha KOLL. Vi ska VARA DELAKTIGA. Det är då och bara då vi kan få våra barns respekt, och då och endast då de kommer lyssna på våra argument kring varför man behöver ha regler kring teknikanvändande precis som man behöver ha regler kring allt annat.

Om ni vill, så får ni prova på F-Secure SAFE gratis i en månad. Då kan ni utvärdera om ni tycker att det är ett värdefullt verktyg. Och vill ni sen köpa programmet kostar det 649 pix per år, då kan man använda det på tre enheter. Klicka här för att komma till gratiserbjudandet!

Sen tycker jag att det vore sjukt intressant om ni ville dela med er om hur ni tänker kring det här med digitalt föräldraskap. Hur gamla är era barn, hur hanterar ni deras teknikanvändning, vilka problem stöter ni på? Berätta gärna!

SparaSpara

SparaSpara

ATT KUNNA ANDAS IGEN

TACK hörrni. Tack för all omtanke, för alla fina kommentarer. För förståelsen för vår enorma oro. För att ni delar med er av era egna stories kring tics, och för att ni skriver att vi gör nåt bra genom att belysa att de existerar. TACK.❤️

I går var den första dagen på länge då allt började kännas okej igen. Vi firade med att gå till Nytorget 6 hela familjen och beställa in en massa gott. Jag tog en The Vanja (obv✌?), Niklas en äggmacka och Iggy valde fattiga riddare.

Lycklig unge som ska få proppa magen full med gotte!

Lättnaden som just nu sänkt sig över oss alltså. Aaahhhh. Helt plötsligt kan vi andas fritt igen.

Har tänkt så mycket den senaste veckan på er som har svårt sjuka barn. Jag vet ju att några av er som läser bloggen har barn som är sjuka i exempelvis cancer. Det är så jävla överjävligt att sånt ens ska behöva existera, och med tanke på hur hårt jag kraschade denna vecka så har jag svårt att förstå hur man ens överlever sånt. Fast ändå inte. När man har barn så MÅSTE man ju göra det, för deras skull. Och man MÅSTE göra det mesta man kan och det bästa man kan, för deras skull.

Vill att ni ska veta att ni är mina hjältar. Känns futtigt och fjuttigt att säga, att försöka komma med nÃ¥gons lags ”beröm”. Och det är sÃ¥klart bara en fis i rymden i det ni gÃ¥r igenom, men jag vill ändÃ¥ säga det. Att behöva oroa sig pÃ¥ allvar över sitt barn mÃ¥ste vara det absolut värsta man kan gÃ¥ igenom som förälder. All kärlek, styrka, respekt och energi till er.❤️

Kram på er alla, och många tack från två lite medtagna (tycker det syns i vår ögon på de här bilderna) päron.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!