Vanja Wikström

Torsdagar är ju min mammaledighetsdag, då är det grodan & la mama för hela slanten. Väldans mysigt såklart. I dag hade vi dessutom teamat upp med en rackarns trevlig duo för en playdate. Nåt som gjorde dagen ännu ett snäpp mysigare.

Tror mÃ¥nga av er redan har pejl på denna dynamiska duo – Knavis & lille Bo!

Ja, nu heter hon ju inte Knavis. Det är nåt jag har döpt henne till, tycker det passar på någe vis. Hennes fullständiga namn är naturligtvis Josefin Knave, min cyberpolare som numera (härligt nog) även är min irl-polare.

Hon är ju precis som jag en momtrepreneur som pusslar ihop karriär med bebis med bloggande och youtubande. Men ibland slinker hon runt på stan som en regelrätt föräldraledighetsmänska, och just i dag råkade det falla sig så att det gjorde jag med. Så då slog vi våra påsar ihop, och körde en playdate på öppna föris.

Vi tajmade sÃ¥ngstunden (och skämdes bÃ¥da tvÃ¥ dÃ¥ vi typ inte kunde nÃ¥gra lÃ¥tar alls – förrän vi själva fick välja lÃ¥t och körde det säkra kortet Imse Vimse), och sen fick kidsen röja loss.

Iggy for runt som ett jehu (alltsÃ¥, vad ÄR ett jehu egentligen – nÃ¥gon som vet?), nästan maniskt grejande med alla spännande leksaker som lÃ¥g strösslade överallt. Favoritprylarna denna gÃ¥ng blev de mjuka fotbollarna och en stor fet plyschrÃ¥tta. Vars svans tydligen smakade väldans gott.

Lille Bo är ju några månader yngre än Iggly, men han röjde på rätt bra han med. Favoriten för hans del tror jag nog var att slinka runt på två ben. Han ville gärna gå, gå och gå.

Grodan ville gärna käka råttsvans, käka råttsvans och käka råttsvans.

Han ville även att de andra kidsen skulle få uppleva råttsvanskäkandet.

Inte ens de stackars föräldrarna slapp undan detta ivriga svansmumsande.

Detta tror jag är en klassisk föris-scen: håller man inte koll på sin napp, så sitter den i ett annat barns mun på nolltid. När man ser detta får man en rätt tydlig bild av hur de här bebisbaciellerna sprider sig, tycker jag.

Efter sångstund och leksaksgrejande fick det bli en mellis på föris. Eftersom jag försökte mig på kombon leka med barn/ta bilder till el bloggo/få till vettigt häng med Knavis/spela in ett program till YouTube på samma gång, så kan jag väl avslöja att jag gjorde ungefär allt det ovannämnda rätt halvdant.

Därför fick jag inte till en enda bild på mig själv under hela denna dag. Men flink multitaskare reder sig själv; så jag snor helt enkelt en från Knavis blogg.

Lille söte Bo var mycket duktig på att själv hålla i sin vattenflaska. Nåt som Iggy fortfarande inte kan. He he.

Men vet ni VAD Iggy faktiskt börjar kunna nu? Jo – GÅ! Yes, han har tagit sina första smÃ¥ stapplande steg, och varje dag tas ytterligare ett eller tvÃ¥. Det är sÃ¥ sjukt jäkla sött!

Den här bilden är faktiskt tagen in action sÃ¥ att säga. Det ser kanske inte sÃ¥ superstadigt ut, och – ehhhhh….det är det inte heller. But it´s a start!

Hursom, jag Ã¥ Knavis hade en väldans mysig dag, men den tog slut lite snabbare än vad vi ville. Inte för att VI ville det, men för att kidsen (shit vad vuxet det känns att säga sÃ¥ – vi har KIDS liksom!) helt enkelt blev rätt bökiga.

Vi hann precis till fiket, beställa varsin latte och sätta oss ner för att börja snicksnacka (blev inte sÃ¥ mycket sÃ¥nt pÃ¥ föris, där ägnade vi oss mer Ã¥t runtvandrande och rÃ¥ttsvanssnaskande). Och efter ungefär tvÃ¥ vettiga meningar fick vi packa ihop och gÃ¥ – det var bök, skrik, grÃ¥t, arga bebisar, arga barn, Ã¥lande bebisar, Ã¥lande barn, vagnvägrande bebisar och vagnvägrande barn.

Givetvis hade ingen av oss med sig sele, så vi fick snabbt säga bye bye till varandra (och till latten) och bära hem varsin ålande sur unge. Men innan vi skildes han vi i alla fall komma överens om att ses snart igen. Utan kids.

TACK alla ni som påpekade det här med att hål i öronen ska göras hos en piercare och ingen annanstans. Jag tror er! Lovar att göra om och göra rätt.

Är nämligen sugen på att göra massa massa maaassaaaaa mera hål, och då måste det tamejtusan göras proffsigt. Inga flera snedskjutande damfrisörer, promise!

Har framförallt varit sugen på att bära många och olika små guldsmycken i mina (än så länge ej existerande dock) multipla öronhål. Men när jag googlade, så blev jag minst lika sugen på looken ovan. Mer åt det bohemiska hållet, men I love it!

Nu ska jag bara hitta en bra piercare här på Söders höjder, så är saken biff!

SHIT vad intressant det var att läsa alla sovrutins-stories! Tack sÃ¥ hemskt mycket alla ni som delade med er. SÃ¥ himla kul att se hur olika det kan vara – eller hur lika!

Känner att jag fick en massa bra input dessutom. Som det här med att vissa av er har spolat spjälsängarna för att istället köra med madrass på golvet. Just för att barnet har svårt att få ro när det finns så skojiga spjälor att stå upp och rycka i, typ. Bra idé.

OcksÃ¥ spännande att höra att för mÃ¥nga av er med äldre barn sÃ¥ ”löste” sig det här med nattsnaskandet lite av sig självt, just när barnet kom upp lite i Ã¥lder. Behovet av nattkäk försvann av sig självt.

PÃ¥ tal om det sÃ¥ pratade jag med vÃ¥r BVC-tjej om Iggys ätande runt 04/05 när jag var där sist. Hon sa att eftersom det är sÃ¥ pass ”sent” sÃ¥ räknas det nästan mer som ett morgonmÃ¥l än ett regelrätt nattmÃ¥l, det blir som en slags för-frukost, typ.

Hon sa att om vi ville så kunde vi absolut vänja Iggy av med det, med konsekvensen att han förmodligen kommer vakna någon timme tidigare istället. Detta eftersom han kommer vilja ha frulle tidigare än vad han får nu, då han ju får lite påfyllning vid 04/05.

Lät logiskt tyckte vi, men kände då att det är mer värt för oss att vi ger honom en flaska ersättning när han vaknar, så att han somnar om och sover till 07/07.30. Vi är inga early birds, så hellre ett nattvak och få sova till 07.30, än inget nattvak och sova till typ 06.

Hursom – när vi flyttar sÃ¥ är det ju som sagt dags för ett eget rum för grodan är det tänkt. DÃ¥ kommer jag skrika pÃ¥ hjälp här i el bloggo för att mjölka er pÃ¥ era bästa tips om hur man fÃ¥r till nÃ¥t sÃ¥nt pÃ¥ ett smidigt sätt. Men det tar vi dÃ¥.