Darlings! Eftersom det blev tekniskt strul deluxe i går så kunde vi inte spela in vår älskade poddis. Istället fick vi göra det i morse här hemma hos mig – därav förseningen. Men NU har veckans avsnitt alltså landat – JIPPIIIEEE!
Denna gång snickesnackar vi om nåt som ni vet ligger mig sjukt varmt om hjärtat: företagande! Ni har ju koll på att jag älskar mitt liv som egenföretagare till 110%, och givetvis vill jag peppa andra att också starta eget. I poddisen är jag dock rätt hård och en smula förmanande, för det är oerhört viktigt för mig att man förstår vad man ger sig in på när man ska starta eget, och att man är beredd att jobba. Hårt.
Jag bjussar på mina bästa tips när det kommer till företagande, och berättar om min och glammis-Malins resa: från att sitta i källaren i hennes föräldrars hus till att nu ha ett eget fräsigt (och URMYSIGT!) kontor med flera anställda mitt på söder i Estocolmo. Att starta och driva Glam Mom har varit ett fantastiskt roligt äventyr – men vi har också jobbat extremt hårt, och det har inte alltid varit lätt. Och alla dagar har inte varit peaches and cream.
Men på det stora hela har det varit UNDERBART, och de fördelar vi nu kan njuta av i form av att bestämma exakt hurvarnär vi vill jobba, ha ett kontor som vi älskar, fantastiska kolleger som vi valt med omsorg, flexibilitet i massor och glädjen av att varje dag göra något som vi tycker är ROLIGT och GIVANDE väger så oerhört mycket tyngre än de blod, svett och tårar som vi investerat i vår business.
Jag vill också passa på att påminna om att jag ju skrivit ett blogginlägg med mina 10 bästa starta eget-tips som hittas HÄR! Så ni som gärna vill ha mina tips på papper istället för (eller som komplement till) poddisen, läs det. I podden får ni dock rätt mycket mer måste jag säga, så ni som är intresserade av det här med att starta eget – lyssna på veckans avsnitt, oavsett om ni brukar lyssna på poddisen eller inte. Jag hade skrivit en lååång lista med saker jag ville få med när vi pratade i dag, och jag fick tamejtusan med ALLT. Så veckans poddis är en riktig rackarns rykare, FULLPROPPAD med bra grejer att höra om man är sugen på att dra igång sin egen business!
Diskutera mer än gärna veckans avsnitt på vår Facebooksida, vore så oerhört kul att få höra om era tankar kring detta ämne som ju är lite av en hjärtefråga för mig!
#JosefinOchVanja
ÅH vilket bra avsnitt! Blev ännu mer pepp på min egen business och att hitta fler inkomstströmmar och mer STRUKTUR. Du är så inspirerande!!
Jaa! Jag blir alltid lika peppad när jag lyssnar på er podd. Din intervju i Bloggbuisness var också kanoners! 🙂
Hejsan!
Vill börja med att säga att jag älskar era poddisar längtar alltid tills nästa kommer ut, man blir så inspirerad och man vill sprida positiv energi till alla efter att ha lyssnat på er 🙂
Jag vill även tacka dig för tipset och Tikei sminket, bästa sminket jag någonsin använt min hy har blivit som förändrad 🙂 Har tidigare haft problem hy men den har blivit mycket bättre på bara två veckor 🙂
Super avsnitt som vanligt <3 ni är så härliga! Kom på att man kan speeda tempot upp eller ner på podden och det blev sjukt roligt. 😀 alltså Josefin låter bara så härlig när man gör det <3
Tycker att det ska få förbli Vanjas soffa;)
Hej Vanja,
Jag har en fråga till dig som du kanske kan svara på eller kanske du och Josefin i podden… jag har varit ihop med min pojkvän i två år nu. Med tiden så har jag träffat hans familj ett par gånger och lärt känna dem. Det har blivit tydligt att vi inte riktigt passar ihop… jag känner att de inte riktigt gillar mig, och jag gillar dem inte heller så mycket. Vi har liksom ingenting att prata om. Det här lett till att jag känner mig sjukt obekväm och icke-mig-själv när vi träffas. Jag känner att ingenting jag säger är bra, eller intressant nog… samtalen dör ut till en …öken!Jag känner inte att jag vill träffa dem så mkt nu, och det beror nog även på att jag ’är en känslig person som kan gå och bli väldigt nedstämd om jag känner negativ energi , jag känner mig dålig även om jag absolut inte är dålig. Min pojkvän är sur på mig nu… vad ska jag göra? säga som det är eller fortsätta umgås med denna känsla? Kommer det ens kunna hålla i framtiden…?