Vanja Wikström

God eftermiddag, hoppas ni haft en finfin fredag hittills. Min har varit lite annorlunda so far, men väldigt mysig. Iggy hade tid på BVC kl 10.45 för treårskontroll, så vi passade på att ta ledigt från jobb å föris halva dagen – och inledde såklart med frulle på Urban Deli.

Två mackor med sylt och ost (nya favvon ju) – åsså lite smarrigt charkuteri. Bra start!

Iggy å jag matchade himla flådigt, tycker jag. Jeans å pastellfärger e ju alltid fint ihop.

Efter frullen slank vi ut på några ärenden. Hittade en snajdig dörr å tvingade Niklas att ta en Momspo (alltid lika poppis #bloggarproblem).

Kängor / Esprit (vinterns bästa köp, har dem JÄMT)
Jeans / Gina Tricot (modellen heter Leah)
Tröja / Gina Tricot som jag klippt av i halsen
Teddyjacka / Ellos
Halsduk / Oui Clothing
Väska / Rebecca Minkoff

Nya favoritmössan / Asos

Treårskontrollen gick lysande. Iggy fick lägga pussel, sparka boll, väga och mäta sig och en massa annat. Vi hade taggat för treårskontrollen hela morgonen och Iggy tyckte det var superkul!

När vi var klara slank vi hem och lekte lite i en kartong. Alltid lika skojigt.

Mästerkocken kirrade lunch på ett matbud vi fick hem i går (I know, lyxepyxe ju!): Gotlandsodlad durumvetespasta med ruccolapesto, sparris och pocherat ägg. Supersmarrigt, och rackarns räkmackigt att få härlig matinspo + ingredienser hem till dörren. Tack tack Kungsörnen-tomten!

Nu har Iggy slunkit till föris en stund, Niklas är på sitt kontor – och jag ska passa på att jobba ett par timmar. Har gjort en gokaffe för att få lite extra bränsle.

Förresten – här skymtar ni en ny tavla som vi fått upp på väggen, visst är den fin? Niklas begåvade kompis Filippa som har gjort den. Lyxigt värre med kompiskonst på väggarna tycker jag.

Innan jag avslutar inlägget – tack ni som delade med er angående förisprylen i går. Det kändes faktiskt mycket bättre efter att ha varit på mötet, och det verkar som att det finns en bra plan för både pedagoger och barn som (förutsatt att alla går med på den) nog kan bli riktigt bra. Så stämningen i mammahjärtat är bättre i dag. Fortsättning följer.

                                                                                          I stolt samarbete med Bloem.se

Att jag tycker det är viktigt att värna vardagsglädjen är det väl ingen av er som missat? Eller att vackra blomster har en speciell plats i mitt hjärta – just på grund av deras makalösa förmåga att sätta guldkant på livet?

Well, sen jag upptäckte att min kompis Daniel låg bakom Bloem – en av de absolut bästa blomsterkreatörerna i stan – så har vardagsglädjen här hemma slagit i taket på just blomfronten.

Jag och Niklas signade upp oss på en prenumeration, och får numera skapelser som denna levererade till dörren en gång i veckan. ÄLSKART!

Men även om man inte är en sån som unnar sig blommor varje vecka, så är det ju nu snart dags för Alla Hjärtans Dag = världens bästa tillfälle att förgylla hemmet och livet med dessa levande konstverk.

Och vet ni vad? Jag är väldans glad å stolt att jag får dela ut en rabattkod till er som ger 20% på alla blombeställningar hos Daniels fina Bloem, tom söndag 12 februari. HUR rackarns ljuvligt?

Ange bara ”VANJA” när ni gör er beställning, så drar Daniel av 20% på priset. Gäller såväl enstaka Alla Hjärtans Dag-buketter (se exempel på såna som han gjort här), som om man vill signa upp sig på en blomsterprenumeration.

Bloem levererar i hela storstockholm, och leveransen är alltid gratis. Vill man prenumerera som vi gör, så kan man välja att få blommorna på vas vilket är supersmidigt. Självklart kan man också välja att endast få buketten.

Jag tycker det här är världens bästa tillfälle att få hem eller ge bort verklig vardagsglädje i form av enormt vackra blommor – dessutom till finfint rabatterat pris. (Sånt gillar man ju alltid.)

Så passa på att unna er själva eller någon annan nåt ljuvligt, slink in på Bloem och beställ!

Hej hörrni, vad KUL att ni är ett gäng som e peppade på att buda hem soffbordet! Älskar tanken på att det kommer få flytta hem till någon av er, wiii!

Sitter nu på Drömmis och jobbar. Men med en magkänsla som inte är särskilt härlig alls. Får nog till och med säga att jag är en smula illamående faktiskt. Varför detta, då? Jo, 16.30 ska jag på möte på Iggys föris – som ska läggas ner. Yes – LÄGGAS NER.

Vi har ju varit så oerhört glada för den här förskolan; pedagogerna är magiskt kompetenta och fantastiska, de små kompisarna så himla goda – och Iggy trivs som fisken i vattnet. Tanken på att allt ska förändras känns därför fullkomligt…ja – vidrig faktiskt. Usch. Känslan av maktlöshet är total.

Vi fick hem ett mail i förra veckan som förklarade att behovet att förskolor på Södermalm har minskat, och att vår (lilla) föris därför kommer att läggas ner. Det var på riktigt som att få ett slag i magen när jag läste det. Jag började nästan gråta. Överdrivet, kanske någon tycker (?), men just när det kommer till förändringar som rör ens lilla, lilla barn blir i alla fall jag extremt känslig.

Förskolan kommer slås ihop med en större, och pedagoger och barn kommer erbjudas en plats där. Kanske blir det jättebra, kanske blir det till och med bättre. Men det är svårt att hantera den där känslan som kommer som ett brev på posten vid alla förändringar – man vet vad man har men inte vad man får.

Det är lätt att tankarna springer iväg i 100 km/h. Tänk om Iggys små kompisar väljer att börja någon annanstans? Tänk om pedagogerna inte vill följa med? Tänk om de nya pedagogerna inte känns lika bra? Iggy som är van vid en miniföris, nu ska han huxflux börja på en stor – kommer han känna sig otrygg?

Ja, tusen tankar snurrar runtruntrunt i huvudet. Förhoppningsvis vet vi mer efter mötet i kväll, och förhoppningsvis känns det bättre då.

Jag som vurmar för att inte vara rädd för förändring kände mig som en liten flugskit i samma sekund som jag läste ”läggas ner” i det där mailet. Och samtidigt så VET JAG JU att det mesta ordnar sig, och kanske blir det till och med ÄNNU bättre? Större föris = fler potentiella kompisar och större socialt nätverk. Nya pedagoger (förhoppningsvis uppblandat med de ”gamla” som jag innerligt hoppas vill följa med till nya stället) = ännu fler kompetenta vuxna att lära sig av och ha kul med.

Men ändå. Det är en sak när världen förändras för MIG SJÄLV, en helt annan (upptäcker jag) när det gäller min goda lilla unge. Känner mig så sjukt sårbar, och blir samtidigt lite arg på mig själv att jag inte tar det här bättre. Jag VET ju att de allra allra flesta förispedagoger är magiskt dedikerade mänskor, och att det med all säkerhet Kommer Att Bli Bra.

Men det där med att veta vad man har men inte vad man får (och just när det gäller ens kiddo) gör ändå att illamåendet sitter som ett lock i halsen. Förhoppningsvis känns det bättre efter mötet.

Ni får hemskt gärna dela med er om ni upplevt samma situation. Hur reagerade era kids på att byta miljö, pedagoger och barn? Nu går jag med håven, fyll den gärna med pepp!