Vanja Wikström

Okej darling blogoliner – här kommer det utlovat smaskiga Costa Rica-inlägget! Jag har varit där två gånger, 2010 och 2011 (det var så rackarns magiskt att vi åkte tillbaka året efter helt enkelt). Bilderna är kanske lite luriga, jag fick skrapa ihop det jag kunde hitta på kompisars Facebooksidor, och ratta fram gamla Instabilder.

Jag var ju ingen bloggare på den tiden, så jag plåtade inte lika frenetiskt då som nu. Har dock alltid älskat att dokumentera det jag gjort, så jag tog desto fler Instagram- och mobilbilder. Vilket var rackarns tur, för Niklas systemkamera (som vi såklart fotat MAAAAASSA roliga bilder med) blev stulen. Värre att bli av med kamera än pengar, tycker jag. Alla minnen liksom.

Men då var det ju tur att jag hade fotat så mycket med mobilen, så några bilder hade vi ändå kvar. Instagram var pinfärskt när vi var där 2010 (Instagram startades i oktober 2010, vi var där i december), så givetvis gick jag loss på ALLA luriga filter som fanns, ha ha… Men men – håll till godo! Här kommer ett gäng golden oldies, av varierande kvalle!

Stället heter Santa Teresa, och ligger alltså i Costa Rica. För att ta sig dit måste man först åka till Costa Ricas huvudstad San José, och därifrån tar man ett miniminiflygplan (det har 8 platser och det känns som att åka buss i luften) en dryg halvtimma. Man landar på en grusväg mitt i djungeln, och tydligen är det en av de mest komplicerade landningsställena i hela mellanamerika, så piloterna som flyger de här miniplanen är superskillade.

Ser ni den lilla landningsbanan ovan? Det är…flygplatsen. Incheckningsdisken är ett enkelt träbord som står på marken (det finns ingen ankomsthall, nej man landar rakt i djungeln), och flygbiljetten ser ut som papperslappen man tar i delidisken på ICA. Så himla annorlunda, och så himla härligt!

De gåmger vi har varit i Santa Teresa har vi bott i de här små husen ovan. Santa Teresa är en stad som ligger precis vid vattnet och har en milslång MAKALÖST vacker strand. Men de enda husen som ligger PÅ stranden är de här. Resten av boendena ligger längre upp, inne i djungeln. Också tokmysigt såklart (man kan bo i trädkojor som är helt vansinnesvackra till exempel), men just det här att gå utanför dörren och direkt sätta fötterna i sanden är…magiskt.

Kan VARMT rekommendera just detta boende som heter Santa Teresa Supervista (här hittar ni hemsidan). Kostar ca 200 US dollar per natt, och man kan bo tre pers i varje hus. Det är ett enkelt boende, men det finns kök och badrum och det är bara SÅ mysigt!

Santa Teresa är ett riktigt surfsamhälle, så överallt är det brädor brädor brädor. Här är en bild Niklas tog en tidig morgon innan han plumsade i och surfade loss.

Andra gången vi var där hängde min Glam Mom-partner in crime Malin och hennes snubbe Magnus med. SÅ kul! Vi hade startat Glam Mom i juli 2011 och jobbat SÅ HÅRT med det sedan januari samma år (gjort alla affärsplaner/affärsmodeller/budgetar/sökt lån/varit på möten/gjort efterforskningar), så vi unnade oss en fet semester som belöning.

Vi hyrde in min lillasyrra som skötte alla ordrar medan vi var borta, och själva rattade vi all kundtjänst osv från strandkanten (se bilden längst ner till vänster). Det funkade som en dröm och det var bara så jäkla HÄRLIGT!

Eftersom det bästa Niklas vet är att surfa, så trivs han som fisken i vattnet (hö hö) när han befinner sig på surfbara ställen. Här plåtas det vågor och surf. För precis som man aaaaaaaldrig kan ha för mycket färska blommor hemma, så kan man aaaaaaaaaldrig ha för mycket bilder på vågor – och folk som surfar dem.

Tror nog att 98% av alla bilder i den där kameran som blev stulen var på just vågor och surfare, så kanske hade jag inte haft SÅ himla mycket mer att erbjuda er i detta inlägg även om vi hade haft kvar den ha ha…

Skatten in action.

Fina Jens å Peter som startat och driver Surfakademin, och som nu även startat och driver Yogiakademin där Jossan lyxat loss den senaste tiden. De är lastade med skumpa, har för mig att bilden är tagen precis efter att Svennebanana Open (lokal surftävling ha ha) avgjorts så det skulle firas.

Niklas med sina bröder – alla tre stora surfnördar. Har för mig att John (i mitten) vann eller knep andraplatsen i Svennebanana Open.

Surfer dudes ÖVERALLT. Gyllenbronzerade och rufsiga i håret. Men! Ser ni något likblekt som sticker ut någonstans där i mitten? Well, som ni vet solar jag inte särskilt mycket (och när jag gör det har jag HÖÖÖÖG SPF), så i ett hav av pepparkakskroppar är jag alltid lätt att spotta…

Vad gör man i Santa Teresa då? Jo, man läser böcker, slappar på stranden, surfar (även om jag nog ser snajdigare ut SITTANDES på brädan än SURFANDES på den he he) och sen ÄTERÄTERÄTER man. Och dricker smoothies, lemonaden och fruktjuicer.

Santa Teresa har nog njutit mig på den godaste mat jag ätit i hela mitt liv. Denna lilla lilla beach town med sin surfigt bohemiska befolkning och stämning överraskar STÄNDIGT på matfronten. Slinker man in på ett café och tar en lemonad – ja, men då är det den godaste lemonad man druckit. Tar man en smoothie – ja, men då är det den smarrigaste man sugit i sig. Beställer man in en burgare – den bästa man ätit, med de krispigaste pommesen. Sushin – makalös. Frukostarna – himmelriket.

Ja, nu önskar jag att jag kunde peppra er med fräsiga bloggbilder på allt detta mumsiga, men tyvärr så har jag nästan inga alls. Ni får slinka in hos Jossan istället, hon bjussar friskt på såna.

Nu var det ju ett par år sen jag var där senast, men då var mina favoriter Swart Café för frukost och smoothies, The Bakery för croissanter, cheese cake och annat gotte, Burger Rancho för burgare, Zula för falafel och hoummus. Finns också fantastiska asiatiska restauranger, italiensk mat – ja ALLT finns där. Och ALLT är vansinnesgott!

Förutom att slappa, surfa och ätaätaäta är nåt annat man MÅSTE göra i Santa Teresa att hyra quads. Man hyr dem en hel dag, sen åker man på utflykt, dit näsan pekar. Har gjort det ett par gånger, och det har varit MAGISKT. Quadsen tar sig fram genom det mesta, så man åker på stranden, i djungeln, i vattnet. Fantastiskt!

Santa Teresa är bohemiskt, men det är liksom lyx-bohemiskt om ni förstår vad jag menar. Vill man, så kan man bo och leva enkelt och väldigt billigt. Men vill man, så kan man också lyxa till det REJÄLT. Många av världens superstars har hus i området (Gisele syns ganska flitigt, Kate Moss har hängt mycket i Santa Teresa) så ett tips är att unna sig en dag på nåt riktigt lyxepyxeställe.

Som typ Flor Blanca. Man kan äta en lyxig frukost eller lunch där. Eller (som vi gjorde) spendera en hel dag där såsandes vid poolen, drickandes ljuvliga drinkar, ätandes fantastisk mat. Har tyvärr inga bilder från just Flor Blanca att bjuda på, så ni får ett hopkok av lite andra pics. palmer, juicer, vatten, strand, sol….mmmm…

Nåt annat man inte får missa är en middag i solnedgången på Brisas del Mar. Det är en restaurang som ligger uppe på en kulle, med VIDUNDERLIG utsikt över havet. Där har de vansinnesbra mat, missa inte den halstrade tonfisken! Pussbilden ovan till höger är tagen där, en magisk kväll med en magisk solnedgång efter en magisk middag.

Eftersom man (ofta) mellanlandar i New York på väg till Santa Teresa har vi passat på att hänga där några dagar på vägen dit eller på vägen hem. På bilden ovan hoppar jag omkring i en nyfyndad mintgrön fuskpäls som jag hittade i Nevvan på vägen till ST.

ÄLSKADE den så mycket, men använde den typ aldrig. Tyvärr. Så den loppade jag bort i somras på min å Jossans loppis. Den fick ett nytt hem hos en ASFRÄSIG brutta, så jag å fuskpälsen skildes ändå med en fin känsla i hjärtat.

Den här bilden ser jag varje dag hemma. Tagen på stranden i Santa Teresa 2011. Vi ser ganska mycket ut som Yin å Yang tycker jag (#blekfis), men jag tycker också man ser kärleken. Fint.

Ett strandhopp i solnedgången får avsluta detta inlägg! En långhårig Vanja, iförd en oerhört älskad Sonia Rykiel-klänning som jag fyndade i en av mina absoluta favoritvintagebutiker EVER (nämligen denna). Mycket mycket lycklig.

Kan VARMT rekommendera ALLA att åka till Santa Teresa, och vi har faktiskt börjat fundera på om vi ska ta oss dit nästa vinter. Då är Iggy nästan tre och det kommer funka toppen att både resa dit med honom (hoppas jag…) och att hänga där.

Hoppas ni tyckte att detta inlägg var kul!

Idag kommer vi tyvärr inte att kunna bjussa på någon poddis. Jossan är ju fortfarande i Costa Rica, där (den röjiga) elen och wifi:t gjorde det gaaaaaaaanska så krångligt för oss att få ihop förra poddisen (men det gick!). Så vi gör som så att vi tar ett litet uppehåll, så kommer vi tillbaka med FULL KRAFT och lite TILL nästa vecka! Klarar ni er? (Säg NEEEEJ! Säg att ni gråter BLOOOOD! Säg att hela VECKAN är FÖRSTÖÖÖÖRD! He he. #hybris)

Men vet ni vad? Istället för poddis så tänker jag med tanke på min poddpartners whereabouts bjussa på ett megasmaskigt inlägg om de gånger då jag varit på precis den plats som Jossan befinner sig på nu – Santa Teresa i Costa Rica. Det är ju ganska många av er som efterfrågar bilder och inlägg från de resor jag (och Niklas) gjort, så HÅLL I HATTEN! För snart kommer det ett tokmatigt inlägg om Santa Teresa, detta PARADIS på jorden. Coming up!

Hörrni! Jag har ett så rackarns fräsigt poddis-tips till er – nämligen podcasten Bloggbusiness! Har lyssnat igenom nästan alla avsnitt den senaste veckan, för jag tycker den är så sjukt intressant och välgjord. Den drivs av Linda som startat nätverket Better Bloggers, och hon intervjuar namnkunniga bloggare om hur de ser på sitt bloggande, hur de gör för att göra business av det, hur de bygger sina varumärken, hur de ser på dold reklam i bloggar, deras relation till sina läsare och mycket mycket mer.

Hon har bland andra intervjuat Angelica Blick, Sandra Beijer, Atilio, Elsa Billgren, Underbara Clara, Jossan – och mig faktiskt (rackarns fint sällskap att få inkluderas i!). För mig som bloggar själv är det såklart superspännande att få höra hur andra tänker (visste ni att Sandra Beijer planerar ALLA inlägg TVÅ VECKOR i förväg?), men det är såklart precis lika intressant att få höra deras stories om man inte bloggar själv. Att få en inblick i de här intressanta, kreativa och färgstarka mänskornas tankar är SÅ kul!

De berättar om hur det gick till när de började blogga, hur det kändes när bloggen började växa, varför de tror att den gjorde det och hur de jobbar med den i dag, vad den betyder för dem både på ett socialt och professionellt plan.

De berättar också om vad de har för besökssiffror, och hur de tjänar pengar på sitt bloggande. Otroligt kul att höra, tycker jag. Många av dessa mänskor är ju dessutom väldigt entreprenöriella, och ser till att utveckla den plattform som bloggandet gett dem. Också spännande och intressant.

Här är programledaren Linda (och jag, som blir filmad via hennes mobila grunka) när hon intervjuade mig hemma i mitt kök i höstas. Jag älskar hennes sätt att intervjua, hon lyckas fråga om PRECIS allt det där man är nyfiken på hos de här spännande personligheterna.

Jag ÄLSKAR också att hon startat Better Bloggers som arbetar för att bloggare ska tas på allvar som yrkesgrupp (för yes, det är verkligen ett JOBB där man skapar innehåll som såväl fotograf, som skribent, som redaktör, som stylist, som moderator och cirka tusen yrkesroller till), och även ta SIG SJÄLVA på allvar. Att det är SJÄLVKLART att bloggare ska få skäligt betalt av portaler samt vid kommersiella samarbeten, och att det är precis lika SJÄLVKLART att dessa samarbeten ska märkas ut. Att ta sina läsares förtroende på allvar är A och O för att kunna behålla trovärdigheten och på så sätt behålla sin blogg. Kan varmt rekommendera alla som bloggar eller är sugna på att starta en blogg att besöka sajten och gå med i nätverket (gratis såklart). Man får SÅ mycket smarta tips, och jättebra vägledning angående det mesta som har med bloggande att göra.

Jag tror att de flesta skulle tycka det vore väldigt spännande att lyssna på Lindas intervjuer, ofta ger de en helt ny dimension och lite av en ny bild av de bloggare man tycker att man ”känner” via deras bilder och inlägg. Otroligt intressant!

Om någon av er blir nyfikna på intervjun hon gjorde mig mig så hittas den här, annars hittar ni samtliga intervjuer här. Happy listening!