Vanja Wikström

Fem favoriter som just nu gör mig extra glad:

1) Ekologisk hudkräm från Sophie La Girafe. Använder den till Iggy. Älskar att den har en subtilt smarrig doft och att den är superfin i badrummet.

2) Kaffet Bukeela Ka Ethiophia frÃ¥n Nespresso. Gott gott gott, och sen tycker jag om färgen pÃ¥ kapseln ocksÃ¥ – dubbel glädje ju!

3) Min paljettmask. Den brukar pryda min skyltdocka Hasse som står i vårt sovrum, han är väldigt söt i den vill jag lova. Fick masken en yster söndagsnatt på gayklubben Patricia som var ett av mina favorittillhåll en gång i tiden. Läääänge sen jag var där nu dock. #mammaliv

4) Pret-À-Powder frÃ¥n Bumble & Bumble – min absoluta favorithÃ¥rprodukt! Fick tips om den av min magiska frisör Maggie och den är SÅ bra. Brukade alltid köra Dust It-pudret frÃ¥n Osis förut, men det här är bättre eftersom det inte ger lika kraftig effekt. Dust It kan göra hÃ¥ret FÖR strävt tycker jag, om man rÃ¥kar ta ett uns för mycket. Men det här hÃ¥rpudret (används alltsÃ¥ som torrschampo/för att fÃ¥ volym/för att fÃ¥ ett mer lättstylat och inte sÃ¥ slinkigt hÃ¥r) kan man dundra pÃ¥ rätt mycket av utan att det blir för strävt. Mycket lättare att fÃ¥ precis den effekt man vill, och perfekt för sÃ¥na som jag som avskyr nytvättat hÃ¥r. Det första jag gör efter att mitt nytvättade hÃ¥r är torrt är att dunka i det här pudret, sÃ¥ slipper jag nytvättat-känslan + fÃ¥r ett hÃ¥r som jag kan styla. Brukar ha det i längderna ocksÃ¥ om jag lockat hÃ¥ret för att fÃ¥ mer definierade lockar och för att de ska hÃ¥lla längre.

5) Mina tokglammiga och DIVA-esque:iga solisar frÃ¥n Lindex! Niklas tycker att de är ”roliga”. Jag tycker att de är ASBALLA! Tänk Anna Karin Karlsson light, typ.

6) Primer från No 7 som innehåller ett superduperfinfördelat glitter, och det gör liksom att huden lyser. Jag lägger den efter dagkräm och innan mineralpuder, blir superfint och ger extra lyster.

LÄS MER:
Förra veckans favoriter!
Förrförra veckans favoriter!

Hörrni, nu ska ni som gillar smycken fÃ¥ ett riktigt supertips – Caroline Hjerpe! Jag snubblade över hennes otroligt fina lilla butik häromveckan, den ligger precis här i mina Söderkvarter och är sproilans ny. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Kunde inte lÃ¥ta bli att gÃ¥ loss med kameran.

Så sjukt fin liten butik, och så otroligt fina smycken, som Caroline såklart gör själv.

Hon sitter och bankar å donar medan man slinker runt i butiken.

Förutom fantastiska smycken kan man också fiska med sig konst och toksöta virkade plagg med sig hem.

Jag ville ha ungefär ALLTALLTALLT i hela butiken.

Och när jag började prata med Caroline och såg hur magiskt fint smyckad hon var, så ville jag ha ALLTALLTALLT ännu mer. Kan vi byta armar please?

Och vet ni vad? Jo – jag UNNADE mig. Som ni vet hÃ¥ller ju jag pÃ¥ att bygga upp en optimal smyckesgarderob i silver, och när jag sÃ¥g Carolines armband med en inramad turkos kände jag bara att NU JÄKLAR KÖÖÖÖR JAG! Jag bara MÅSTE ha ett sÃ¥nt. Snacka om vardagsglädje!

SÃ¥ nÃ¥gra dagar senare mailade Caroline mig den här bilden och undrade vilken sten jag ville ha i mitt armband (SÅ mysigt ju – att man fÃ¥r välja precis allting själv). Jag ritade ett hjärta runt den jag tyckte var absolut finast, och nu väntar jag ivrigt pÃ¥ att smycket ska bli färdigt.

Snart kommer jag alltså att få hämta ut en sån här ask, med mitt alldeles unika armband i. Peppen alltså! PEPPEEEEEEN!

SÃ¥g pÃ¥ Polarprisutdelningen i förra veckan och njöt av varenda sekund – Max Martin fick ju priset. SÅ välförtjänt, mannen är ett geni. VÃ¥r tids Mozart. Jag var som mest uppe i musiksmeten när han pÃ¥ allvar började spotta ur sig hits till höger och vänster, och jag var chockartat imponerad av allt han gjorde. (Är det sÃ¥klart fortfarande, han upphör aldrig att förvÃ¥na och imponera.) Minns att bland det första Niklas syster frÃ¥gade mig när jag och Niklas hade blivit tillsammans var ”Jaha….sÃ¥ – du gillar alltsÃ¥ Britney Spears?”.

Niklas familj är väldigt musikintresserad, och de var nyfikna pÃ¥ hur jag – som de ju hört var musiker – kunde tycka om det ”plastigaste plastiga”. Typ. DÃ¥ fick jag förklara varför jag var golvad av Britney, Backstreet, N´Sync, Christina och alla andra 90-talsgiganter. LÅTARNA VAR FANTASTISKA. Punkt.

Och varför var de sÃ¥ fantastiska dÃ¥? Jo – för att de var enkla. Och precis som Max Martin sa i sitt tacktal pÃ¥ Polarprisutdelningen, sÃ¥ var det viktigaste han lärde sig av sin mentor Denniz Pop hur svÃ¥rt det är att göra nÃ¥got enkelt. Och det var det jag ville komma till i Veckans Citat, som handlar om nÃ¥t som är tokenkelt och skitsvÃ¥rt pÃ¥ samma gÃ¥ng: att börja om.

Det svÃ¥raste som finns är att ta sig ur sina gamla hjulspÃ¥r. Jag Ã¥ Jossan pratar ju om det i podden titt som tätt – tänk pÃ¥ att dina vanor och beteendemönster skapat som motorvägar i din hjärna. Om du vill förändra sättet du lever sÃ¥ mÃ¥ste du skapa nya stigar vid sidan av motorvägarna, och hela tiden komma ihÃ¥g att ta dig ut pÃ¥ dem istället för pÃ¥ din invanda autobahn. SkitsvÃ¥rt. Men ju oftare man slinker ut pÃ¥ stigen, desto större blir den – och efter ett slag har man lyckats trampa upp en landsväg som till slut blir en ny motorväg – baserad pÃ¥ ett nytt beteendemönster som du mÃ¥r bättre av.

När man lyckats skapa en ny motorväg har man lyckats börja om. Och som det mesta här i livet sÃ¥ är det upp till en själv att styra upp den där nya vägen. Det är bÃ¥de himla bra (just do it! Vad hindrar dig?) och jävligt skrämmande (vilket ansvar! Inget att skylla pÃ¥ om jag inte är nöjd!). Men framförallt är det…bökigt. Börja trampa upp en ny rackarns stig när det finns en glänsande svart nyasfalterad autobahn att slinka in pÃ¥. Pust, liksom.

Men böket är ju alltid värt det. Om du inte gillar gÃ¥rdagen – testa nÃ¥t nytt i dag! Lär dig av det du inte gillade, och gör om gör rätt. Det spelar ingen roll om du är 15, 35 eller 60. SÃ¥ länge du har dagar kvar att leva är det väl lika bra att försöka göra det bästa av dem?

Jag är faktiskt inne i precis en sÃ¥n här ”trampa upp ny stig”-fas. Och i dag tar jag mitt allra första steg ut pÃ¥ den där stigen som jag ska skapa. Och jag VET att det kommer bli bökigt. Jag VET att jag kommer behöva locka Ã¥ pocka Ã¥ greja Ã¥ dona bÃ¥de en och sjuttiofemtusen gÃ¥nger för att jag ska fortsätta pÃ¥ stigen istället för att slinka ut pÃ¥ motorvägen. Jag VET att jag kommer misslyckas, men jag VET ocksÃ¥ att jag till slut kommer ha trampat upp den där rackarns landsvägen. För jag VET att det här är en väg som jag verkligen vill ha i mitt liv, och som jag MÅSTE ha i mitt liv.

Jag vet ocksÃ¥ att jag i snart 40 Ã¥r inte varit en ”sÃ¥n där” person. Kan inte identifiera mig alls med den här stigen jag ska trampa upp, som ska bli en ny del av min vardag. Och som ska göra mig till en ”sÃ¥n där” person, som jag aldrig varit. Men jag vet att jag VILL, att det är DAGS och att jag SKA.

Nu ska jag börja om.

LÄS MER:
Steve Jobs var ingen dumsnut
Att skapa sig ett fantastiskt liv