Vanja Wikström

[youtube id=”jGcPJsiXlhI”]
Här är ett klipp från när vi var på Aquaria (tips tips till alla i Estocolmo-området med kids, SÅ kul och fint ställe)! Klippet inkluderar även grodans första båttur någonsin, wiiiiii!

HUR fräsigt är det inte att @fiamarias gjort en illustration av mig å Jossan? LOVE IT! Tack fina fina du, önskar jag hade en tröja som ser ut som den på din teckning – SÅ fin ju!

Klickade in mig på poddisens recensioner nyss och blev SÅ glad! Dels för att det var så många recensioner (gulle er som tagit er tid att plita ner ett omdöme), men givetvis också för vad som stod i dem. Det jag kanske blev allra allra gladast över var någon som skrivit att vi ”gör feminism lättillgängligt”, och då kände jag bara JIIIPPIIIIIEEEE! FY SATAN vad glad de orden gjorde mig!

Om min livsgärning är att ha gjort feminism lättillgängligt, ja men då dör jag happy clappy ska jag säga. Är så sjukt glad att (den hemska) trenden om att man minsann INTE skulle vara feminist (för det var tydligen nåt fult och manshatande) äntligen börjar vända. Och kan jag å Jossan vara med å speeda upp den processen är ingen gladare än vi.

Fick en kommentar på YouTube-kanalen häromdagen (på det här avsnittet där jag och Niklas bland annat svarar på frågan om vi är feminister) som löd: Ni verkar som två riktigt goa människor men vilken rättighet menar ni att män har som inte kvinnor har? Niklas svarade då: Spana in den här hemsidan: http://www.trettiotreanledningar.com. Varav vi får detta svar: Det här är ju inga rättigheter, ingen har någon rätt till att inte bli sexualiserad.. Vissa av dem här är ju till och med helt felaktiga. Exempelvis ”kvinnor har lägre lön än män för samma arbete” vilket har blivit motbevisat otaliga gånger. Då känner man sig bara trött. Uppgiven. Och frustrerad. Och känner sig ÄNNU mer pepp på att fortsätta sprida ordet om vad sjuttsingen feminism står för, och varför det är viktigt för BÅDE män och kvinnor att vara det. Och så blir man sjukt rackarns stolt över den där recensionen om lättillgängligheten igen.

Och hörrni, slink mer än gärna in och recensera poddisen ni med! Jag tror att det hjälper oss supermycket, att ju fler recensioner man har desto större chans att dyka upp i folks flöden/I blickfånget i poddapparna osv. Så en recension betyder massor, ännu mer än ”bara” att ge mig å Jossan pepp. Så gör det om ni vill och har lust, man gör det enklast i sin poddapp när man har klickat in sig på Josefin & Vanja-poddisen tror jag.

Nu ska jag ta min feministiska kropp och gå hem å krama på Niklas som återvänder till la familia i dag. Mormor åkte hem tidigare under dagen (SÅ underbart att ha haft henne här!), och nu ska vi tillbaks på banan igen är planen. Kram på er!

När jag å Jossan sitter och poddar kommer vi ju på en maaaaaaaaaassa superdupersmarta grejer och idéer (ingen falsk blygsamhet här inte). Som 2:5-metoden, till exempel. Ni som lyssnar på poddisen har ju benkoll på vad det är, men ni som inte gör det MÅSTE ju också få ta del av detta braiga recept på ett härligare liv. Så jag tänkte att jag ska förklara lite vad det går ut på.

Och vad passar då bättre, än att beskriva det i samband med bilder på en riktig brakfrulle som jag och Jonathan unnade oss på Greasy Spoon nyligen? Jonathan är nämligen mannen som inspirerade till 2:5-metoden!

2:5-metoden har INGENTING att göra med någon lurig diet, nej nej nej. Det har att göra med att inspirera en till att göra fler grejer som man mår bra av. I poddisen pratade jag nämligen om Jonathan som är en av mina absolut bästa vänner, och hans förmåga att fullkomligt suga märgen ur livet.

Han är en sån där mänska som befinner sig i olika världsdelar varje gång man pratar med honom, och mellan det hinner han prova alla nya restauranger, se alla konstutställningar som det pratas om, träna, åka på båtutflykter, ordna middagar, gå på föreläsningar, engagera sig i olika välgörenhets/frivilligorganisationer med det andra med det tredje. Han UPPLEVER så himla mycket intressanta saker, konstant.

Att fylla mina dagar på det sättet är inte riktigt för mig, det blir för mycket. Men däremot skulle jag vilja vara lite mer som Jonathan, se till att uppleva en smula mer helt enkelt. Jag är en (mycket) bekväm själ som skulle kunna spendera hela mitt liv på soffan med datorn på magen och en påse saltlakrits bredvid mig. Då är jag lycklig, det räcker för mig.

Men. Jag VET att även om det ”räcker”, så MÅR JAG BRA av att göra annat också. Och för en bekväm själ som jag är det lite av en utmaning. För även om det är superdupermysigt att gå på en AW med kompisar eller styra upp en biokväll med Niklas, så är det lite ”jobbigt”. Förstår ni vad jag menar? Det är jobbigare än att ligga på soffan, för det är ju alltid besvärligare att GÖRA nåt, än att inte göra nåt.

Men! Det är nu 2:5 kommer in. För i poddisen kom jag å Jossan fram till att man får känna efter hur många dagar i veckan (veckodagar) som man vill utmana sig själv att göra nåt man mår bra av. Kanske räcker 1 dag i veckan (då kör man 1:5), 2 dagar i veckan (som ju känns bra för mig, alltså 2:5), 3 dagar eller ännu fler? Kanske är man en Jonathan som utmanar sig själv 5 dagar av 5, alltså en 5:5?

För mig är det optimalt och alldeles lagom att få till något extra 2 av 5 veckodagar. Och det kan vara precis vad som helst – men det ska vara något som utmanar ens bekvämlighet/mönster och som gör en glad. Det kan vara att träffa en vän på en kaffe, ta en långprommis med härlig musik/poddis i öronen, gå till gymmet, träffa sin familj, gå ut och dansa, se en utställning – ja, vad som helst som får en att tycka att livet känns härligare helt enkelt. Det kan vara nåt ”litet” och det kan vara nåt ”stort”.

För min del har 2:5 framförallt inneburit att jag har bokat in träffar med familj och vänner på regelbunden basis. För det är det mitt liv saknat, framförallt. Jag har ätit frukostar med kompisar och min syster, ordnat mysfikor hemma hos oss för familjen och playdates med vänner och deras barn. Har även bokat in en konsert den 30e mars, då ska jag å min syster gå på Maria Mena – PRECIS sånt som jag vill göra, men som faller mellan stolarna för att jag är lite bekväm.

Men varje gång jag ”orkar” göra nåt av ovan grejer mår jag så BRA av det, och det är SÅ värt det. Och eftersom jag numera lever efter 2:5-metoden, så vet jag att två grejer i veckan SKA jag få in; sånt som går utanför min bekvämlighetszon och som gör mig gott. Och då ser jag till att styra upp två grejer per vecka. HUR bra?

Oavsett om man är en 1:5, 2:5, 3:5, 4:5 eller 5:5 så kallar vi metoden för 2:5. Och det är därför jag postat några bilder på Inspirationstagram under hashtagen #JosefinOchVanjaTvåFem. För jag hoppas att ni också blir inspirerade att utmana er själva att få in saker i er vardag som gör era liv härligare – och att ni kanske också vill dela med er av de tillfällena på insta? Det vore ju SÅ kul att få se vad som är 2:5 för er?

Är det att gå på teater, åka långfärdsskridskor eller kanske gå i affärer och hitta en perfekt tröja? Ni som blir inspirerade att joina 2:5 – kan ni inte tagga #JosefinOchVanjaTvåFem när ni gör nåt som gör er vardag extra härlig? Skulle vara så otroligt kul att se – och väldigt inspirerande tänker jag! För HUR kul vore det inte att se vad andra mänskor hittar på för att berika sina liv? Oj vad många bra idéer som skulle spridas!

Vad säger ni – är ni med på vad 2:5 är för nåt? Hojta om jag är luddig så ska jag försöka förklara bättre. Och dela GÄRNA med er på Inspirationstagram! #JosefinOchVanjaTvåFem