Okej hörrni, nu kör vi – sista jobbdagen i bilder! Den inleddes pÃ¥ det mysigaste av sätt, nämligen med lyxkaffe och presentöppning!
Det här paketet damp ner hos mig när jag mÃ¥dde som sämst förra veckan, och det gav mig SÃ
mycket energi och pepp. Paketen öppnade jag inte förrän i går, men kortet läste jag om och om och om igen.
Det var frÃ¥n en av er blogoliner, och hon skrev pÃ¥ ett sÃ¥ vansinnigt fint sätt hur jag hade peppat henne att vÃ¥ga – och att hon nu startat sin egen butik och gjort saker hon aldrig trott att hon skulle göra. Och hon var sÃ¥ glad för det.
Att fÃ¥ ett sÃ¥ fint kort när man känner sig som ett utsketet äppelskrutt, ja – det var magiskt. Att fÃ¥ svart pÃ¥ vitt att det man gör faktiskt landar hos andra mänskor och till och med kan hjälpa dem en smula – galet fint. Jag blev sÃ¥ glad, sÃ¥ stolt – och fick känna att det jag gör är viktigt pÃ¥ riktigt. Tack fina Johanna för ett kort som satt som en riktig rackarns smäck!
I de smÃ¥ paketen lÃ¥g de här fina örhängena…
…och det här underbara halsbandet. Tack snälla, modiga Johanna – jag önskar dig all lycka till med din fina butik!
Efter presentöppningen var det dags att slinka till Drömkontoret. Kände mig ganska så piffig. Det var mycket going on med leopardmönster, rosa myströja och ett gäng fluffbollar. Vardagsglädje!
Ville föreviga ansiktet också, och försökte känna att det här med att ta selfies på en gata där det går förbi en massa mänskor stup i kvarten inte var konstigt aaaaallls. Gjorde mitt bästa för att vara bekväm i den något obekväma situationen.
Givetvis var det någon som kände sig manad att kommentera mitt ansiktsfotograferande. Men han gjorde det på ett roligt sätt, och skrattet det lockade fram fastnade också på bild.
PÃ¥ Drömmis träffade jag Jossan. Vi spelade in en liten film – och en poddis. Eftersom wifit i Portugallien är sÃ¥ uselt vÃ¥gar vi inte chansa pÃ¥ att det funkar (eller inte funkar) att köra Skype-poddis, sÃ¥ vi körde det säkra före det osäkra och spelade in nästa veckas poddis i förväg.
När vi poddat klart var det dags att öppna mer presenter. Denna gång från min mamma som ville ge mig och Jossan en julklapp. Här ovan ser ni innehållet: choklad och konsthantverk. Mys!
Mamma hade även skrivit en dikt, som var MITT I PRICK. He he. Vi lovar att försöka minska ner på Duracellkaninandet år 2017.
Efter poddis och presentöppnande så slank Jossan iväg. Jag roade mig med att fylla ett hål i vår moodboardvägg.
Tadaa! Kortet från Johanna satt ju som en smäck just precis där!
Sen parkerade jag mig vid datorn och körde ett rejält race. Stökade undan maaaassor.
Runt lunchdags slank jag iväg till vår granne Fikabaren för att hitta nåt smarrigt att äta.
Och kom tillbaks till Drömmis med detta – gröt, ägg och Kalles! Mmmmm…. Ãlskar ställen som har frulle hela dagen.
Sen stökade jag vidare.
Runt fyrasn̴ret slank det ner en skumtomte. Och s̴ b̦rjade jag fylla i kalendern f̦r 2017. Och nu ska jag vara vaksam Рmina veckor detta kommande ̴r ska inneh̴lla LAGOM mycket.
Kl 18 var det dags att stänga fabriken och säga hejdå till Drömmis för det här året. Hemma möttes jag av ett naket jehu som hoppade i soffan.
Det var bra fart på kiddot vill jag lova.
När jehut lugnat ner sig körde vi en liten selfie session. Här är vi glada!
Här är vi arga!
Här är vi mest märkliga.
Den här bilden blev lite suddig, men ändå himla god på nåt sätt tycker jag.
Denna lilla glädjespridare alltså. SOM jag älskar denna minimänska! Som slocknade i soffan någon timme efter att bilden tagits.
…dÃ¥ passade la mama pÃ¥ att plocka fram gotteskÃ¥len. Sen blev det myz i soffan för hela slanten – framför svenska Bachelor. Det var min torsdag det!
