Drömmigaste loppisen ever!

Nu kommer lite bilder från söndagens Josefin & Vanja-loppis, en magiskt mysig dag! Här hade vi precis rattat klart allting inne på Drömmis, medstjälparen Iggy var såklart också på plats.
Oklart hur mycket han hjälpte till dock, men som alltid var det rackarns gölligt att liksom ha honom i sin omedelbara närhet. Goda unge.
På väggarna satte vi upp våra telefonnummer så att fyndarna kunde swisha.
Och såhär fint blev det när allt var klart!
Drömmis, ombyggt till klädbutik!
Givetvis bjussade vi på godis, så skålar med gotte stod utplacerade lite här å var.
Ha ha! Vi hade bara ett ”J”, så jag fick heta Vanya för dagen. Ganska snajdigt iofs. Kanske ska byta?
Redan någon halvtimma innan vi öppnade var det många fina poddeliner utanför som radat upp sig. Iggy gick ut och inspekterade.
Och när vi skulle börja släppa in så var det GALET lång kö, crazy bananas! Jag filmade när alla gjorde vågen, den filmsnutten hittas ett par inlägg ner på vår Facebooksida. Jag å Jossan var lite chockade över hur många ni var som dök upp faktiskt. Och RÖRDA!
När vi öppnat dörrarna släppte vi in så många som det gick, sen fick vi köra ”en in, en ut” så att det inte skulle bli kaos. Kändes ju himla fräsigt måste jag säga. Vi var tydligen lika heta som Trädgården! 😉
Allt såldes för 20, 50 eller max 100 spänn. Vi ville verkligen att alla som kom skulle känna att de gjort rediga kalasfynd. För pengarna vi skramlade ihop tänker vi pimpa Drömmis och göra kontoret ännu finare så att vi kan skapa ännu härligare innehåll där.
Och kolla här då! Några av loppisfyndarna har lagt upp bilder på det de fick med sig på sina Inspirationstagrams och / eller bloggar. SÅ kul att se!
Här har min ÄLSKADE Marc Jacobs-väska hamnat hos fina Elin till exempel. Hon fyndade även min skinnpaj, ett gäng skor, en klänning – ja, en maaaaassa fint helt enkelt. Så kul att se att mina gamla darlings får leva vidare i nya kärleksfulla hem.
Och kolla här då! Rakele är en redig toppsnäcka i min rosa kappa, och Jossans jeans.
Hon fick även med sig min väska och mina pjucks. De kommer få ett bra hem hos henne.
TACK alla som kom, och TACK för all fin energi ni gav! Det var så galet kul att få träffa er, hoppas vi kan styra upp en livepoddis snart så vi får ses igen. Love you! Mmmwwaah!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

25-årspartaj, loppis och att bli ifrågasatt som förälder

Okej, nu kör vi veckans Helgen I Bilder-inlägg, bättre sent än aldrig heter det ju. Efter vår sedvanliga frulle på Urban Deli i lördags slank jag till min nageltjej och gjorde shellack. Brukar ju göra det varannan vecka. Har kört på vita naglar de senaste två gångerna, så nu kände jag för färg. Slog till på en orangeröd variant som kändes somrig och härlig. Blev supernöjd!
När jag var klar tog jag och mina nya naglar oss till Nytorget 6, eftersom jag ville plocka upp ett ex av den här snajdiga tidningen. Den kom som en bilaga i DN för några veckor sen, men det missade jag.
Varför var det så viktigt att ha ett ex av denna tidning då, kanske ni undrar nu?
…för att JAG VAR MED I DEN såklart! Woohooo! Jag blev intervjuad i tidningen i egenskap av superstammis på Nytorget 6, och givetvis ville jag ha ett eget ex till skrytpärmen här hemma. Tycker intervjun blev jättefin. Att jag sen blev omdöpt till Vanja WICKSTRÖM får väl vara ok.
Sen plockade jag upp min goda groda, och vi gick på playdate med en av mina kompisar och hennes kiddo. Vi hängde i Bleckan (bästaste parken!), och Iggy vågade sig för första gången på den här mackapären. Det var stor succé, som synes. Han ville aldrig gå av.
Min kompis har även två äldre kids, som spelar vattenpolo. Så efter Bleckanleken hakade jag å Igster på till Eriksdalshallen för att spana in SM i vattenpolo där hennes kids var med. Vi var SÅ impade – vattenpolo måste ju vara mest krävande sporten EVER? Trampa vatten konstant samtidigt som man ska fånga bollar, simma, tacklas och göra mål. Phu. SÅ duktiga kids alltså!
Vi satt på läktaren och hejade på. Och balanserade upp all sportyness inne i hallen genom att äta fett, i mängder. Här åker en liten pommes in i munnen.
Och här går vi loss på friterad kyckling. Nom nom.
När klockan hade blivit tidig eftermiddag lämnade vi vattenpolo-SM och gick och köpte blommor. Iggy hjälpte mig att välja bukett, och visst blev det fint?
Vi kirrade även ett kort. Detta skulle vi presenta min syster Stina med. Och eftersom hon är familjens baby fick hon ett kort där det stod Baby Love, gölligt tycker jag.
Vi satte oss på tuben och åkte till moster Mini, som hon också kallas. På tuben råkade vi ut för en hjälpsam medpassagerare som var väldans orolig över att Iggy skulle trilla ner på golvet när tåget ryckte till. Jag fick nogsamt förklara att jag har benkoll och sitter redo att fånga upp honom på nanosekunden om tuben kränger, att jag uppskattar omtanken men att jag har situationen under kontroll. Och att Iggy är väldigt stolt över att kunna sitta aldeles själv på sätet, att det är en viktig grej att få göra just nu.
Intressant det där alltså, med mänskor som liksom tror att man skulle låta sitt lilla goda barn trilla ner på golvet. Jag förstår att det handlar om oro för barnet, men det GÅR liksom inte att INTE känna sig en smula kränkt när man bli ifrågasatt på det där viset. För det är ju faktiskt det man blir. Folk ifrågasätter ens kompetens som förälder.
I vintras var det en man som stoppade mig på gatan och frågade om inte Iggy skulle ha vantar på sig. ”Ja, försök du att få på honom vantar”, svarade jag. För det var nämligen en OMÖJLIGHET. Och GIVETVIS hade jag och Niklas koll på vår unges händer, kände på dem med jämna mellanrum för att se att de var ok. Men DET GICK INTE att få på ungen vantar, så var det bara. Han tokvägrade.
Och jag hajar absolut att man känner att man behöver ingripa om man ser ett barn behandlas illa, det skulle jag också göra. Men SÅ hemsk ser jag väl inte ut? Ser jag verkligen ut att vara så oansvarsfull? Är det det lila håret kanske?
Jag tycker i alla fall att man kan reflektera en gång innan man dyker in i en fullkomligt okänd familj och ifrågasätter hur de tar hand om sitt barn. Morr.
Nåväl. Vi kom hem till moster Stina (utan att något barn trillat ner från något säte och skadat sig på vägen), och där var det festfixat. Hon fyllde 25, woop woop! 
Förutom ballonger och trevliga mänskor fanns där en massa gott att gå loss på. Som popcorn till exempel.
Och kladdkaka! Mums!
Jag hittade några fina bilder på vår pappa som Mini har i sin lya. På den här bilden var han väl strax under 20.
Och här några år åldre. Så himla fint att se sina päron som unga tycker jag. Bli påmind om att de liksom inte ”bara” är mamma och pappa, utan egna mänskor med egna historier och liv. Förstår ni vad jag menar?
När vi kalasat klart hos moster Mini slank Iggy och Niklas ut till farmor Barbro på middag, och jag spenderade min kväll med att ratta inför söndagens Josefin & Vanja-loppis. Såhår såg det ut i vårt källarförråd där jag röjde runt en del. Förutom en massa klädskatter fanns där en gigantisk lejondräkt. Frågor på det? (Kan avslöja att lejonet är tänkt att användas i ett Babyloonzprogram inom kort.)
Söndagsfrullen intogs på…URBAN DEEELIIII såklart! Såhär lycklig var Iggy när croissanten traditionsenligt hade trollats fram.
Och såhär olycklig blev han när la papa försökte kombinera croissantätandet med en puss. Man får inte störa när det ska snaskas croissant, liksom.
Resten av dagen ägnade jag mig åt vår loppis, som var SÅ RACKARNS ROLIG! Maaaassor med folk kom och gjorde grymma fynd och gav en massa härlig energi. Ett separat inlägg om den kommer i morgon. Världens mysigaste söndag!
Medan jag loppade, så hängde Iggy med kusin Ruben. Han och faster Oliven stannade kvar hos oss på kvällen och käkade middag. Och sen hade kussarna hopprace i Iggys rum. I sina jamaser. SÅ goda! Kolla händerna…jag dör.
Efter att kidsen slocknat kröp jag å NIklas upp i soffan och tittade på den här dokumentären som verkligen kan rekommenderas. Hittas på Netflix. Det var vår helg i bilder det!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Den klubbade sälen är ännu mer klubbad

Jahapp. I går befann jag mig ju i ”klubbad säl”-mode, och i dag är jag kvar. Fast ännu lite mer klubbad bara. Tack för omtanken, ni är så söta som är på mig om att ta det lugnt när det känns som att energinivån är farligt låg. Så jag har faktiskt satt mig själv i första rummet nu och bokat av de grejer jag hade på schemat i dag. Bra va?
Det innebär dock att jag missar en ljuvlig lunch där boken Beautyfood skulle presenteras. En bok fylld med fiffiga recept på rätter som ger skönhet inifrån. Lät intressant tycker jag.
Sen missar jag också mötet med mitt nya jobbgäng, eftersom jag ju byter bloggportal inom kort. Det känns riktigt trist. Men bättre att vi ses när jag är på topp, än att jag mer ”tar mig igenom” mötet, tänker jag.
Sjukt kul förresten att läsa era gissningar om vart el bloggo ska ta vägen. Två stycken trodde Loppi. Mama hoppades någon annan på. Elle, DV och United Influencers var ytterligare gissningar. En av er skrev att hon trodde att jag skulle överraska er, det var roligt tycker jag. Att vara oförutsägbar känns ju rätt så fräsigt, liksom. Inom kort får ni se, fler gissningar emottages tacksamt. Så kul att läsa som sagt. Behöver ju roa mig i dag.
Nu tänker jag spendera resten av den här dagen på soffan och ladda energi. Ska också skriva veckans Helgen I Bilder-inlägg, det kommer om ett litet slag. Kram så länge!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!