Vanja Wikström

Ja herreminje – den här följetången är verkligen en redig följetång. Undrar om el bloggo kommer få dras med denna dinostory hela våren? Men! Det GÅR ju framåt!

För titta! Den lilla fejan sticker fram nästan helt nu, med horn på huvudet å allt. Den uppmärksamme noterar även en fot (tass? klöv? dinofossing?) som börjar nalkas till höger i bild.

Ja, det går inte snabbt det här (jag kör dinosåpa varannan dag nu, det blir liksom lite FÖR slow annars på utvecklingsfronten), men NÅT händer faktiskt varje dag. Niklas är otålig och undrar om man ska bryta ut den sista delen av dinon. NEEEEJ! …säger jag. Rör inte mitt ägg!

Förutom att det här är en gastkramande spännande följetång, så är det även en lektion i tålamod. Och den som lever får se. En fullt kläckt dino.

I helgen var ju min mamma på besök, och rattade snällt nog Iggy både lördag och söndag. På lördag kväll körde jag å Niklas date night, med som vanligt fantastisk mat (och – som vanligt megakaosig – service) på Gossip. Sen gick vi och såg Birdman på bio. Ojojoj, vansinnesbra. Förstår varför den strösslats med Oscars, bland annat för Bästa Film.

Väldigt ovanligt att komedier får en guldgubbe för just Bästa Film (var det Tootsie senast kanske?), så det säger ju en del om rullens kaliber tycker jag.

Och eftersom mormor barnvaktade vidare även i söndags, så unnade jag mig en lyxig brunch tillsammans med några väldigt lovely vänner.

Vi var på T BAR på Hotel Diplomat. Precis som Gossip så är detta ställe med på listan över mina bästa Stockholmstips. Älskar det stället, lika god mat som det är snyggt inrett. Körde all in brunch och beställde in en Bellini.

Å sen bidde det en sån här. Nom nom. Men! Vet ni vad? Det låg en liten bit plast (!) i den här rackaren, lurigt värre. (Vad är det med mig och restauranger den senaste tiden, ha ha?!)

Men de skötte det toksnyggt; svisch svisch sa det så var ovan rackare borta, och in kom en ny rykande fräsch. Utan plast. Och inget spår av vare sig den plastbegåvade eller den ickeplastiga på notan sen, den hade de helt plockat bort. MVG i service! (På tal om detta så är följetången från Fotografiska inte över ha ha, återkommer till den!)

Nej, jag käkade inte två huvudrätter – detta var min kompis Jonathans beställning. Såg så smarrig ut att den fick föräras ett eget kort.

Ovan nämnde Jonathan och jag delade sedan på den här tallriken med supersmöriga pankisar. Har längtat efter den äkta varan ända sen mitt banapankis-fiasko ha ha… Så det var ljuvligt.

Nåt annat som var ljuvligt var att spendera NÄSTAN EN HEL HELG med att få göra vad man ville med sin tid. Ojojoj. Lyx deluxe. I kubik.

Ytterligare en bonus var att jag fick hänga med en väldigt härlig person som jag inte träffar så ofta numera. När folk i ens närhet bryter upp så förlorar man ju tyvärr ofta någon av dem som nära vän. Även om man inte vill att det ska bli så, så kan de trassliga omständigheterna göra så att man hamnar där i alla fall. Tyvärr. Men i söndags fiskade vi tillbaks just en sån här fin och saknad person, vilket var väldigt – härligt.

Tack bästa mormor för finfint Iggy-rattande som resulterade i en fantastisk helg – och välkommen tillbaka NÄRSOM.

På den här bilden gömmer sig en av mina absoluta bästisar på hälsofronten. Tänkte att jag skulle berätta lite om den för er fina blogoliner.

Och nej, jag har inte börjat med avkok på suckulenter eller nåt liknande. Det är den här rackaren jag pratar om – min älskade näskanna!

Och I know – den ser lite lurig ut. Till och med lite fallos-skum ut liksom. Men tro mig, det här är en bra kompis att ha hemma – särskilt i förkylningstider.

Flera av er har säkert redan koll på detta redskap, men för er som inte sett en sån förut så är det alltså en näskanna. Den fyller man med vatten och salt, blandar, lutar huvudet lite snett över ett handfat – och sätter pipen mot ena näsborren. Sen skööööljer man! Halva kannan i högra näsborren, resten i den vänstra.

Med näskannan följer en liten sked med ett mått som ser till att salthalten i vattnet blir 0,9% – samma som i vårt blod. Det svider inte, och så länge man ”stänger” näsan ner mot munhålan så hamnar vattnet ingen annanstans än just runt i håligheterna bakom nosen, och sen svisch ut i handfatet.

Varför sköljer man då näsan, undrar ni? Jo – det finns alla möjliga fördelar. Jag gör det varje morgon. Dels för att det känns skönt och utrensande, men också för att förebygga förkylningar. Jag är ju gammal sångare som ni vet, och som sådan är det värsta som kan hända att man åker på en förkylning. När jag var ute och spelade mycket var jag livrädd för baciller 8 månader om året. Tills jag kom ihåg min gamla sånglärares tips om just en sån här kanna. Hon var ALDRIG sjuk, och menade att kannan var tricket.

I don´t know, men det jag vet är att jag också är väldigt sällan sjuk, och jag tror absolut att min nässköljningsrutin (sorry, inte så sexigt uttryck) hjälper till.

För er som blir nyfikna att veta mer om varför det är fiffigt att skölja näsan, gå in här och läs. Kannorna finns att köpa på de flesta hälsokostbutiker, och även apotek numera tror jag. Och här.