Vanja Wikström

Om ni inte redan har sett den fantastiska dokumentärserien Fosterland som just nu hittas på SVTPlay, så GÖR DET. Det är en serie i fyra delar där en svensk journalist utforskar nationalismen som breder ut sig alltmer i Europa.

Han reser till bland annat Grekland, Frankrike och Ryssland för att prata med nationalister för att försöka förstå varför de tycker som de gör. Han porträtterar även en mycket engagerad kvinnlig SD-anhängare. Oerhört intressant, och oerhört viktigt.

Detta är en serie som alla borde se. Den hjälper oss att förstå vad de här mycket obehagliga strömningarna faktiskt kan komma att leda till, om vi inte tar dem på allvar. För ta dem på allvar är något vi (framförallt våra politiker) måste börja göra. På riktigt.

Annars är risken att vår värld ser mycket mycket annorlunda ut, inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det är INTE en värld som jag vill leva i.

Se dokumentärserien här!

Jag å Niklas pratade ju om den där berömda eeegentiiiiden förra helgen. Kom fram till att vi ska bli bättre på sånt, på var sitt håll liksom. Sagt å gjort, så i går kväll slank jag iväg på en väldans trevlig AW med två av mina bästa vänner.

Vi hamnade i champagnebaren på Egoïste i Moodgallerian. Och i en champagnebar vågar man ju liksom inte ens yttra orden Cava eller Prosecco (som jag vanligen dricker), så det fick bli finskumpa för min del. Satans dyrt, men satans gott.

 

En i vår trio är preggofierad i 20:e veckan, så vi fick kika på hennes lilla minigoding. Fick också massa göttigt skvaller om QX-galan som hölls i veckan, på vilken vi alla brukade volontärjobba. Nu är det dock bara en i trion som håller regnbågsflaggan högt på den fronten.

Sjukt skojig gala – både att jobba på och att gå på, kan jag meddela. Har många intressanta minnen från de år jag varit med. Rekommenderas varmt!

 

Den preggofierade slank hem efter några timmar, men jag och J gick vidare till Vigårda (fyllehungern satte in efter endast ett glas bubbel, det går snabbt nuförtiden när man är tanta). Där mumsade vi i oss varsin burgare, och jag unnade mig ett glas öl till.

ÄLSKAR att man kan ta sig ett glas rödtjut eller en öl till sin burgare där. Så himla bra koncept. Och jäkligt smarrigt.

Det blev ingen sen kväll, men det var perfekt. Massa mysigt snicksnack med härliga vänner, skumpa (äkta!) och god mat. Tillräckligt mycket att dricka för att kvällen skulle bli extra färgglad, och tillräckligt lite för att slippa bakfylla.

Inget dumt koncept det där, egentid.

 

Min kompis som var över hos mig på en fika i går gav mig en så himla mysig present. Vi har som tradition att ge varandra personliga favoriter (det var hon som gjorde att jag fick upp ögonen för magiskt braiga Dr Lipp, som jag ÄLSKAR), och i går fick jag två nya favvosar: handkräm från Crabtree & Evelyn i doften Pomegranate, och ekologiska mullbär.

Jag är totalt handkrämsberoende krämberoende (finns ingen del av kroppen som inte förtjänar sin egen lyxiga kräm tycker jag), och fy rackarns vad den här lilla tubens innehåll doftade gott! Perfekt att ha på kontoret, så att jag alltid har lite lovely fukt inom räckhåll.

Jag tycker det är sjukt obehagligt att tvätta händerna utan att få smörja in dem efteråt. Känner mig torr, fnasig och allmänt miserabel. Vad gäller läpparna är jag ännu värre. Jag tror (på riktigt) att jag skulle implodera om jag inte fick sätta på lypsyl så att läpparna liksom ”glider” mot varandra. I know, jag är beroende.

Någon mer med samma krämbehov därute? Vi kanske ska bilda en grupp; ”Hej jag heter Vanja och jag är krämberoende”. Eller så gör vi inte det. Det är ju så mysigt med krämer. Vi skippar gruppen. Jag gillar mitt krämberoende.

 

De här små mullbärsrackarna tyckte jag var väldigt smarriga, så de är ett hett tips till er som är sugna på att hitta lite nyttigare snacks. De är sprängfyllda med järn och c-vitamin, och är liksom lite göttigt sega och tuggiga, typ som godis. Finns på hälskosten.

Tydligen ska de även hjälpa till att minska sötsuget, upplyste glammis-Picklan mig om precis. Hon har tidigare jobbat rätt länge just i hälsokostbranschen, så hon brukar ha bra koll.

Mullbären fick också följa med till office, gillar att ha lite nyttiga snacks på skrivbordet som man kan snaska loss på.

 

Men – vad gav jag henne då, kanske ni nu undrar? Jo – vi gick (tydligen) i samma hälsokosttankar, för hon fick ekologisk choklad (de från Chocolate & Love är dessutom lika snyggt förpackade som de är smarriga), och en ekodeo. Såklart. Jag försöker ju sprida ekodeons evangelium så gott jag kan.

Tycker det är en bra tradition att ge varandra favvosar, då blir det alltid personligt och behöver aldrig bli dyrt. Det kan vara ett nagellack i en färg som bara är SÅ FIN, ett doftljus med en to die for-doft, ett anteckningsblock som förgyller vardagen – eller handkräm och mullbär.

Hursom – tack fina Mira för väldigt lovely nya favvosar, bollen du gav till Grodan är också en ny favvo i lekkorgen!