Vanja Wikström

I förra inlägget nämnde jag ju att vi hade varit i Buddhaparken, och well – here it is! En plats som är lika vacker som den är märklig, byggd av en rik portugis som en hommage till buddismen och dess kultur. Fantastiskt ju, att ha så mycket pengar över att man kan roa sig med sånt.

Parken och dess statyer är inget hafsverk. Allt är verkligen grundligt gjort – och så STORT. Man ser ju knappt mig och Igster på den här bilden?

Hursomhelst. Parken är enormt vacker och verkligen värd ett besök.

Som vuxen är det ljuvligt att traska runt bland all skönhet (utöver en massa statyer finns det gigantiska konstverk, vackra sjöar, små lusthus, vattenfall – ja, den rika portugisen har verkligen gått loss om man säger så).

Och som barn blir man lycklig över att det finns TÅÅÅÅG att åka runt i!

Succén!

Tåget tar en runt i parken så att man får se alla fina statyer.

Så fint ju!

Förutom en rackarns massa buddhas återfinns också en kopia av den kinesiska terrakottarmén. Som sagt, den rika portugisen gick loss. Och det tackar jag för, verkligen ett så rackarns flådigt ställe detta.

Måååånga trappsteg blire.

Lika bra att ta tåget lite till!

I parken finns också en massa mysiga gångar att slinka omkring i. Perfekt om man vill spana på små söta ödlor upptäckte vi. En väldigt rolig utflykt överlag, och verkligen nåt som passar både kiddos och päron. Tips tips! Mer info om parken hittas här.

Ahhhh! Känslan av att ha ett fungerande internetzzz alltså. SVISCH! …och så är alla bilder uppladdade på bara några sekunder. Ljuvligt. Så nu kör vi några härliga Portugallieninlägg tycker jag!

Vi börjar med vår sista dag i Peniche (innan vi åkte till det magiska hotellet i vildmarken). Den spenderade vi på följande sätt:

Vi hade fått tips om Xakra Beach Bar, ett ställe vi inte varit på förut.

Så vi slank dit.

Där var det fullkomligt ljuvligt.

Medan vi väntade på maten gick vi på upptäcksfärd.

Iggy hittade skatter…

…som han gav till mig. GÖLL.?

Faster Oliven och kusin Ruben var också med såklart.

Kidsen roade sig med att flytta på tunga stenar…

…och titta på insekter. Just att undersöka insekter har varit VÄLDIGT spännande den här resan.

Till förrätt hade vi beställt in nåt som nästan alla portugiser sitter och småsnaskar på titt som tätt – sniglar.

Och här är det inga förfinade versioner à la Frankrike som serveras – nää, det är rätt och slätt sniglar. I sina skal. Med tentakler å allt. Ja, ni ser ju. Det var inget för mig. Alls. Kan erkänna att jag inte ens smakade.

Det gjorde Iggy. Modigt! Sniglarna var dock ingen hit hos någon, första och sista gången vi beställde in dem.

Huvudrätten var supersmarrig, i alla fall för mig som beställde in dagens grillade fisk och clams. Säkra kort och alltid gott. De andra var inte så nöjda med sina rätter.

Portugallien är ju som sagt lite lurigt på matfronten, så mitt råd är att alltid ta sånt som man vet borde vara gott. När man kör living on the edge-tänket och chansar runt blir man i princip alltid besviken. Det blir smaklöst och ofta en smula märkligt.

Efter lunchen drog vi till Buddhaparken (den kommer i ett separat inlägg), och sen åkte vi till lodgen. Där beställde jag in lite mer, ehhhhh…tasty snacks.

Sen njöt jag av att Igster lugnt satt å byggde lego…

…och att Laxen flörtade vilt med mig.

Älskar att det finns så mycket grejer för barn att leka med på lodgen. Man gillar ju sånt, borde ALLTID finnas en barnhörna på alla ställen – tänk vad mycket enklare utemiddagar skulle bli då. För både gäster och personal.

När vi blev hungriga beställde vi in en lodgebolognese till Iggy…

…sötpotatispommes att dela på…

…jag tog svamp- och kycklingpastan…

…Oliven tog falafelsalladen…

…och Niklas tog lodgens grymma burgare. Mums.

Efter middagen drog vi upp till terrassen där det var solnedgångspartaj.

Ungarna passade (såklart) på att bada i bubbelpoolen.

Lyckan att få vara uppe sent! OCH bada!

Medan vi mös bredvid. Nåt annat jag älskar med lodgen är att alla får plats. På terrassfesten rymdes 6o-åringar, 18-åringar, barnfamiljer och trettioplussare. Och allt däremellan. Blir ju alltid bäst stämning när det är så, tycker jag.

Farbror John spelade (sjukt bra!) musik.

Och vi njöt.

En riktigt bra sista dag i Peniche.

Hemma! I natt kom vi hem efter en ruskigt behaglig resa med ett kiddo som sov sig igenom flygplan nr 1 och Frostade sig igenom flygplan nr 2 (filmen Frost har setts så många gånger i det här hushållet att det blivit ett verb: ”Vill du Frosta?”).

Så VANSINNESSKÖNT att det funkar så himla bra att resa med Iggy numera. Det är i princip bara mysigt. Han tycker det är så kul och är därför på rackarns gott humör hela resan. Och då är ju liksom ingenting jobbigt.

Denna första dag hemma i Estocolmo har vi hunnit med rätt mycket. Käkat frulle på (ja, säg det nu i kör:) Urban Deli, ätit stans godaste bacon- och getostomelett på Babylon, lekt i skejtparken, åkt dubbeldäckare (sightseeingbussarna som ränner runt här i stan som Iggy är så fascinerad av), ätit mjukglass med strössel utanför Skansen (för dyrt att gå in tyckte la mama efter att hon upptäckt att sightseeingbussen kostade TREHUNDRA PIX), åkt spårvagn, provkört två bilar och en minifyrhjuling inne i en bilaffär (TACK snälla tjej som jobbade därinne och som lät en salig Igster gå loss bland alla fordon???) samt lekt sjörövare så det stått härliga till här hemma.

Springcykel OCH sparkcykel har vi också hunnit med att åka. Helt klart fordonens dag, detta. Men. Även om vi är hemma i Estocolmo nu, så finns det ju fortfarande SÅ mycket som jag vill visa er från Portugallien. Så här i el bloggo kommer vi befinna oss där i några dagar till.

De massiva bildbombsinläggen tar fart i morgon, ses då!