Vanja Wikström

I morse åt vi frukost på en riktig rackarns pärla; En Halv Trappa Ner vid Mariatorget.

Det är ett av våra absoluta favoritställen. Allt görs liksom med hundra kilo kärlek, strösslat med extra omsorg, with a cherry on top. Vilket gör att varenda rackarns rätt är så in i bängen välgjord, och därmed toksmarrig.

Har bloggat om denna (något undangömda) darling tidigare, då ondgjorde jag mig över deras oförmåga att göra reklam för sig själva (de visste inte ens vad Instagram var för nåt). Ni kan läsa det inlägget här.

Var nämligen orolig att inte tillräckligt med folk skulle hitta dit och upptäcka hur sjukt bra stället är. Och att det då kanske inte skulle överleva, vilket vore väldigt väldigt tråkigt.

Men vet ni vad som hände i dag då? Jo, när vi knatade in så sa de (förstås) hej, och i nästa andetag: ”Vi har fixat en Instagram! Vi såg nämligen på nätet att en viss bloggare tyckte vi var dåliga på att göra PR…” HA HA HAAAA, de hade läst mitt blogginlägg!

Så sjukt kul, man fattar ju liksom knappt att folk faktiskt läser vad jag knattrar ner här i el bloggo. Härligt härligt att de styrt upp en Insta (@enhalvtrappaner), de hade gjort tjusiga gatupratare också så att folk lättare skulle hitta dit.

Undrar just om de hittar det här inlägget också? I så fall säger jag Hallå hallå där ni sköna far å son som driver detta überbraiga ställe! *vink vink* Och heja heja, jag är mycket nöjd över era Instaframsteg! *applåd*

Jag tog en frukostmacka med ägg, kalles och dill, en latte (PERFEKT) och yoghurt med granola och ekologisk lingonröra.

Och som vanligt så var det SJUKT JÄKLA GOTT. Granolan var nog den godaste jag någonsin ätit. Den innehöll pistagenötter, och var sådär perfekt rostad; inte för mycket, inte för lite. Perfekt. Det är så de jobbar där liksom. Allt blir så rackarns bra.

Och lyssna på det här då: granolan var sötad med egenproducerad honung från mamsens egna bikupor (ett riktigt familjeföretag det här).

Är ni i närheten av denna pärla någon gång, så gå dit för guds skull. Och är ni inte i närheten, se till att ni är det så att ni kan gå dit. Hittas på Wollmar Yxkullsgatan 3.

Rackarns el bloggo bökar med mig, så jag kan inte posta några inlägg för tillfället. Gaaaahh. Lägger därför upp denna megagoda bild från idag via mobilen, så ses vi imorgon igen kära blogoliner! Natt!

Var och tog bort en leverfläck förra veckan, så nu är jag bandagerad strax ovanför fiffi – igen. #kejsarsnittsthrowback

Har fått så många kommentarer om den där rackarns fläcken (som syns bland annat i det här klippet) att jag blivit alldeles nojig. Är ju lite av en SPF-nazist som ni vet och solar väldigt försiktigt, så jag har ju såklart kollat upp den här rackaren både en och två gånger faktiskt. Och fått höra att det inte är någon fara på taket med den.

Men efter det att YouTube-dokumentären gick på SVT i somras så fick jag ett creepy mail på Fejan från en karl som sett dokumentären (och fläcken!), som själv haft hudcancer och som skrev att jag MÅSTE TA BORT DEN och att den såg väldigt obehaglig ut (han svängde sig också med en massa medicinska termer vilket skrämde skiten ur mig), så bokade jag tid för operation. Så nu är den borta.

Så – återigen har jag ett gäng stygn och ett prydligt bandage ovanför fiffi. Läkaren tog bort en ganska stor bit, så det blev rätt många stygn. Och sen sa sköterskan att jag ABSOLUT INTE får böja ryggen på en månad (!), om jag vill ha ett fint ärr. Kan ju tala om att det är 100% omöjligt när man har en liten bebis som ofta befinner sig på golvnivå. Så här böjs det hejvilt, vilket gjort mig lite nojig över att jag ska få se ett slagfält på maggen när stygnen plockas bort.

Det är kanske höjden av ironi – jag har världens finaste och tunnaste lilla ärr efter mitt kejsarsnitt, men får ändå slagfältskagge på grund av en satans leverfläck (yes jag bryr mig). Såklart tusen gånger bättre än att gå å vara orolig över hudcancer, men ändå. Får väl skoja till det på beach 2015 och lura i folk att fläckärret är Igglys födelseplats. Så gör vi.