Vanja Wikström

Precis som flera av er gissade, så monterade vi ner vattensängen ÅTERIGEN, packade våra väskor ÅTERIGEN och flyttade ut till svärmor ÅTERIGEN för att vi tar fram trägolven i vårt sovrum och i grodans rum. Den där vita linoleummattan blev liksom ingen hit. Så nu ser det ut såhär därhemma!

Och som ni ser är träplankorna vi hittade under alla lager av olika golv fantastiskt fina. Detta är inte ett undergolv, utan ett golv som var tänkt att gås på och synas. Vilket det säkerligen gjordes, fram tills dess att linoleummattorna lades in av praktiskt skäl någon gång på 50(?)-talet.

Jag har tagit fram trägolv förut, och då var det just undergolv som jag hittade. Det var dock ett hus byggt på 40-talet, då kanske det var standard att lägga in linoleum från start i bostäder? Vet inte exakt, men det var rätt uppenbart att det var undergolv i alla fall. Planksättningen var gjord utan omsorg (golvet skulle ju ändå inte synas) och spånskivor och allt möjligt isoleringsmaterial hade spikats fast i träplankorna. Tror jag drog ut 10 000 spikar ur det där rackarns plankorna innan vi kunde slipa det.

Den gÃ¥ngen gjorde jag dessutom allt själv (jag Ã¥ min sjukt händiga mamma hyrde en slipmaskin och körde pÃ¥ pÃ¥ egen hand), det gör jag aldrig om. Resultatet blir superfint men det var sjukt tungt, nojigt (man mÃ¥ste dra slipmaskinen superjämnt för att inte golvet ska bli ojämnt slipat) och vääääldans dammigt. SÃ¥ den här gÃ¥ngen fÃ¥r fackmän sköta slipandet…

Färgen är ungefär lika orangegul som golven var i de andra rummen innan de slipades, men det kommer bli tooookfint när det är klart!

Ville (SÅKLART!) starta veckan med en The Vanja (alltså! namnet!!) på mitt älskade Nytorget 6. Så vi slank dit, och möttes av detta. HUR fantastiskt?!

Fast vet ni vad? Jag såg faktiskt inte denna fantastiska tavla, nä det var blogolin-Hilda som uppmärksammade mig på detta underverk. För i dag kom det nämligen fram en sjukt härlig tjej till mig och Niklas och sa hej. Hon läser bloggen och ville säga några snälla ord, vilket var SÅ UPPSKATTAT!

Har sagt det förut men säger det igen – även fast jag VEEEET att ni ju finns därute ”pÃ¥ riktigt” sÃ¥ är det ändÃ¥ svÃ¥rt att greppa. SÃ¥ när nÃ¥gon kommer fram pÃ¥ stan och säger hejsvejs blir jag liksom rätt perplex, men sÃ¥ otroligt glad. För det ger mig liksom bevis pÃ¥ att mitt fantastiska virtuella tjejgäng ju även ÄR mänskor av kött och blod, inte bara ettor och nollor.

Så TACK snälla fina Hilda för att du kom å snicksnackade en stund med oss. Du gjorde vår dag! Som de övriga gånger detta har hänt kände jag efteråt att jag säkert gav ett lite lurigt intryck (jag blir ju som sagt lite PERPLEX, är ju inte Beyoncé liksom, det här är inte everyday business for me), men jag vill att du ska veta att det var så KUL! ÄLSKADE att du beställde en The Vanja också, ha ha ha!

Mackan gÃ¥r som smör i solsken (var ju tvungen att kolla, känner ett sÃ¥nt ansvar…) vilket är skoj, woop woop! Magiskt bra start pÃ¥ veckan, fÃ¥r jag nog säga. MVH stoltast Ã¥ gladast i stan.

Nu kommer jag bjussa pÃ¥ en inte alltigenom vacker – men desto charmigare! – bildserie pÃ¥ mitt lilla barn. Som äter glass. För jag tänkte nämligen berätta lite om hur vi tänker kring socker. Har fÃ¥tt en del frÃ¥gor om det.

Vi tänker som såhär: vi tänker inte så särskilt mycket på det. Om vi har någon policy över huvud taget så är det att Iggy får smaka på allt som vi äter. Nästan. Han får såklart inte dricka vin och kaffe, och godis har han inte heller fått snaska i sig.

Men det vi äter, får han smaka på (om han visar att han vill det). Och tycker han om det så får han smaka mer.

Den här bilden alltsÃ¥…! #Jaws

Eftersom jag och Niklas är rätt noga med vad vi stoppar i oss (för det mesta – det slinker sÃ¥klart ner pizza Ã¥ McDonalds i oss ocksÃ¥ när tiden/orken att kirra nÃ¥t bättre inte finns där) känns det som att Iggy fÃ¥r i sig rätt bra grejer oavsett vad han smakar pÃ¥. Hade vi varit en familj som levde pÃ¥ pulvermos och läsk hade saken varit en annan.

Tycker också det är väldigt roligt att låta Iggy gå loss på allt vi käkar, eftersom han verkligen ÄLSKAR att äta. Och han tycker om det mesta. Det enda han inte har gillat (den spottade han faktiskt ut) var en rätt extrem koriandersås som vi hade till våra dumplings en kväll. Annars går det mesta ner med ett nyfiket leende.

Men okej, det var maten – sockret dÃ¥? Det var ju det det skulle handla om. Well, jag är inte och kommer aldrig bli nÃ¥gon som maniskt skyddar mitt barn frÃ¥n socker. Är vi nÃ¥gonstans där det bjuds pÃ¥ tÃ¥rta, sÃ¥ fÃ¥r Iggy smaka. Han fÃ¥r smaka bulle, kaka, glass. Inte smÃ¥godis dock (kanske dubbelmoral men det känns för konstgjort Ã¥ sunkigt). Men choklad tror jag han fÃ¥tt smaka nÃ¥gon gÃ¥ng.

Anledningen till att det känns okej (tror jag nu när jag tänker efter, har som sagt inte tänkt så mycket på det här) är att de tillfällen när det erbjuds bakverk eller glass är rätt sällsynta. Det händer inte så ofta. Och då tycker jag att det känns helt okej, och roligt att han får smaka på nya saker. Vi har aldrig bullar hemma, och äter jag och Niklas glass gör vi det när Iggy sover. Så jag tror faktiskt att han nog aldrig fått vare sig bakverk eller glass hemma hos oss. Det är hos andra, när det är lite festligt.

Däremot har han och jag delat på en Tip Top på Nytorget, haft glasspicknick. Bara två gånger so far (nu har han ju käkat Sandwich med pappsen också som ni ser), men det kommer ske fler gånger. Ni vet, när man har såna där extramysiga tillfällen. Såna som inträffar då och då, men som är rätt sällsynta. Så glass blir det inte heller så ofta.

Jag tror att en av anledningarna till att vi känner oss lugna med att lÃ¥ta Igster käka gotte dÃ¥ och dÃ¥ är hur han reagerat pÃ¥ det. Om han hade fÃ¥tt tefatsögon, stirrig blick och sagt mija miiiijaaaa MIIIIJAAA (mija betyder mera) efter att ha fÃ¥tt glass eller kakor, sÃ¥ hade vi nog tyckt det varit lite obehagligt och känt att det inte…kändes bra.

Jag har hört frÃ¥n vänner vars barn blivit som besatta efter att ha fÃ¥tt provat nÃ¥got sött för första gÃ¥ngen, och hade Iggy reagerat sÃ¥ hade vi blivit mer restriktiva. Men han har aldrig blivit mer exalterad över nÃ¥t sött än nÃ¥got ”matigt”.

Sen tror jag att den stora frÃ¥gan om sockrets vara eller inte vara i Iggys liv kommer om nÃ¥gra Ã¥r. När det blir dags för kalas, och det bjuds pÃ¥ fiskdamm osv. Jag tror nog att vi kommer försöka minimera intaget av rent godis hemma och satsa pÃ¥ annat gotte som känns lite ”bättre” (typ ekologisk glass), men att det är fritt fram om man är pÃ¥ kalas.

Sen tror jag nog att det för oss kommer kännas bäst att begränsa med måtta. Iggy KOMMER äta socker. Såklart. Det är ju gott! Det tycker jag också. Det är bara en tidsfråga. Så det som känns viktigast är att han får med sig vettiga matvanor hemifrån. Att vi inte lever på pulvermos och läsk. Att vi inte har nutella på våra vita formbröd till frukost, sköljer ner dem med två liter juice och avslutar med sockeryoghurt med kalaspuffar.

För socker är ju inte bara godis och bakverk, det finns ju i allt möjligt. Och det värsta scenariot tror jag är de matvanor där socker inte ÄR just godis, utan har infiltrerat samtliga måltider i form av läsk, pålägg, flingor med mera. Kan få rejält med hjärtsnörp ibland när man ser på teve hur föräldrarnas usla matvanor (såklart) tas efter av deras kids.

SÃ¥ – summan av kardemumman är alltsÃ¥ att jag tror att om man har schyssta matvanor i övrigt sÃ¥ är lite socker här Ã¥ där no big deal. SÃ¥ tänker jag. Hur tänker ni? Berätta gärna, sjukt intressant ämne det här!