Vanja Wikström

I helgen var ju jag ute å luftade min leopard som ni vet. Kändes rätt att plocka fram den när det var så rackarns vårigt. Nåt annat som kändes rätt var att slänga på mig ett gäng ringar. Hade maaaaaaassa ringar på mig jämt å ständigt för några år sen, men tröttnade efter ett tag, stoppade dem i en låda och har inte tittat åt dem sen dess. Förrän nu.

Så fort jag slängde på mig ett gäng så kändes hela outfitten roligare, och livet lite härligare. Jupp.

Jag har ju snöat in på gråskala det senaste halvåret, och det gör att jag ibland kan känna mig lite tråkig. Och då är det detaljerna som får stå för upplivandet liksom – som ett gäng fina ringar.

Eftersom det var ett tag sen min senaste ringperiod, så hade jag dock inte så mycket kvar i smyckesgömmorna på den fronten. Så jag fick slänga på mig det jag hade.

Den här raringen är jag dock väldigt glad att jag återupptäckt – en Vanja-ring! Fick den av fina fantastiska glammis-Picklan i 30-årspresent. Hon har gjort den själv (hon gör även namnsmycken till GlamMom som hittas här), och I LOVE IT.

Känner dock att jag måste bättra på min ringpark nu när suget efter finger candy återuppstått. Är framförallt ute efter stora och lite ”klumpiga” ringar. Och så har jag HELT snöat in på att jag bara MÅSTE ha en ring i form av ett leopardhuvud. Alltså, jag har lagt obehagliga mängder tid på att googla fram det jag ser framför mig. Känner att jag inte kan sova gott om natten förrän en leopard tronar på min hand.

HIttade den PERFEKTA leopardringen (längst ner till vänster på bilden) i går natt. Synd bara att den är från Cartier och går loss på ett par hundra lax. Annars hade den suttit fint. Så nu är det till att googla Cartierkopior, typ.

Är i det närmaste besatt av detta ringletande, så om det är någon blogolin som har tips på var man kan hitta ringar av typen ovan – TIPSAFÖRGUDSSKULL! Tack å bock.

Jag har vad hudvårdsterapeuter brukar kalla för ”fuktfattig” hy – det vill säga att den är i ständigt behov av mera fukt. På vintern märks detta extra mycket, och just denna vinter extra extra mycket. Vet inte riktigt varför, men de senaste månaderna har jag till och med varit lite fnasig i hyn på vissa ställen.

Av den anledningen ville jag testa en hudolja för att se om den hjälpte – och eftersom SÅ många av er blogoliner har tipsat mig om Maria Åkerberg (ekologiskt hudvårdsmärke från Sverige), så var jag ju TVUNGEN att klicka hem den här rackaren när jag satt och oljespanade en sen kväll.

Det är ekologisk kallpressad jojobaolja, en olja som av det jag läst mig till verkar vara rena rama mirakelkuren för – tja, det mesta. Den är mjukgörande, fukttillförande och förebygger acne och hudutslag. Den kan även användas som hårinpackning, som hjälp mot såriga bröstvårtor eller som babyolja (tunnare i konsistensen och inte lika kletig som babyolja). Bland annat.

Jag har använt den här lilla flaskan nu i kanske tre veckor. Jag tar tre droppar och smörjer in i ansiktet (innan dagcremen) på morgonen, och fem droppar (innan nattcremen) på kvällen. Det som blir kvar i händerna smörjer jag in naglarna/nagelbanden med.

Och jag tycker den är fantastisk, märkte skillnad på huden i princip omedelbart. De fnasiga områdena försvann efter två dagar. Så jag är sjukt nöjd, och tänkte därför tipsa vidare till andra fnasisar out there.

Len som en babyrumpa igen! I love it – TACK alla ni som tipsat om Maria Åkerberg, blir sjukt sugen på att testa fler av hennes produkter nu.

Den superduperbraiga oljan är dessutom väldigt dryg, och kostar bara 129 pix. Sånt gillas ju. Den hittas här!

Jag får snart börja kalla detta för Dinosauriesåpan istället för Dinosaurieföljetången – för det blir mååååånga avsnitt, märker jag. På förpackningen stod det att det skulle ta 72 timmar innan dinon var kläckt, men nu är vi inne på dygn fem. Det går förvisso framåt, men rätt slow. Om man säger så.

Men! Det GÅR framåt för Dino. Som ni ser har hans (hennes? hens?) lilla ostbågsnos nu börjat kika fram ännu mer nu. Skalet är ytterligare en bit kläckt. Stoppar man ner fingret och petar, så är skalet dock fortfarande hårt, inte mjukt (till min förvåning). Så den får verkligen kämpa sig ut, vår lille vän.

Nåväl – the dino drama continues!