I går unnade vi oss en riktigt lyxig middag på fantastiska Le Rouge. Förutom att ha en grym after ski, så har de även helt otroligt bra mat.
Och det är bara SÅ. JÄKLA. MYSIGT.
Kvällens drink var en Caipirinha gjord på mango och – curry! Vansinnesgott.
Extremt nöjd la mama. Rockandes nya ringfyndet!
Det är GALET dyrt här i Verpan, så vi delade på en förrätt. Förra gången vi var här (två år sen) stod Schweizerfrancen i ungefär 6 SEK. Nu står den i drygt 9. Det har alltså i princip blivit dubbelt så dyrt att vistas här för oss svenskar.
Stackars stackars kronan, den blir bara ynkligare och ynkligare. Nåt som märks väldigt tydligt nu när man är ute och reser. Och för mig som importerar mycket varor från USA för GlamMoms räkning märks skillnaden ENORMT.
Vi brukade räkna på att dollarn stod i ungefär 7 SEK, då hade man alltid dessutom lite marginal. Nu står den i nästan NIO KRONOR. Helt sjukt. Så när vi ska köpa in grejer nu så är det extremt mycket dyrare, och det är inte så himla skoj att se hur mycket pengar som bara äts upp av att kronan är så svag. Fortsätter det såhär så måste vi tyvärr höja priserna, då vi snart knappt tjänar några pengar på det vi säljer eftersom vi betalar så mycket för dem. Usch.
Niklas barnprojekt blir också lidande, då de han jobbar med får betalt i dollar. Hoppas hoppas att den här nya regeringen får lite mer förtroende ute i världen inom kort, så att den här tråkiga spiralen kan vändas.
Men men, tillbaks till myset! Vi hade en väldigt härlig kväll, och pratade mycket och länge om hur det här med att få barn förändrar ens förhållande. Och att det faktiskt är rätt kämpigt ibland. Nåt som jag tror alla som får barn kan relatera till.
Jag ska skriva mer om det ämnet, känner jag. I går pratade vi nämligen om att det INTE pratas så mycket om att det faktiskt är SKITJOBBIGT att få barn. Kanske inte för alla, men jag och Niklas har definitivt upplevt det så. Inte jämt såklart, men bitvis. Och när jag tänker på det, så kanske det inte kommit fram så mycket i el bloggo.
Att få barn är ljuvligt, bästa bästa ever. Men också värsta värsta ever – ibland. Faktiskt. Ska brodera ut tankarna kring detta lite mera när det finns tid, lovar.
Maten var gudomlig. Jag tog deras signaturrätt, vilket är gris tillagad på tre olika sätt. Ackompanjerad av en rotfruktspuré och pudrad med mandarinpulver. Ja, ni hör ju – ”mandarinpulver”. Vem visste att sånt ens fanns liksom? Eller att det var så gott.
Niklas tog deras vegorätt som var lika god som den var vacker.
En rackarns dyr, men rackarns smarrig middag. Med fantastiskt sällskap (är så glad att det är så genuint härligt att umgås med Niklas syster + familj, det är ju inte alltid man klickar så bra med sina svägisar) och mycket Bra Snack, som det heter.
