Vanja Wikström

Varje gÃ¥ng jag lägger upp inrednings/fluffinlägg sÃ¥ kommer det alltid ett par frÃ¥gor om hur SJUTTSINGEN vi kan ha sÃ¥ mycket grejer framme samtidigt som en snart tvåårig herre huserar i lyan? SÃ¥ jag tänkte att jag skulle svara pÃ¥ det. För som ni ser ovan sÃ¥ är vi ju inte direkt minimalister, det vet ni ju. Maximalism är nog mer vÃ¥r melodi, eller – vi gillar grejer helt enkelt.

SÃ¥ – vad är dÃ¥ vÃ¥rt magiska recept? För nej – vi har verkligen inga problem alls med detta. Ekvationen smÃ¥barn + massa fluff funkar rätt bra här hemma i lyan.

Och jag tror jag vet vad det är som gör att det funkar. Och det är att Iggy är så VAN vid alla dessa grejer. Så de är helt enkelt inte så spännande. Vi har aldrig plockat undan någonting, av den enkla anledningen att jag varken kan eller vill leva ett flufflöst liv. Så därför har Iggy sedan han föddes befunnit sig i ett hem som är proppfullt med grejs.

När han började krypa/stÃ¥/gÃ¥ lät vi allt vara som vanligt. Visst har han pillat pÃ¥ lite grejer, och det har han fÃ¥tt göra – under kontrollerade former he he. Har det varit nÃ¥got som är extra ömtÃ¥ligt har vi sagt att nej, det där fÃ¥r man inte leka med. Och det har funkat.

När jag fluffat till något nytt område är det såklart lite extra spännande i kanske en dag, och då får han gå loss på grejerna. Vi plockar fram dem, leker med dem och avdramatiserar (blir såklart myyyyycket mer intressant att pilla på sånt man inte FÅR pilla på). Och sen är det bra, typ. Sen är han inte så intresserad längre.

SÃ¥ dels tror jag pÃ¥ att avdramatisera grejerna – alltsÃ¥ lÃ¥ta kiddot leka med fluffet (medan man har koll som sagt och kan rädda ett eventuellt tapp i golvet eller sÃ¥). Men framförallt sÃ¥ tror jag nog att tricket är att vi aldrig har plockat bort nÃ¥t, det har liksom alltid varit mycket grejer runt omkring Iggy. Vilket gör att han är van, och de blir inte sÃ¥ spännande.

Kommer vi hem till någon annan som har mycket saker framme är de superintressanta, så jag tror inte att Iggy saknar någon slags pet-gen. Jag tror mest på det där att han som sagt är uppväxt bland en rackarns massa bråte.

Idag slår vi på stora trumman, för idag är det premiär för Aftonbladet TV´s Älskade Unge Julspecial woop wooop! I det första programmet träffar programledar-Kajsa ÜBERBEGÅVADE Simon Zion (plus asfräsig fruga!) från Idol å snackar kids. Hon bjussar även på tillbakablickar från förlossningen med hennes minibebis Idde, julbakar med Ronnie från Hela Sverige Bakar och pratar med psykologen Malin Bergström. Och vi i Mammamaffian snackar loss om vikten av att KNIIIIIIIPA – och kniper på så gott vi kan framför tevekamerorna!

Spana in klippet ovan, och har ni missat tidigare avsnitt av Älskade Unge så hittas de HÄR!

Häromdagen skulle jag gÃ¥ Ã¥ fixa mina naglar (gÃ¥r och gör shellack typ varannan vecka). Den här gÃ¥ngen hade jag ont om tid (story of my life va) och slank in pÃ¥ ett precis nyöppnat ställe där jag aldrig varit förut, men som nästan ligger granne med vÃ¥r lya. Blev tilldelad en plats, och en nagelperson. Som var en man. Och snabbare än man kan säga KVINNOCHAUVINIST hade jag hunnit tänka bÃ¥de en och tvÃ¥ och arton tankar i stil med att ”nääää, det här kommer inte bli bra – inte kan en MAN kirra mina naglar? Han kommer mÃ¥la utanför, det här bÃ¥dar inte gott!”.

AlltsÃ¥ – hur dum fÃ¥r man vara? Men sÃ¥ illa är det nog tyvärr ställt – att även om jag tycker att jag är en öppen person som försöker att inte döma, sÃ¥ gör jag det. Blixtsnabbt. Det intressanta var sen att denna snubbe gjorde det bästa nageljobbet nÃ¥gon nÃ¥gonsin har gjort pÃ¥ mig, pÃ¥ riktigt. Han mÃ¥lade HELA nageln, de flesta har annars en tendens att inte mÃ¥la hela sidorna av nageln, dÃ¥ blir det ju tyvärr lite sÃ¥n där melittafilter-effekt.

Naglarna är också suuuupertunna (brukar annars bli tjockare med shellack) och perfekt formade. Har ALDRIG fått så snyggt målade naglar, ever. Det tog sin lilla rara tid dock; att gå och göra shellack inklusive borttagning av det gamla lacket brukar ta omkring 30 minuter. Denna kille höll på i över 90 minuter. Hjälp. Men snyggt blev det som sagt.

Dessutom bjussade han mig pÃ¥ en övning i antistress, eftersom jag hade dÃ¥ligt med tid när jag slank in pÃ¥ salongen men ju tänkte att ”äsch det här tar bara en halvtimme” – och sen blev jag fast där. Men jag intalade mig själv att världen ju inte skulle gÃ¥ under för att jag fastnade i shellack-världen, det fick liksom gÃ¥ bra ändÃ¥. Och det gjorde det ju. Planeten fanns kvar när jag steg ut pÃ¥ gatan igen. Phu.

Hursomhelst så fick den här händelsen mig att tänka på att:

1) Jag är en kvinnogris. Tyvärr. Att jag hann stanna upp i mina gristankar och reflektera över att de var just grisiga gör det hela något bättre, men inte bra.

2) Det är förmodligen PRECIS såhär det går till när män dömer kvinnor baserat enbart på deras könstillhörighet, en vidrig inblick att få.

Uschiamej.