SÃ¥g pÃ¥ Polarprisutdelningen i förra veckan och njöt av varenda sekund – Max Martin fick ju priset. SÅ välförtjänt, mannen är ett geni. VÃ¥r tids Mozart. Jag var som mest uppe i musiksmeten när han pÃ¥ allvar började spotta ur sig hits till höger och vänster, och jag var chockartat imponerad av allt han gjorde. (Är det sÃ¥klart fortfarande, han upphör aldrig att förvÃ¥na och imponera.) Minns att bland det första Niklas syster frÃ¥gade mig när jag och Niklas hade blivit tillsammans var ”Jaha….sÃ¥ – du gillar alltsÃ¥ Britney Spears?”.

Niklas familj är väldigt musikintresserad, och de var nyfikna pÃ¥ hur jag – som de ju hört var musiker – kunde tycka om det ”plastigaste plastiga”. Typ. DÃ¥ fick jag förklara varför jag var golvad av Britney, Backstreet, N´Sync, Christina och alla andra 90-talsgiganter. LÅTARNA VAR FANTASTISKA. Punkt.

Och varför var de sÃ¥ fantastiska dÃ¥? Jo – för att de var enkla. Och precis som Max Martin sa i sitt tacktal pÃ¥ Polarprisutdelningen, sÃ¥ var det viktigaste han lärde sig av sin mentor Denniz Pop hur svÃ¥rt det är att göra nÃ¥got enkelt. Och det var det jag ville komma till i Veckans Citat, som handlar om nÃ¥t som är tokenkelt och skitsvÃ¥rt pÃ¥ samma gÃ¥ng: att börja om.

Det svÃ¥raste som finns är att ta sig ur sina gamla hjulspÃ¥r. Jag Ã¥ Jossan pratar ju om det i podden titt som tätt – tänk pÃ¥ att dina vanor och beteendemönster skapat som motorvägar i din hjärna. Om du vill förändra sättet du lever sÃ¥ mÃ¥ste du skapa nya stigar vid sidan av motorvägarna, och hela tiden komma ihÃ¥g att ta dig ut pÃ¥ dem istället för pÃ¥ din invanda autobahn. SkitsvÃ¥rt. Men ju oftare man slinker ut pÃ¥ stigen, desto större blir den – och efter ett slag har man lyckats trampa upp en landsväg som till slut blir en ny motorväg – baserad pÃ¥ ett nytt beteendemönster som du mÃ¥r bättre av.

När man lyckats skapa en ny motorväg har man lyckats börja om. Och som det mesta här i livet sÃ¥ är det upp till en själv att styra upp den där nya vägen. Det är bÃ¥de himla bra (just do it! Vad hindrar dig?) och jävligt skrämmande (vilket ansvar! Inget att skylla pÃ¥ om jag inte är nöjd!). Men framförallt är det…bökigt. Börja trampa upp en ny rackarns stig när det finns en glänsande svart nyasfalterad autobahn att slinka in pÃ¥. Pust, liksom.

Men böket är ju alltid värt det. Om du inte gillar gÃ¥rdagen – testa nÃ¥t nytt i dag! Lär dig av det du inte gillade, och gör om gör rätt. Det spelar ingen roll om du är 15, 35 eller 60. SÃ¥ länge du har dagar kvar att leva är det väl lika bra att försöka göra det bästa av dem?

Jag är faktiskt inne i precis en sÃ¥n här ”trampa upp ny stig”-fas. Och i dag tar jag mitt allra första steg ut pÃ¥ den där stigen som jag ska skapa. Och jag VET att det kommer bli bökigt. Jag VET att jag kommer behöva locka Ã¥ pocka Ã¥ greja Ã¥ dona bÃ¥de en och sjuttiofemtusen gÃ¥nger för att jag ska fortsätta pÃ¥ stigen istället för att slinka ut pÃ¥ motorvägen. Jag VET att jag kommer misslyckas, men jag VET ocksÃ¥ att jag till slut kommer ha trampat upp den där rackarns landsvägen. För jag VET att det här är en väg som jag verkligen vill ha i mitt liv, och som jag MÅSTE ha i mitt liv.

Jag vet ocksÃ¥ att jag i snart 40 Ã¥r inte varit en ”sÃ¥n där” person. Kan inte identifiera mig alls med den här stigen jag ska trampa upp, som ska bli en ny del av min vardag. Och som ska göra mig till en ”sÃ¥n där” person, som jag aldrig varit. Men jag vet att jag VILL, att det är DAGS och att jag SKA.

Nu ska jag börja om.

LÄS MER:
Steve Jobs var ingen dumsnut
Att skapa sig ett fantastiskt liv