Såg på Polarprisutdelningen i förra veckan och njöt av varenda sekund – Max Martin fick ju priset. SÅ välförtjänt, mannen är ett geni. Vår tids Mozart. Jag var som mest uppe i musiksmeten när han på allvar började spotta ur sig hits till höger och vänster, och jag var chockartat imponerad av allt han gjorde. (Är det såklart fortfarande, han upphör aldrig att förvåna och imponera.) Minns att bland det första Niklas syster frågade mig när jag och Niklas hade blivit tillsammans var ”Jaha….så – du gillar alltså Britney Spears?”.

Niklas familj är väldigt musikintresserad, och de var nyfikna på hur jag – som de ju hört var musiker – kunde tycka om det ”plastigaste plastiga”. Typ. Då fick jag förklara varför jag var golvad av Britney, Backstreet, N´Sync, Christina och alla andra 90-talsgiganter. LÅTARNA VAR FANTASTISKA. Punkt.

Och varför var de så fantastiska då? Jo – för att de var enkla. Och precis som Max Martin sa i sitt tacktal på Polarprisutdelningen, så var det viktigaste han lärde sig av sin mentor Denniz Pop hur svårt det är att göra något enkelt. Och det var det jag ville komma till i Veckans Citat, som handlar om nåt som är tokenkelt och skitsvårt på samma gång: att börja om.

Det svåraste som finns är att ta sig ur sina gamla hjulspår. Jag å Jossan pratar ju om det i podden titt som tätt – tänk på att dina vanor och beteendemönster skapat som motorvägar i din hjärna. Om du vill förändra sättet du lever så måste du skapa nya stigar vid sidan av motorvägarna, och hela tiden komma ihåg att ta dig ut på dem istället för på din invanda autobahn. Skitsvårt. Men ju oftare man slinker ut på stigen, desto större blir den – och efter ett slag har man lyckats trampa upp en landsväg som till slut blir en ny motorväg – baserad på ett nytt beteendemönster som du mår bättre av.

När man lyckats skapa en ny motorväg har man lyckats börja om. Och som det mesta här i livet så är det upp till en själv att styra upp den där nya vägen. Det är både himla bra (just do it! Vad hindrar dig?) och jävligt skrämmande (vilket ansvar! Inget att skylla på om jag inte är nöjd!). Men framförallt är det…bökigt. Börja trampa upp en ny rackarns stig när det finns en glänsande svart nyasfalterad autobahn att slinka in på. Pust, liksom.

Men böket är ju alltid värt det. Om du inte gillar gårdagen – testa nåt nytt i dag! Lär dig av det du inte gillade, och gör om gör rätt. Det spelar ingen roll om du är 15, 35 eller 60. Så länge du har dagar kvar att leva är det väl lika bra att försöka göra det bästa av dem?

Jag är faktiskt inne i precis en sån här ”trampa upp ny stig”-fas. Och i dag tar jag mitt allra första steg ut på den där stigen som jag ska skapa. Och jag VET att det kommer bli bökigt. Jag VET att jag kommer behöva locka å pocka å greja å dona både en och sjuttiofemtusen gånger för att jag ska fortsätta på stigen istället för att slinka ut på motorvägen. Jag VET att jag kommer misslyckas, men jag VET också att jag till slut kommer ha trampat upp den där rackarns landsvägen. För jag VET att det här är en väg som jag verkligen vill ha i mitt liv, och som jag MÅSTE ha i mitt liv.

Jag vet också att jag i snart 40 år inte varit en ”sån där” person. Kan inte identifiera mig alls med den här stigen jag ska trampa upp, som ska bli en ny del av min vardag. Och som ska göra mig till en ”sån där” person, som jag aldrig varit. Men jag vet att jag VILL, att det är DAGS och att jag SKA.

Nu ska jag börja om.

 

LÄS MER:
Steve Jobs var ingen dumsnut
Att skapa sig ett fantastiskt liv