Vanja Wikström

Vad KUL att det var så många av er som delade med er av hur det ser ut hemma hos er vad gäller barn å kladd. Det var befriande att höra att det finns fler kladdfaschister därute, och peppande att höra bra idéer på hur kids kan kladda på ett sätt som ändå inte blir APjobbigt för kladdfaschisterna.

För det är inte att jag tycker det är äckligt med kladd på nåt sätt, det är det här med att man måste SANERA efter varje måltid som jag bara…inte orkar med. Det är så sjukt mycket meckande ändå, tycker jag, med att ha barn. Så om det finns nåt meck jag kan undvika, gör jag gärna det.

Men (som synes på tröjan…) får ju Iggy kladda loss rätt rejält på föris. Så jag tror nog han får sina behov tillfredsställda ändå. Och det är inte HELT kladdfritt här hemma. När jag å Niklas äter frulle brukar grodan gå på en second breakfast (Iggy äter nån timma före oss), och då ger vi honom lite allt möjligt att pilla med, så att vi kan äta litegrann ifred.

Han får bröd, leverpastej, ägg, skinka å sånt. Och det får han gå loss på bäst han vill, med sked eller hand. Vilket såklart innebär en sanering efter varje frukost. You´d be surprised (eller kanske inte ha ha – åtminstone inte ni som har kids!) hur LÅNGT en skinkbit kan ta sig från sin originalplats. Eller hur EXTREMT FINFÖRDELAD en brödskiva kan bli. Vojne vojne. Är inte så himla sugen på att köra samma saneringsrace ytterligare två gånger per dag, så jag tror Iggys kladdande får stanna där helt enkelt.

Men! Tack vare detta extremt fiffiga kommentarsfält med dess EXTREMT FIFFIGA kommenterare, så har jag nu fått lite nya idéer på sätt som Igster kan kladda loss på, utan att jag behöver få skurknän. Fingerfärg – I BADET! Perfekt, eller hur? En fantastiskt fantastisk gyllene medelväg.

Den här lite crazy bananas-bilden från pressplåtningen för ”Älskade Unge” får illustrera morgonens inlägg, då den representerar min sinnesstämning rätt bra just nu. I dag ska vi nämligen ha över typ HEEELA tjocka släkten (minus min mams och hennes snubbe som befinner sig i Frankrike) på födelsedagsfika och nya lyan-spaning!

Inget konstigt med det egentligen. Förutom att när jag satte datumet för detta samkväm så visste jag inte att vi skulle ha fullt med golvpapp i ena rummet, byggplast lite här å var över diverse dörröppningar, målarattiraljer så det står härliga till i det andra rummet (jupp, nu börjar lyan bli krispigt vit också – ni ska få snart!) OCH ett stort piano parkerat i vår smala lilla hall (går knappt att komma förbi). Plus allmänt kaos på grund av att nyligen nämnda saker gör att våra möbler måste tryckas ihop i olika rum hela tiden. Pust.

Så ni förstår att det kanske inte riktigt är optimaaaaalt att ha sisådär sjuttioarton familjemedlemmar i denna röra, bollandes kaffe å bulle. Men! Jag tänker som såhär: när sjuttsingen blir det optimaaaaalt egentligen? Var på vippen att ställa in, men känner att NÄHÄ! De får komma hit, till vårt kaos. Det är ju lite skoj, då får de verkligen se hur lyan såg ut INNAN den har blivit väääärldens finaste. Inte dumt.

Jag kan vara lite jobbig sådär, att jag gärna vill piffa och puffa och visa upp lyan från sin allra bästa sida. Så det är lite terapi för mig faktiskt att släppa till, när den inte är klar. Mest för att jag kan bli lite sisådär irriterad om folk INTE FATTAR hur fin den kommer att bli. Jag är själv rätt duktig på att se bortom kaos och fokusera på visionen när jag ser saker. Så det stör mig när mänskor inte hajar hur fint ett hus är till exempel, för att inredningen inte är i deras smak, typ. Är ni med?

Jag vill ju att hela tjocka släkten ska fatta vilket klipp vi gjort i och med den här flytten, och se att vi kommer få det kalasfint. Vi får se hur bra fantasi de har i dag helt enkelt. För nu kör vi kaosfika! Och lite byggplast å målarfärg har väl aldrig hindrat nån från att käka bullar och kramas, så det ska välan gå bra.

Okej fina blogoliner, nu ska ni få ett LIVSFARLIGT tips! Den här glassen är nämligen EXTREMT smarrig, och därför EXTREMT beroendeframkallande. Jag och Niklas förbrukar vansinniga mängder av denna magiska burk varje vecka.

Smaken är Sea Salt & Caramel, och den är liksom den perfekta blandningen av salt och sött. På RIKTIGT. Ofta blir det lite mesigt tycker jag, när glassar/godisar har smak av havssalt. Inge drag liksom. Men i den här är det – racerdrag, typ. Supersalt och supersött och SUPERGOTT. Ni MÅSTE prova!

Eller kanske inte. För då kommer ni också börja förbruka vansinniga mängder.