Okej, nu kör vi veckans Helgen I Bilder-inlägg, bättre sent än aldrig heter det ju. Efter vår sedvanliga frulle på Urban Deli i lördags slank jag till min nageltjej och gjorde shellack. Brukar ju göra det varannan vecka. Har kört på vita naglar de senaste två gångerna, så nu kände jag för färg. Slog till på en orangeröd variant som kändes somrig och härlig. Blev supernöjd!
När jag var klar tog jag och mina nya naglar oss till Nytorget 6, eftersom jag ville plocka upp ett ex av den här snajdiga tidningen. Den kom som en bilaga i DN för några veckor sen, men det missade jag.
Varför var det så viktigt att ha ett ex av denna tidning då, kanske ni undrar nu?
…för att JAG VAR MED I DEN såklart! Woohooo! Jag blev intervjuad i tidningen i egenskap av superstammis på Nytorget 6, och givetvis ville jag ha ett eget ex till skrytpärmen här hemma. Tycker intervjun blev jättefin. Att jag sen blev omdöpt till Vanja WICKSTRÖM får väl vara ok.
Sen plockade jag upp min goda groda, och vi gick på playdate med en av mina kompisar och hennes kiddo. Vi hängde i Bleckan (bästaste parken!), och Iggy vågade sig för första gången på den här mackapären. Det var stor succé, som synes. Han ville aldrig gå av.
Min kompis har även två äldre kids, som spelar vattenpolo. Så efter Bleckanleken hakade jag å Igster på till Eriksdalshallen för att spana in SM i vattenpolo där hennes kids var med. Vi var SÅ impade – vattenpolo måste ju vara mest krävande sporten EVER? Trampa vatten konstant samtidigt som man ska fånga bollar, simma, tacklas och göra mål. Phu. SÅ duktiga kids alltså!
Vi satt på läktaren och hejade på. Och balanserade upp all sportyness inne i hallen genom att äta fett, i mängder. Här åker en liten pommes in i munnen.
Och här går vi loss på friterad kyckling. Nom nom.
När klockan hade blivit tidig eftermiddag lämnade vi vattenpolo-SM och gick och köpte blommor. Iggy hjälpte mig att välja bukett, och visst blev det fint?
Vi kirrade även ett kort. Detta skulle vi presenta min syster Stina med. Och eftersom hon är familjens baby fick hon ett kort där det stod Baby Love, gölligt tycker jag.
Vi satte oss på tuben och åkte till moster Mini, som hon också kallas. På tuben råkade vi ut för en hjälpsam medpassagerare som var väldans orolig över att Iggy skulle trilla ner på golvet när tåget ryckte till. Jag fick nogsamt förklara att jag har benkoll och sitter redo att fånga upp honom på nanosekunden om tuben kränger, att jag uppskattar omtanken men att jag har situationen under kontroll. Och att Iggy är väldigt stolt över att kunna sitta aldeles själv på sätet, att det är en viktig grej att få göra just nu.
Intressant det där alltså, med mänskor som liksom tror att man skulle låta sitt lilla goda barn trilla ner på golvet. Jag förstår att det handlar om oro för barnet, men det GÅR liksom inte att INTE känna sig en smula kränkt när man bli ifrågasatt på det där viset. För det är ju faktiskt det man blir. Folk ifrågasätter ens kompetens som förälder.
I vintras var det en man som stoppade mig på gatan och frågade om inte Iggy skulle ha vantar på sig. ”Ja, försök du att få på honom vantar”, svarade jag. För det var nämligen en OMÖJLIGHET. Och GIVETVIS hade jag och Niklas koll på vår unges händer, kände på dem med jämna mellanrum för att se att de var ok. Men DET GICK INTE att få på ungen vantar, så var det bara. Han tokvägrade.
Och jag hajar absolut att man känner att man behöver ingripa om man ser ett barn behandlas illa, det skulle jag också göra. Men SÅ hemsk ser jag väl inte ut? Ser jag verkligen ut att vara så oansvarsfull? Är det det lila håret kanske?
Jag tycker i alla fall att man kan reflektera en gång innan man dyker in i en fullkomligt okänd familj och ifrågasätter hur de tar hand om sitt barn. Morr.
Nåväl. Vi kom hem till moster Stina (utan att något barn trillat ner från något säte och skadat sig på vägen), och där var det festfixat. Hon fyllde 25, woop woop!
Förutom ballonger och trevliga mänskor fanns där en massa gott att gå loss på. Som popcorn till exempel.
Och kladdkaka! Mums!
Jag hittade några fina bilder på vår pappa som Mini har i sin lya. På den här bilden var han väl strax under 20.
Och här några år åldre. Så himla fint att se sina päron som unga tycker jag. Bli påmind om att de liksom inte ”bara” är mamma och pappa, utan egna mänskor med egna historier och liv. Förstår ni vad jag menar?
När vi kalasat klart hos moster Mini slank Iggy och Niklas ut till farmor Barbro på middag, och jag spenderade min kväll med att ratta inför söndagens Josefin & Vanja-loppis. Såhår såg det ut i vårt källarförråd där jag röjde runt en del. Förutom en massa klädskatter fanns där en gigantisk lejondräkt. Frågor på det? (Kan avslöja att lejonet är tänkt att användas i ett Babyloonzprogram inom kort.)
Söndagsfrullen intogs på…URBAN DEEELIIII såklart! Såhär lycklig var Iggy när croissanten traditionsenligt hade trollats fram.
Och såhär olycklig blev han när la papa försökte kombinera croissantätandet med en puss. Man får inte störa när det ska snaskas croissant, liksom.
Resten av dagen ägnade jag mig åt vår loppis, som var SÅ RACKARNS ROLIG! Maaaassor med folk kom och gjorde grymma fynd och gav en massa härlig energi. Ett separat inlägg om den kommer i morgon. Världens mysigaste söndag!
Medan jag loppade, så hängde Iggy med kusin Ruben. Han och faster Oliven stannade kvar hos oss på kvällen och käkade middag. Och sen hade kussarna hopprace i Iggys rum. I sina jamaser. SÅ goda! Kolla händerna…jag dör.
Efter att kidsen slocknat kröp jag å NIklas upp i soffan och tittade på den här dokumentären som verkligen kan rekommenderas. Hittas på Netflix. Det var vår helg i bilder det!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
Förstår om en inte vill att folk ska säga till och tycka till, men vissa gånger är det bara av omtanke också. Jag har inga barn själv men om barn går själv i en trappa kan jag bli så himla nervös – men det är ju bara av omtanke som jag går bakom då (obs aldrig okända barn! Bara syskonbarn och kompisars barn när de är hemma hos mig) och sedan kan föräldrarna säga "men hen är van att gå i trappa!" men det är ju jag också och ändå har jag trillat flera gånger och vill inte att det ska hända hos mig.
Var på middag hos några kompisar för någon vecka sedan och deras 2-åriga dotter skulle hälla upp mjölk själv – och det ska de ju absolut få göra och lära sig, men sedan blir det en ren reflex att hålla koll på glaset m.m. när paketet nästan var fullt och det såg lite osäkert ut – precis som jag gjort om det varit en vuxen som nästan-spiller.
Men jag kom på mig direkt dock 🙂 skulle däremot aldrig säga något till okända personer även om jag blir supernervös av att se barn t ex klättra för att jag själv är så harig 🙂 🙂
Haha ? Min lilla stjärngosse vill inte heller bli störd när det ska snaskas. Men han vill gärna visa upp vad det är för godsaker han har fått.
Ahhh så hög igenkänning, vi bor i Asien och här är kulturen att lägga sig i såååå mycket starkare än i Sverige, jag kan bli helt tokig. V A R J E dag får jag kanske fem kommentarer av vilt främmande tanter (ja mest tanter faktiskt) "she’s huuuungry/cold/hot/cranky/crying(den ba no shit jag har öron) osv osv. Man vänjer sig men jag är helt med dig på kränktkänslan-ser jag SÅ orutinerad ut?? Haha! Men man får typ tänka att det är ju skönt att människor bryr sig även om vilt främmande barn ?
Ahhh så hög igenkänning, vi bor i Asien och här är kulturen att lägga sig i såååå mycket starkare än i Sverige, jag kan bli helt tokig. V A R J E dag får jag kanske fem kommentarer av vilt främmande tanter (ja mest tanter faktiskt) "she’s huuuungry/cold/hot/cranky/crying(den ba no shit jag har öron) osv osv. Man vänjer sig men jag är helt med dig på kränktkänslan-ser jag SÅ orutinerad ut?? Haha! Men man får typ tänka att det är ju skönt att människor bryr sig även om vilt främmande barn ?
Ian har börjat önska att få vänta kvar i bilen ibland när man ska till butiken. Önskar han så får han stanna de gånger som jag bara behöver handla 2-3 varor och vet att jag är ute igen om ett par minuter. Men är alltid lika nervös att någon ska kommentera att jag lämnar mitt barn ensam i bilen. Fasar för när han kommer önska sig det mitt i varmaste sommaren. Men självständigheten och självbestämmanderätten går före min rädsla i det här fallet.
Försöker tänka som någon skrev här tidigare att bättre att folk säger till även om det betyder att jag får ta en svidande kommentar än att de inte gör det när det verkligen skulle behövas.
Jag spelar faktiskt vattenpolo på Eriksdalsbadet två gånger i veckan, det är tufft men superkul! Synd att inte jag var där när ni var där och kollade??♀️
Håller faktiskt inte med dig. Ser man något som ser lite farligt ut så tycker jag absolut att man ska ifrågasätta. Tänk om alla bara var tysta när dom ser ett barn som kan göra illa sig eller redan råkar illa ut. Är inte det värre? Säg tack för att du bryr dig om mitt barn istället. Tänk vilken fin människa som vill ditt barn det bästa. Det behövs fler människor som vågar säga till. Nu hade ju du koll men tänk om det var en förälder som inte hade koll å så ramlar barnet ner å slår sig illa? Eller ett barn som får frysa för föräldrarna skiter i vantarna. Hade inte det var värre? Inte något att morra över. HURRA för folk som vågar stå upp för barnen!
Jag är lite delad eftersom jag tagit emot barn som suttit som Iggy, lite hängdes ut över räcket för att hålla i sig (med päron stirrandes ner i telefonen), säger inte att du gjorde det alltså, men du fattar nog:) Tror inte det är kopplat till ditt hår dock! Att folk kommenterar över ens barns klädsel är bara helt underligt men just i trafiken…kanske har sett för många barn flänga hit och dit, tyvärr!
Sen tycker jag personligen att barn inte ska ha skor på sätet, kanske personen i fråga inte gillade det och genom att säga till att han borde suttit annorlunda, lr genom att säga som hen sa, menade det. Ingen aning! Men, det är min åsikt. Trivseltänk för min del:)
Helt med på det där med skorna (blir själv tokig på smutsiga säten), sulan får inte vara på sätet men om skorna är rena undertill får han sitta på knäna på sätet. No offense taken! 🙂 Kram!
Avskyr fölk som kommer fram med åsikter! Som när jag åkte rulltrappa med dottern i vagnen, hade full koll och allt var under kontroll då en kvinna springer fram och sliter tag i styret och ska "hjälpa till". Höll på att tappa vagnen. Blev så jävulskt arg! Vrålade nästan åt henne att släppa vagnen, vissa verkar ha ett sånt behov av att visa andra "hur det ska gå till".
Haha jag fick höra från personalen på öppna förskolan här om veckan är det kanske inte är så bra att min dotter ramlar med en pinne i munnen. Attans.. Jag som tyckte det var så festligt när hon gjorde det liksom. 😉
Och här är en som tycker precis tvärtom! Jag blir glad att höra att folk orkar bry sig och uttrycka sin omtanke om barn i omgivningen. Det ger mig faktiskt hopp om mänskligheten, mer än något annat! Om fler människor lyfte ögonen och sa till, skulle väldigt många barn må bättre (pga dåliga hemförhållanden tex) och jag blir gärna lite granskad och "åker med i kontrollen" om det betyder att något annat barn får det bättre.
Sen tycker jag att det blir tokigt att undra "om du ser så hemsk ut?" att det finns skäl att misstänka oansvarfullhet (ett ord ens?) Precis som om ett barns misär skulle synas på förälderns utseende.. Och ännu värre, att vi ska ha utseende som någon slags riktlinje för oro.
Lite tankar i motsatts till dina 🙂
Kram och god natt
Förstår verkligen hur tröttsamt det måste bli ibland, och som du säger- svårt att inte ta åt sig FAST man vet att man duger mer än väl som föräldrar.
Dock så skulle jag försöka att inte ha mitt barns skor på tunnelbanesätena i den mån det går, mest med hänsyn till andra passagerare, men det kanske var inneskor? OBS på att detta INTE är kritik, tycker du verkar vara världens härligaste mamma!!
Helt med på det där med skorna (blir själv tokig på smutsiga säten), sulan får inte vara på sätet men om skorna är rena undertill får han sitta på knäna på sätet. No offense taken! 🙂 Kram!
Ehh hm ehh? Smyckena ??? vart har du köpt dina luveler???… jag hänger i o tjatar ?
När äldsta var i tvåårsåldern kom en äldre kvinna och började förmana oss om att hon skulle ha mössa en kall vinterdag. "Vi sätter på den och hon sliter av den", sa vi, det var samma sits som ni hade där med Iggy och vantarna typ. Men hon gav sig inte: "Jomen TÄNK på alla öööroninflammationer och influensor och aaallt som kommer utan mössa" – "ursäkta", avbröt min man henne då. "Men varför har du ingen mössa på dig själv då?"
då traskade den (mösslösa) tanten iväg och sa inget mer…