Vanja Wikström

Hörrni, en helt annan sak. Vet att det var ett gäng av er som blev peppade på min nya favoritskinnjacka, och såg nu att det var 20% rabatt på den hos Ellos. Så måste ju tipsa! Jackan hittas här!

Tack för er input gällande föregående inlägg. Det här är helt klart minerad mark att beträda, och jag är hemskt ledsen om jag sårat någon. Vill också förtydliga att jag absolut inte har något emot användandet av fillers/kirurgiska ingrepp som företeelse. Tvärtom – kalas om man kan må bra istället för att må dåligt om man lider över något i sitt utseende.

Det jag vänder mig emot är den överkonsumtion av dessa verktyg som jag tyckte mig se på Finestgalan, och DET idealet blir snedvridet tycker jag. Men det här är ju bara enligt min hjärna och min uppfattning. För vem är jag att avgöra vad som är överkonsumtion och ”hälsosam” konsumtion? Ja, det är lätt att det bara blir så fel det här, och det är väl därför så få pallar prata om det antar jag.

Och kanske ska man som några av er är inne på helt sluta prata om utseende, att det är receptet på att flytta fokus från utsida till insida. Och i teorin håller jag helt med, men jag tror inte riktigt att det kommer funka i praktiken. Vi kommer alltid vilja engagera oss i diskussionen kring utseende på något sätt tror jag, och då känns det ändå viktigt att reagera när idealen börjar bli så långt ifrån det man föds med, att det är en förutsättning att göra ingrepp för att ens ha en chans att nå upp till dem.

Ja, inte lätt det här. Nu har jag sagt mitt i alla fall, TACK för era kloka tankar! Tillsammans får vi kämpa för att uppfostra våra barn att känna att insidan ändå är det som är viktigast. Det är trots allt den som håller i längden.

Det var ju flera av er som reagerade på hur jag beskrev mänskorna som befolkade Finest Awards i det här inlägget. Så jag tänkte att jag skulle utveckla mina tankar litegrann kring det.

Först och främst vill jag säga förlåt, det var inte meningen att klanka ner på någon, och jag håller helt med er – jag uttryckte mig klumpigt och det är sjukt onödigt att elda på utseendehetsen för unga idag. Ni har helt rätt i att det redan är alltför stor press på (framförallt) unga tjejer vad gäller utseende, och det behövs inte ytterligare dömande kommentarer. Och självklart är bilden av vad man anser vara skönhet subjektiv, så det är inte upp till mig att avgöra om ögonfransar är för långa, bröst för hårda eller läppar för stora.

Jag vet att det här är ett problematiskt ämne att beröra, och kanske gör man bäst i att inte prata om det alls, vad vet jag? Men jag måste ändå få säga att det är (minst) lika problematiskt att vi har en hel generation unga som spenderar enormt mycket tid, pengar och energi på att fullkomligt göra om sina utseenden för att uppnå ett skönhetsideal som man mer eller mindre måste operera sig till – och som till stor del formats av bloggare. Såna som jag alltså. Kanske därför jag känner lite extra för den här frågan.

För om jag får vara helt ärlig, så var det faktiskt lite av en chock att möta mänskorna på Finest-galan. Att vandra runt på ett Café Opera där lejonparten av besökarna såg ut som om de tillhörde en annan ras, var märkligt – och lite sorgligt. Visst möter man då och då personer som tagit i ordentligt på fillersfronten, men att befinna sig i en sal där en överkonsumtion (obs subjektivt såklart, enbart min upplevelse) av fillers/andra ingrepp var normen – ja, då blev det för min del i alla fall lite otäckt. Var ska det här sluta, liksom?

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är absolut inte för att jag vill klanka ner på unga tjejer som såklart är en produkt av sin samtid och som bara gör vad de kan för att uppnå sitt ideal. Jag är ju precis likadan – färgar håret, sminkar mig, fixar naglarna med mera för att uppnå mitt ideal. Men däremot känns det inte rätt inom mig att inte ens nämna det här, som jag faktiskt blev ganska illa berörd av.

Jag tänker därför att jag luftar mina tankar och försöker på ett respektfullt sätt förklara varför jag reagerade, så kan väl ni säga vad ni tycker – och sen kanske vi tillsammans kan komma på hur man ska hantera den här frågan? Jag är också helt öppen för att jag är totalt ute och cyklar; jag kanske bara är för gammal för att fatta grejen med de här operationerna. Jag är ju faktiskt nästan en hel generation äldre än många av de andra som var på just den här festen i onsdags. Och för en 23-åring i dag kanske fillers är lika avdramatiserat som läppglans var för mig när jag var 23.

Men. Det som blir problematiskt tycker jag, är att just det här skönhetsidealet är omöjligt att uppnå utan ingrepp av olika slag. Och att unga tjejer ska känna pressen att behöva förändra sina grundutseenden med mer eller mindre kirurgiska ingrepp för att ens nå upp till något slags ”normalutseende” blir för mig bisarrt.

Eftersom jag dessutom har insyn i bloggvärlden, känns den här utvecklingen än mer problematisk. För precis som att det kan dimpa ner bud med gratis müsli hemma hos en bloggare, så dimper det även ner förfrågningar om att testa fillers. Båda varumärkena hoppas såklart på samma sak: bloggaren ska testa deras produkt, bli nöjd och sprida ordet vidare till sina följare. Fair enough.

Men eftersom så många bloggare är väldigt unga tjejer, så tycker jag att det borde finnas en moralisk förpliktelse från fillersföretagen att vända sig till en äldre publik. En publik som åtminstone haft en chans att bli gammal nog att acceptera sig för den hen är. För jag tror att det är just här som problemet ligger. Bloggarna är (ofta) väldigt unga tjejer som är enormt hårda mot sig själva på utseendefronten (som de flesta unga tjejer tyvärr är) och som därför är mycket mottagliga för den här typen av gratisprodukter.

Och sen kan jag tycka (återigen, helt subjektivt och bara min egen personliga åsikt) att det är skillnad på att fylla ut en bekymmersrynka när man är 50 och att bygga upp helt nya kindben när man är 19. Men å andra sidan – skönhetsingrepp som skönhetsingrepp, det kanske inte är någon skillnad egentligen?

Men. Om jag bara ska utgå från mig själv så var jag ett praktexempel på det som jag tror att många kvinnor känner igen sig i – jag spenderade mina absolut vackraste år (om vi nu talar rent fysiskt) med att tycka att jag inte dög. För min självkänsla och mitt självförtroende hade inte fått tillräckligt med tid att utvecklas till att förstå hur jäkla het jag ju faktiskt var. Och att min personlighet faktiskt alltid skulle vara en större tillgång än mitt utseende.

Men jag såg bara fel. Och hade jag då haft en blogg som möjliggjort att jag skulle fått testa fillers gratis, så hade jag säkert hoppat på det erbjudandet med glädje. Så jag förstår till hundra procent varför det blivit såhär. Unga tjejer med samma osäkerhet kring sitt utseende som de flesta unga kvinnor har erbjuds ingrepp gratis, de ingår i en krets där alla hoppar på samma erbjudande vilket skänker legitimitet åt det hela och sen sprider de detta ideal vidare till sina följarskaror.

Företagen som matar bloggarna med fillers jublar såklart. Ju större läppar och ju högre kindben som visas upp i bloggarna – desto mer produkter kränger de till unga kvinnor som ser upp till bloggidealet. Fillers måste dessutom underhållas, för resten av livet om du ska behålla samma utseende, så det är en rätt bra business.

Att skönhetsindustrin tjänar pengar på (unga) kvinnors osäkerhet är väl ingen nyhet direkt, men för mig ÄR det en skillnad mellan att ta på sig ett glans på läpparna, och att fylla dem med en spruta eller tio. För vad händer när/om man vill sluta med fillers? Hur ser ett ansikte ut efter 10 år av intensivt insprutande? Om man en dag är 29 och inte längre tycker att bloggidealet är det ideal man vill uppnå – hur ser kindbenen ut när alla fillers försvinner? Vad händer med huden i läpparna som sakta men säkert töjts ut under flera år? Hur gör man med all överskottshud om man som 40-åring ångrar sin H-kupa, och vill bli en C?

Om jag får säga vad jag tror, så tror jag att konsumtionen av filers och andra ingrepp skulle minska dramatiskt om det fanns en lag som förbjöd användande av produkten innan man fyllt 25. Och det beror inte på att man drastiskt ändrar ideal efter 25, men däremot har man fått tid till att lära känna sig själv – och förhoppningsvis även börjat tycka om och acceptera sig själv. För den man är – utan att behöva ändra så himla mycket.

Fenomenet att 18-åringar gör bröstoperationer som de ångrar bara ett par år senare är ju ingen nyhet. Och det är såklart också helt naturligt – det är mycket man ångrar att man gjorde eller tyckte när man var 18 bast. Och av precis just den anledningen skulle jag gärna se någon typ av restriktion mot skönhetsoperationer i så ung ålder.

För mig är det vansinne att man får ändra om hela sitt utseende med kirurgiska ingrepp när man fyllt 18, men man får inte handla en flaska vin förrän man fyllt 20. Kan vi åtminstone inte få en 20-årsgräns på kirurgiska skönhetsingrepp? Eller – är jag knäpp? Är jag bara en gammelgädda som inte fattar att det är såhär den nya världen ser ut, det här är idealet och det är väl inget konstigt med det?

Och missförstå mig rätt nu – jag tycker absolut inte att det är något fel med att ”rätta till” nåt man lider av på utseendefronten. Whatever makes you happy, liksom. Men att en hel generation unga utvecklar ett livslångt beroende av fillers som dramatiskt förändrar deras utseenden i grunden för att företagen bakom de här produkterna ser dollartecken i varje ung bloggtjejs osäkerhet – det får mig att må lite dåligt.

Snälla ni – hjälp mig att bena ut det här. Eftersom det är så vanligt med mindre (eller större för den delen) skönhetskirurgiska ingrepp nuförtiden så förutsätter jag att många av er som läser el bloggo använder exempelvis fillers. Och jag vill som sagt inte klanka ner på någon, döma någon eller göra någon ledsen. Men kan ni inte förklara för mig varför jag inte behöver oroa mig för det här, om jag nu inte behöver det? Eller hur vi ska göra något åt det, om det är något att oroa sig för?

Jag ser bara framför mig en framtid där alla unga tjejer måste ta till diverse sprutor och operationer för att ens känna att de har en chans att duga. Sprutor och operationer som kostar enorma mängder pengar dessutom. Tillhandahållna av en industri som hittat en gyllene väg att nå sina kunder.

Och jag vet att vissa av er tycker att jag är en dålig feminist nu – att jag genom att uttrycka de här åsikterna eldar på unga tjejers osäkerhet kring utseende. De har ju gjort allt för att uppnå sitt ideal – och här kommer jag och säger att det är nåt fel med det. Men saken är den att jag känner att jag är en ÄNNU sämre feminist genom att inte belysa nåt som i alla fall jag känner är ett stort problem.

Vad tycker ni? Dela gärna med er, jag är såklart öppen för att ändra mig. Hur tänker ni kring det här? Och håll gärna tanken på att det är våra gemensamma döttrar som ska växa upp i det här skönhetsklimatet i sinnet när ni resonerar.