Vanja Wikström

Som ni vet så ÄLSKAR jag ju loppisar. Och här hos mamma GÅR JAG LOSS! Ni Snappisföljare såg ju att jag fyndade denna fantastiska Pippi-tröja för några dagar sen – och HUR fin är den inte på? Älskar!

Perfekt att slänga på sig till ett par skinnbraller eller jeans. Och vad kostade den då, undrar ni kanske? TIO SPÄNN! Ett riktigt rackarns fynd vill jag lova!

Och det här med att ta selfies i konstant sällskap av en tvååring alltså… Inte det lättaste! Ibland slinker den gode lille herrn med på bilderna.

…och såhär kan det se ut bakom bloggbubblan. Ovan fräsiga bilder är alltså tagna ståendes på mamsens toalett, med just nämnda tvååring tätt tätt intill. Oh, the glamour!

Är hursomhelst SJUKT JÄKLA NÖJD med detta fräsiga fynd, och tycker att alla borde ha en Pippi-tröja! Himla bra påminnelse om att man behöver sticka ut hakan ibland, och våga säga vad man tycker!

Ni som lyssnar på poddisen vet ju att jag å Jossan i senaste avsnittet RASAR över varumärken som använder grisigt sexistisk reklam för att kränga sina produkter. Ett beteende som påverkar hela mänskligheten i allmänhet och oss kvinnor i synnerhet på ett oerhört tråkigt sätt. Ett beteende som det inte finns några ursäkter för. Och på tal om ursäkter så har jag ingen tanke på (eller anledning) att be om ursäkt för att vi nämner vissa varumärken i poddisen, eller att jag har skrivit om dem på bloggen som exempel på företag som beter sig på det här viset.

Med anledning av veckans poddisämne publicerade vi ovan bild i går på min och Jossans gemensamma @josefinochvanja-instagram. Det är en reklam för SEQR, och jag tror att ord är överflödiga.

Men ändå, detta skrev vi som kommentar.

SEQR själva gick in och svarade, och det i sig är naturligtvis bra. Att de tar avstånd från kampanjen är såklart också bra. Att de hänvisar till att kampanjen är tre år gammal tycker jag dock inte spelar så enormt stor roll, som ni ser av mitt svar ovan.

Att ljushuvudet som kläckte den här kampanjen + att samtliga på företaget som var inblandade i den och GODKÄNDE den (och alltså tyckte att den var EN BRA IDÉ) gjorde det för HELA TRE ÅR SEN gör mig bara trött och mörkrädd. Att lansera en sån här kampanj år 2012/2013 (?) är så uselt, så bakåtsträvande och så FÖRÖDANDE FÖR MÄNSKLIGHETEN att jag nog faktiskt inte tycker det är mer än rätt att det fortfarande biter dem i rumpen tre år senare. Nuff said.

Såhär ser man ut när man sitter och tittar på sitt lilla lilla extremt goda barn, som just är i färd med att äta en bakelse i form av en groda. Såklart. Ser ni kärleken som lyser? Den känns i alla fall, hela tiden. I varje fiber av min kropp.

Tack för alla fina kommentarer på inlägget som handlade om varför jag har svårt att åka härifrån. Skönt också att få höra att det finns andra BRAIGA mammor som känner igen sig i det här med att vara nummer två. För yes, jag är en jäkligt bra morsa. Men ändå är jag nummer två. Och då är det LJUVLIGT att…få vara nummer ett, ett slag.

I går var vi och fikade på det ljuvliga Hova Konditori som jag ju bloggat om tidigare. Ett 50-talscafé ett stenkast från mamma, där tiden stått still. Vi beställde in allt möjligt gottigt, och drack bryggkaffe till.

Jag är ingen bakelseperson alls, men KUNDE inte motstå denna vackra skapelse. Hade dock en backup i form av en klassisk chokladboll. Dubbelgotte. Mums.

Grodan åt – givetvis – en grodbakelse. Med stor förtjusning.

Alltså jag njuter så sjukt mycket av att få vara såhär mycket med Iggy här och nu. Han är FÖR JÄVLA GOD, helt enkelt. Jag håller mig här i nummer ett-bubblan ett litet, litet slag till.