Vanja Wikström

Jag minns en tid när man gick på lokal med sin bebis, och han satt snällt i sin stol eller låg lugnt i sin vagn.

Det här är det nya. Det är fortfarande en snäll bebis, men det är en VILD snäll bebis. Han kastar sig omkring (världen är ju liksom så SPÄNNANDE – måste titta på ALLT!), han flörtar med allt och alla inom räckhåll (Iggy är ungefär lika blyg som Lady Gaga) och – han greppar tag i…ja, det mesta. Eller okejrå, ALLT.

Han är liksom i startgroparna – redo att köra! – helahelahela tiden. Inget får missas att pillas på, kastas iväg eller smakas.

Därför har nu den klassiska halvcirkeln landat i vår familj. Iggys armradie = kliniskt rensad. Åtminstone sånt som kan gå sönder, eller stänka när det träffar golvet.

Jag är ju pinsamt mycket bloggerska formulär 1A när jag puttar upp alla dessa frullebilder, men jag kan liksom inte låta bli. ÄLSKAR frukost, och jag blir så jäkla glad själv när jag ser härliga frullar, så därför kan jag bara inte lägga band på mig när nåt morgongöttigt dukas fram. Då åker kameran upp ur väskan asap!

Denna fantastiska frulle intogs i går på en av våra avvisar som ni nog känner till vid det här laget; Café En Halv Trappa Ner. Som vanligt var det löjligt gott. Deras hemgjorda granola med pistagenötter är ljuvlig. I kombination med ekologisk hjortronsylt och turkisk yoghurt = frullehimlen.

Nåväl, det var faktiskt inte min smarriga frulle jag ville säga nåt om. Nä, jag ville bara säga ett stort TACK till alla ni fina blogoliner som delade med er under ”Sex efter Bebis”-inlägget! Så himla kul att det var så många som berättade sina stories.

Det är ju ett laddat ämne så det är inte helt lätt. Men ni gjorde det! Heja! Och era kommentarer innebar att det istället för ett blogginlägg (mitt) blev hela 55 stycken inlägg – alla med olika saker att förmedla. LOVE IT! Ni e bäst!

Jag är ju lite av en ekonörd som ni vet, och en riktig rackarns bov på kemikaliefronten är deodoranter. Detta VET jag, men trots att jag har koll på hur dåligt det är för kroppen med ”konsum-deo”, så kör jag på med såna i alla fall.

Varför det då? Kan man ju undra. Jo – för att ALLA ekodeos jag testat hittills varit värdelösa. Faktiskt. Man tar på sig den, och efter en timme luktar man svett. Och då är jag ingen supersvettig person, det är ekodeosarna som är usla.

Men. Så för några dagar sen när jag smög runt på Inspirationstagram (nu döper jag om det) så hittade jag denna lilla burk. Som tydligen ska vara magisk.

Enligt experter så ska detta vara ekodeons heliga graal. Den ska nämligen FUNKA. Och eftersom den fanns att köpa i en butik precis om hörnet från vårt hem (plus att burken var snygg) så sprang jag så fort jag bara kunde och köpte den.

Märket heter Soap Walla, och krämen (jupp, det är en deodorant-KRÄM) har fram tills alldeles nyligen kokats hemma hos skaparen i ett kök i Brooklyn. Nu har de styrt upp en liten fabrik, eftersom denna magiska burk blivit så eftertraktad.

Den innehåller lavendel, mint, tea tree oil, lera och lite annat ekokrafs. Ingen läskig aluminium, parabener eller annat lurt. Testas såklart inte på djur.

Det är en kräm, som smälter av kroppsvärmen. Man scoopar upp en klick med fingret och stryker ut i armhålan. Sen ska man vara fresh as a daisy hela dagen.

Måste erkänna att jag är skeptisk, då mina tidigare ekodeoerfarenheter inte direkt imponerat. Och man vet aldrig om det bara är en trendpryl. Ni vet ”ja men jaaaaag använder en magisk deokräm, skapad av apsnygga hipsters i Brooklyn, burken gör sig suuuuperbra på min badrumshylla i marmor”. Ibland blir ju grejer hypade mest för att de är balla, liksom.

Så – nu är det upp till bevis Soap Walla. Om någon av er blogoliner springer in i mig i dag och känner att jag luktar svett – då kan vi väl gemensamt skicka tistlar till Brooklyn? Luktar jag gott skickar vi rosor.

Återkommer med rapport snarast!