Tack för er input gällande föregående inlägg. Det här är helt klart minerad mark att beträda, och jag är hemskt ledsen om jag sårat någon. Vill också förtydliga att jag absolut inte har något emot användandet av fillers/kirurgiska ingrepp som företeelse. Tvärtom – kalas om man kan må bra istället för att må dåligt om man lider över något i sitt utseende.
Det jag vänder mig emot är den överkonsumtion av dessa verktyg som jag tyckte mig se på Finestgalan, och DET idealet blir snedvridet tycker jag. Men det här är ju bara enligt min hjärna och min uppfattning. För vem är jag att avgöra vad som är överkonsumtion och ”hälsosam” konsumtion? Ja, det är lätt att det bara blir så fel det här, och det är väl därför så få pallar prata om det antar jag.
Och kanske ska man som några av er är inne på helt sluta prata om utseende, att det är receptet på att flytta fokus från utsida till insida. Och i teorin håller jag helt med, men jag tror inte riktigt att det kommer funka i praktiken. Vi kommer alltid vilja engagera oss i diskussionen kring utseende på något sätt tror jag, och då känns det ändå viktigt att reagera när idealen börjar bli så långt ifrån det man föds med, att det är en förutsättning att göra ingrepp för att ens ha en chans att nå upp till dem.
Ja, inte lätt det här. Nu har jag sagt mitt i alla fall, TACK för era kloka tankar! Tillsammans får vi kämpa för att uppfostra våra barn att känna att insidan ändå är det som är viktigast. Det är trots allt den som håller i längden.
Du är så klok och genuin! Jag förstår exakt vad det är du menar, tråkigt att du måste försvara dig….
Började precis följa er youtube-kanal – jag älskar den!
Jag tycker att det är bra att lyfta känsliga ämnen. Säkert är detta en generationsfrâga. Lite som tatueringar kanske och piercings tidigare som var känsligt när jag växte upp. Även vissa risker med tatueringar och piercings. I tonâren tycker man det är coolt och tänker inte särskilt lângsiktigt. Att man skulle ângra ingreppet tror jag för en tonâring kan kännas som väldigt lângt in i framtiden när man ändâ är gammal och ”ful”… Jag kan bli lite ledsen när det känns som att studier och karriär inte längre värderas särskilt högt men att det känns som om utseende och sociala media prioriteras mer och mer. Och konsumtion som inte är särskilt hâllbar och även kostar en hel del pengar och betalas av mamma och pappa istället för att kanske sparas till en bostad. Tänk om vi satsade mer pâ att hjälpa andra och vara en bra vän istället för att se snygga ut? Men visst finns det samtidigt en lite mer naturlig trend just nu? Vâga visa sig osminkad… Sâ skönt tycker jag.
Jag tyckte för egen del att det var uppfriskande med en åsikt. Det behövs. Har full förståelse för alla som har en blogg och delar med sig. Som efter ett tag. Sakta men säkert blir mindre och mindre tydliga och mer och mer PK. För vem orkar hålla på att gå ut med försvarstal? När man bara precis med sunt förnuft och utan att kränka någon personligen uttrycker vad man känner inför något. Beundrar dig att du tar dig tid och bemöter ”känslostormen”. Själv hade jag nog varit lite mer FUCK IT :-).
Jag håller helt med dig Vanja, till 100%. Jag missade att det första inlägget gav reaktioner, jag tror att jag kommenterade först och min kommentar var positiv. Och där står jag fast! Du har min fulla respekt för att du lyfter detta -inte för att på något sätt peka ut enskilda personer eller raljera om fin/fult eller rätt/fel utan för att belysa ett samhällsideal och normer som numera är sorgligt utseendefokuserat.. Min fasta övertygelse är att VÄLDIGT FÅ skulle operera sig om det inte var ”inne” med detta typ av utseende (läpparna etc) -och det i sig visar att det är knasigt, tycker jag. Är det något som en mår KASS över och inte lyckas må bättre under lång tid, av psykolog samtal etc är det en sak -men när det t.om. anordnas events för bloggare där en kan välja att ”fixa” det ena och andra mer eller mindre spontant -då är det skevt!
Och slutligen, vad är det folk puttar in i sina kroppar…? Hjälp!
Heja dig!