Vanja Wikström

Efter brunchen var vi sugna på lite höjdskräck, så vi ville åka upp i tv-tornet. …som förresten var vansinnesfint! Jag ville typ flytta in.

Men – det var tre timmars väntetid på att få åka upp, så vi skippade det. Bra skäl att behöva återvända till Berlin! För det där tornet måste ses från insidan.

Ojojoj lovely blogoliner, har så mycket bilder att lägga upp nu, för vi hade en så himla himla bra sista dag i Belrin. Känns som att jag har ett bloggberg att bestiga ha ha. Men man måste börja någonstans, så vi börjar där vi intog vår söndagsbrunch – Restaurang Pasternak!

Söta pappsen. Sista morgonen var vi toksugna på brunch, så vi drog till detta ställe som jag hittade genom att googla typ Best Brunch In Berlin. Pasternak dök upp på ett flertal såna tipslistor, så då tyckte vi att det var värt ett försök. Och satan i gatan vad bra det var!

Sjukt mysigt iom att man kunde sitta ute (jättefint inne också)!

Men maten! Den var SÅ god! Och det var SÅ mycket! Det var en blandning av ryska och judiska specialiteter, allt i munsbitsformat. Och varje gång man kom tillbaka för att fylla på tallriken, så hade de fyllt på med typ tre nya grejer. Alltså helt omöjligt att hinna/orka smaka igenom allt.

Men allt jag testade var supergott, väldigt mycket saker som man aldrig hade testat förut, och det är alltid kul.

Precis utanför brunchbuffén stod en kock och grillade på olika korvar, kyckling, kött och halloumi.

Jag smakade på så mycket jag kunde, och lyckades klämma in alltifrån croissanter och laxrullader…

…till spenatlasagne (magiskt god!), inkokt lax, mört grytkött – och blinier såklart. Åt sjuttiofjorton grejer till, superfräsch buffé. Att komma vrålhungrig till detta ställe rekommenderas starkt.

Dessertbordet gick inte av för hackor det heller. Massa massa mums.

Och kakorna var väldigt roliga – inget var liksom det man trodde att det skulle vara. Creme Bruléen var nåt helt annat än…Creme Brulée (men gott!), bondkakan var mjuk när man bet i den och dolde en seg kolafyllning, tiramisun var…inte tiramisu (återigen – men gott!), osv.

Och marängen som jag håller i handen var mjuk som en marshmallow när man bet i den, och smakade frukt. Super weird men å så roligt!

Pasternak rekommenderas därför verkligen. Berlin är sjukt billigt (tillåme på fräsiga Monsieur Vuong var det svårt att hitta en huvudrätt över 6 euro), så Pasternak var det dyraste vi käkade på. 13,50 euro kostade brunchen. Fortfarande billigt, men dyrt med Berlinmått mätt tror jag.

Hursom – är ni i Berlin nångång – gå dit! Och glöm inte att komma hungriga.

Har ju fullt upp här, så precis som jag trodde blir jag inte så saknig. Hinner ju liksom knappt tänka på min lilla groda därhemma. Men nu när jag kom hem till hotellrummet och slank in på wifi:t så dök världens godaste bilder på världens godaste bebis upp på whatsappen. Plus en liten video med en överlycklig Piggly som gungar, högt högt. Och piper av förtjusning.

Då höll hjärtat på att svämma över av längt. Men det är lite mysigt tycker jag. För TÄNK vad gött det kommer bli att krama om den där lilla bebiskroppen när jag kommer hem igen. Ojojojoj. det kommer bli EPISKT.