HUR fräsigt är det inte att @fiamarias gjort en illustration av mig å Jossan? LOVE IT! Tack fina fina du, önskar jag hade en tröja som ser ut som den på din teckning – SÅ fin ju!
Klickade in mig på poddisens recensioner nyss och blev SÅ glad! Dels för att det var så många recensioner (gulle er som tagit er tid att plita ner ett omdöme), men givetvis också för vad som stod i dem. Det jag kanske blev allra allra gladast över var någon som skrivit att vi ”gör feminism lättillgängligt”, och då kände jag bara JIIIPPIIIIIEEEE! FY SATAN vad glad de orden gjorde mig!
Om min livsgärning är att ha gjort feminism lättillgängligt, ja men då dör jag happy clappy ska jag säga. Är så sjukt glad att (den hemska) trenden om att man minsann INTE skulle vara feminist (för det var tydligen nåt fult och manshatande) äntligen börjar vända. Och kan jag å Jossan vara med å speeda upp den processen är ingen gladare än vi.
Fick en kommentar på YouTube-kanalen häromdagen (på det här avsnittet där jag och Niklas bland annat svarar på frågan om vi är feminister) som löd: Ni verkar som två riktigt goa människor men vilken rättighet menar ni att män har som inte kvinnor har? Niklas svarade då: Spana in den här hemsidan: http://www.trettiotreanledningar.com. Varav vi får detta svar: Det här är ju inga rättigheter, ingen har någon rätt till att inte bli sexualiserad.. Vissa av dem här är ju till och med helt felaktiga. Exempelvis ”kvinnor har lägre lön än män för samma arbete” vilket har blivit motbevisat otaliga gånger. Då känner man sig bara trött. Uppgiven. Och frustrerad. Och känner sig ÄNNU mer pepp på att fortsätta sprida ordet om vad sjuttsingen feminism står för, och varför det är viktigt för BÅDE män och kvinnor att vara det. Och så blir man sjukt rackarns stolt över den där recensionen om lättillgängligheten igen.
Och hörrni, slink mer än gärna in och recensera poddisen ni med! Jag tror att det hjälper oss supermycket, att ju fler recensioner man har desto större chans att dyka upp i folks flöden/I blickfånget i poddapparna osv. Så en recension betyder massor, ännu mer än ”bara” att ge mig å Jossan pepp. Så gör det om ni vill och har lust, man gör det enklast i sin poddapp när man har klickat in sig på Josefin & Vanja-poddisen tror jag.
Nu ska jag ta min feministiska kropp och gå hem å krama på Niklas som återvänder till la familia i dag. Mormor åkte hem tidigare under dagen (SÅ underbart att ha haft henne här!), och nu ska vi tillbaks på banan igen är planen. Kram på er!
feministsmeden.se
tips tips!!
Hej Vanja! Jag satt och kikade runt lite på internet och hittade ett armband som fick mig att tänka på dig och Josefin och eran podd, det står nämligen ”fuck it” på det! Här är länken till armbandet om du vill se hur det ser ut: http://www.anna-nina.nl/en/gifts/730-fuck-it-thread.html
Kram Ebba.
It was me 🙂
För en som har lite av samma mission så är det ju så hiiimla kul att ni lyckas så bra med det!
/Nina
Hej Vanja!
Har precis hittat din och Jossans pod och den är så sjukt peppande och oerhört enkel att lyssna på. Pendlar mellan skratt och nära till tårar de flesta avsnitten, you go guys!!
Btw, gjorde du någonsin en video på hur du trixar till ditt hår? Skulle uppskattas enormt.
Massa massa kramar från andra sidan jorden 🙂
Håller helt med personen som skrev kommentaren om att ni gör feminism lättillgängligt. Fantastiskt av er! Jag har aldrig brytt mig om att identifiera mig som än det ena, än det andra. Jag är JAG. Kort och gott. För mig är det så självklart att vi ska behandlas lika och att vi måste hjälpas åt, både män oh kvinnor, att nå dit. Min mormor, född 1921, blev chef vid 23 års ålder, vilket förstås inte var så vanligt på den tiden. Vi har haft många långa samtal om hur hon blev bemött och hur många det var som inte tog henne på allvar. Hon var en riktig kämpe och gav sig inte. Hon lät inte någon, man eller kvinna, se ner på henne eller tycka att hon var sämre chef än män på samma nivå. Hon såg till att vara jämförbar med de i samma position. Otroligt imponerande, tycker jag! Men så klart också sorgligt att hon skulle behöva kämpa så hårt för det. Under våra samtal kommer vi in på hur jag har blivit och blir bemött på min arbetsplats och skrämmande nog känner vi igen oss i varandra. För henne var året 1944, för mig började karriären 2010. Min mormor, snart 95 år, kommer med tips till mig..! Tänk att det ändå har hänt så vansinnigt lite på alla dessa år. Även min mamma har varit en riktig kämpe gällande kvinnors rättigheter och jämställdhet. Underbara förebilder!! Jag hoppas verkligen att framtiden för min son, 2 år, och min lilla dotter som ska komma ut ur magen vilken dag som helst, är en helt annan. Det är dags för ordentlig förändring nu!