Vanja Wikström

I går hängde vi nästan hela dagen hos Iggys farmor. Där bakade Grodan sitt lilla livs allra första peppisar.

 

Eller, okej – han snaskade mest i sig deg och grisade runt med mjölet. Men ändå.

 

Jag ÄLSKAR att såna här saker helt plötsligt blir roliga igen. Och meningsfulla. Jag ser verkligen fram emot att bli en riktig rackarns traditionalist!

Jäklar vad här ska firas jul, midsommar, påsk – ja allt som innebär underliga lekar (eehhhhh hoppa ”Små Grodorna”), konstiga figurer (tomte/påskhare) och annat märkligt.

 

Det här pepparkaksbaket var såklart mest ett kladdande (och ett ätande, han brås på din degälskande mor), men det är kul att börja de här traditionerna redan nu tycker jag.

 

I min familj har vi alltid gjort pepparkakshus varje år, nåt jag har tyckt varit sjukt kul. Och SJUKT gott. Alltså – mixen av pepparkaka, glasyr och non stop slår (nästan) till och med saltlakrits! Så nästa år ska vi göra pepparkakshus, jag å Piggly.

 

Iggys kusin Ruben var också med å bakade snaskade. Väldigt tjusig var han, i sin lilla kockmössa.

 

Det fanns dock bara en sån där fin vit å fluffig mössa, så grodan fick sporta en servitrishatt istället. Det tycker jag han gjorde med den äran.

Jag är väldigt mycket för att kräma in. Återfukta. Ge huden näring, liksom. Och Piggly slipper inte undan. Han smörjs in efter varje kvällsbad, som det dessutom är babyolja i. Men. Ibland…går jag liksom LOSS lite för mycket med den där oljeflaskan.

 

Och då påminner min söta baby lite om en sån där obehaglig farbror som inte tvättat håret sen 50-talet. Brylcreme forever, typ.

Det är skojigt med begåvade vänner. Som Emelie till exempel, som är en riktigt rackarns duktig dessertkreatör. Ursprungligen en kompis till Iggys faster Oliven, som jag lärt känna allteftersom hon producerat såväl fantastiska böcker som kids, och GlamMom kittat henne med lite fräsiga preggooutfits eftersom hon då och då dyker upp i Nyhetsmorgon.

Hursomhelst, så damp det ner en present på hallmattan nyss. Hennes nya bok ”Sött utan vitt socker” som känns sjukt rätt i tiden. Den går ut på att visa att man kan få till en massa smarriga grejer – utan vitt socker (vår tids gift helt klart).

 

Kolla här till exempel! Smarro smarro liksom.

 

Cheescake är Niklas favoritkaka, så den här kanske vi MÅSTE testa.

 

Boken innehåller lite allt möjligt härligt, inte bara kakor!

 

När det kommer till efterrätter är jag en chokladsnaskare av RANG. ”Fräscha” desserter med frukt å sånt göre sig icke besvär. Ju tyngre, kletigare och mörkare kakan är – desto bättre. Så resonerar jag. Så den här kommer nog bli min favvo.

Fiffigt nog en kombo med Laxens cheescake också, så blir vi båda nöjda.

 

Hon hade till och med skickat med ingredienser – så nu finns det ingen ursäkt att INTE testa nåt smarrigt! I morgon står det pepparkaksbak hos farmor på schemat, får se om vi hinner svänga ihop nån liten chokladcheescake också.

Toppenfin bok, sjukt snygga bilder – tack söta Emelie! Boken är ju ett grymt bra julklappstips tycker jag, den hittas här!