Torsdagar är ju min mammaledighetsdag, då är det grodan & la mama för hela slanten. Väldans mysigt såklart. I dag hade vi dessutom teamat upp med en rackarns trevlig duo för en playdate. Nåt som gjorde dagen ännu ett snäpp mysigare.

Tror många av er redan har pejl på denna dynamiska duo – Knavis & lille Bo!

 

Ja, nu heter hon ju inte Knavis. Det är nåt jag har döpt henne till, tycker det passar på någe vis. Hennes fullständiga namn är naturligtvis Josefin Knave, min cyberpolare som numera (härligt nog) även är min irl-polare.

Hon är ju precis som jag en momtrepreneur som pusslar ihop karriär med bebis med bloggande och youtubande. Men ibland slinker hon runt på stan som en regelrätt föräldraledighetsmänska, och just i dag råkade det falla sig så att det gjorde jag med. Så då slog vi våra påsar ihop, och körde en playdate på öppna föris.

 

Vi tajmade sångstunden (och skämdes båda två då vi typ inte kunde några låtar alls – förrän vi själva fick välja låt och körde det säkra kortet Imse Vimse), och sen fick kidsen röja loss.

Iggy for runt som ett jehu (alltså, vad ÄR ett jehu egentligen – någon som vet?), nästan maniskt grejande med alla spännande leksaker som låg strösslade överallt. Favoritprylarna denna gång blev de mjuka fotbollarna och en stor fet plyschråtta. Vars svans tydligen smakade väldans gott.

 

Lille Bo är ju några månader yngre än Iggly, men han röjde på rätt bra han med. Favoriten för hans del tror jag nog var att slinka runt på två ben. Han ville gärna gå, gå och gå.

 

Grodan ville gärna käka råttsvans, käka råttsvans och käka råttsvans.

 

Han ville även att de andra kidsen skulle få uppleva råttsvanskäkandet.

 

Inte ens de stackars föräldrarna slapp undan detta ivriga svansmumsande.

 

Detta tror jag är en klassisk föris-scen: håller man inte koll på sin napp, så sitter den i ett annat barns mun på nolltid. När man ser detta får man en rätt tydlig bild av hur de här bebisbaciellerna sprider sig, tycker jag.

 

Efter sångstund och leksaksgrejande fick det bli en mellis på föris. Eftersom jag försökte mig på kombon leka med barn/ta bilder till el bloggo/få till vettigt häng med Knavis/spela in ett program till YouTube på samma gång, så kan jag väl avslöja att jag gjorde ungefär allt det ovannämnda rätt halvdant.

Därför fick jag inte till en enda bild på mig själv under hela denna dag. Men flink multitaskare reder sig själv; så jag snor helt enkelt en från Knavis blogg.

 

Lille söte Bo var mycket duktig på att själv hålla i sin vattenflaska. Nåt som Iggy fortfarande inte kan. He he.

 

Men vet ni VAD Iggy faktiskt börjar kunna nu? Jo – GÅ! Yes, han har tagit sina första små stapplande steg, och varje dag tas ytterligare ett eller två. Det är så sjukt jäkla sött!

Den här bilden är faktiskt tagen in action så att säga. Det ser kanske inte så superstadigt ut, och – ehhhhh….det är det inte heller. But it´s a start!

Hursom, jag å Knavis hade en väldans mysig dag, men den tog slut lite snabbare än vad vi ville. Inte för att VI ville det, men för att kidsen (shit vad vuxet det känns att säga så – vi har KIDS liksom!) helt enkelt blev rätt bökiga.

Vi hann precis till fiket, beställa varsin latte och sätta oss ner för att börja snicksnacka (blev inte så mycket sånt på föris, där ägnade vi oss mer åt runtvandrande och råttsvanssnaskande). Och efter ungefär två vettiga meningar fick vi packa ihop och gå – det var bök, skrik, gråt, arga bebisar, arga barn, ålande bebisar, ålande barn, vagnvägrande bebisar och vagnvägrande barn.

Givetvis hade ingen av oss med sig sele, så vi fick snabbt säga bye bye till varandra (och till latten) och bära hem varsin ålande sur unge. Men innan vi skildes han vi i alla fall komma överens om att ses snart igen. Utan kids.