Vanja Wikström

https://youtu.be/ovqS_mnj2AY

Okej blogoliner – här är den kaotiska resan till Verbier! Titta och förfasas. Eller nÃ¥t.

Och hörrni – ledsen att jag är urusel pÃ¥ att svara pÃ¥ kommentarer just nu, men jag har helt enkelt inte riktigt tid. Lovar att svara sÃ¥ fort det finns lite mer utrymme för det, sÃ¥ hang in there sÃ¥ kommer det svar inom en rimlig framtid! Promise.

Jag bjussar såklart på en Dagens Momspo från Verbier!

Ingen fancy schmancy-Momspo dock, utan en mer skid-ig variant. Tagen strax efter vår massivt mysiga lurre på Marmotte i går.

Underställ / Billigast möjliga på Stadium

Skidbraxer / LÃ¥nade av Oliven

Pjäxor / Hyrda på No 1 i Verbier

Solisar / Åhléns

Kepa / Kenzo, också lånad från den very stylish Oliven

Mage / Sprängfull med croute och panaché

Mindset / Så.Jäkla.Nöjd

Denna keps alltså! Jag är typ in love.

Väldigt fiffig att ha i ryggsäcken när det är dags för lunch i pangsolen (vi åker med hjälm såklart). Man får verkligen vara försiktig här, med all snö som reflekterar solstrålarna. Toklätt att bränna sig.

Inte för att jag just ser ut att skydda mig så himlans mycket på just det här fotot. Men det var liksom bildligt snyggare att stå såhär, än att trycka i skuggan. #VadGörManInteFörElBloggoLiksom

Jag VEEEET att det är lökigt att göra V-tecknet. Men jag var tvungen. V för Vanja och V för Verbier!

Den här dagen har varit typ osann. För den var så galet fantastisk, att det nästan är svårt att tro att den hände på riktigt.

Vi vaknade upp till strålande sol, tog en lugn morgon och åkte upp på berget vid halv elva. Körde sedan ett off pist-åk som heter Hidden Valley, och det var bara så jäklans härligt.

Jag har åkt skidor sen jag var liten knatte, men i princip bara i pist. Men via Niklas familj har jag fått uppleva tjusningen med att åka off pist, och det är en helt annan nivå på upplevelse, tycker jag.

Vid off pist-Ã¥k sÃ¥ Ã¥ker man ju som ni sÃ¥klart vet utanför det pistade systemet, och det är sÃ¥ fantastiskt för dÃ¥ befinner man sig mitt ute i spenaten sÃ¥ att säga. Det är tyst (förutom fÃ¥gelsÃ¥ngen), man är omgiven av bländande vacker natur och snön är sÃ¥klart annorlunda. Inte packad, utan…fluffig. Om man har tur att inte sÃ¥ mÃ¥nga hittat dit innan en själv sÃ¥klart.

Dessutom blir det liksom mer av en hajk, det blir en utflykt och ett äventyr. Man måste leta efter platser att ta sig ner på, och skråa över bergskanter för att komma till det optimala stället att åka på. När det är riktigt hardcore är det av med skidorna som gäller, upp med dem på ryggen och knata för att hamna rätt. Ibland upp för hela bergspartier.

Nu låter det som att jag är värsta fräsiga offpistmänskan, och så är det absolut inte Jag åkte off pist första gången för två år sen, just här i Verbier med Niklas familj. Och blev helt knäckt. Att åka pist är skitkul, absolut, men att åka på såna här hajker (som ibland tar hela dagar) är nåt helt annat. En totalupplevelse på så många plan.

Som tur är så är såväl Niklas som hans syster Oliven tokduktiga skidåkare med benkoll på säkerhet osv, så jag kunde inte ha bättre guider. Förra gången vi var här så tog jag mig helt klart lite vatten över huvudet, och hängde med på turer som kanske egentligen var för avancerade för mig. Men OJ vad det betalade sig, har några av mitt livs absolut bästa naturupplevelser från den resan.

Och skulle man bara göra saker som man är 100% bekväm med hela tiden, skulle livet inte bli sÃ¥ varierat eller spännande. ”Gör en sak varje dag som skrämmer dig”, sa en klok kvinna som heter Madonna en gÃ¥ng. Och hon är ju ingen dumsnut.

Men! Trots den fantastiska skidturen, så upptäckte jag precis att jag inte har en enda bild från den. Sorry för det! Vi filmade däremot som tokar, så ni kommer verkligen få följa med på den här underbara dagen, fast i rörlig bild istället.

Har dock världens sämsta uppkoppling här, så vi har lite problem med att ladda upp YouTube-kipp. Vi filmade såklart när vi reste hit också, men det programmet har vi inte lyckats få upp än, trots typ en miljard försök i dag. Så ni får hålla ut lite, så hoppas jag vi kan få upp nåt inom kort.

Har däremot lite pics från ett av världens mest underbara lunchställen, La Marmotte. Besöker man Verbier MÅSTE man äta lunch på deras terrass en solig dag.

Och man MÅSTE äta en croute! Det är typ världens onyttigaste (och godaste!) rätt: vitt bröd indränkt i vitt vin, täckt med skinka och ett enormt lager racletteost. En cornichon på det, några syltlökar och sen ett stekt ägg på toppen så är man hemma.

Crouten ugnbakas i gjutgärnsform, så att allt liksom gojsat ihop sig riktigt ordentligt under det massiva osttäcket. Vansinnesgott, och PRECIS vad man behöver när man röjt runt på skidorna ett gäng timmar.

Ja, men ni förstÃ¥r ju. Sitta där mitt i pangsolen och snaska i sig detta – med en utsikt som är apsnygg – är liksom ingen dÃ¥lig deal.

Efter en grymt lovely tvÃ¥timmarslurre Ã¥kte vi lite till, och drog sen hem vid tre Ã¥ lekte med kidsen. Vi Ã¥kte pulka med Iggy, och sen drog hela gänget ner till ett annat mÃ¥steställe i Verbier – Le Rouge för lite after ski.

Kusin Ruben trivdes finfint på after skin, pappa Kimmen likaså.

Alltså. MYS.

Faster Oliven, Rubens mamma.

Nella the babysitter!

Nella i full färd med att plåta! #WIN #BättreBloggBarnvaktGårInteAttFå

Det var liksom bara världens bästa dag i dag! Och hörrni – om ni kikar riktigt noga pÃ¥ bilden sÃ¥ ser ni ett blont huvud precis vid min vänstra armbÃ¥ge. Det är fröken Sofi Fahrman (som ju bor i Verbier).

Jag var faktiskt tvungen att gÃ¥ fram och snicksnacka lite med henne, för när hon var preggo och ammade använde hon ett gäng plagg frÃ¥n GlamMom väldigt flitigt – nÃ¥t som vi var oerhört glada för. Titt som tätt dök vi upp i hennes toksnygga outfitinlägg, och vi jublade varje gÃ¥ng eftersom det (sÃ¥klart) pÃ¥verkade försäljningen pÃ¥ ett himla trevligt sätt.

Hon var sjukt trevlig att ha å göra med då, och det var hon även i dag. Jag tackade så mycket för all fin PR som hon genererat, och hon tackade tillbaka för grymma plagg. Härlig win/win. Hon tyckte även att Iggly var en rackarns söt liten plutt, och sånt kammar ju såklart alltid hem ett gäng extrapoäng.

Hursomhelst så var det skoj att få säga tack personligen, och alltid lovely när fräsiga kändisbruttor känns genuint sköna även irl så att säga. Heja Sofi Fahrman alltså!

Okej, efter det här mastodontinlägget sÃ¥ är det dags att knyta sig för min del. Hoppas hoppas vi fÃ¥r ordning pÃ¥ den här rackarns uppkopplingen snart, sÃ¥ att ni kan fÃ¥ se lite rörligt material härifrÃ¥n. Men nu – natt!