Vanja Wikström

I går hade vi ju vår första julafton, och det var verkligen tokmysigt! Glögg och jullunch med hemrullade köttbullar, egengjord sill (inget slår min pappas inlagda!), skinka, prinskorv, ostar, hemgjord snaps, gott bröd, en magiskt smarrig Jansson med mera med mera med mera. Har inte ätit någon julmat alls innan i går, så det var verkligen en treat. Så satans gott! *raap*

Efter lunchen var det julmys på hög nivå med kaffe, hemkokta kolor och presentöppning. Låter som en klassisk Blogg-Jul där Allt Är Perfekt, men jag måste säga att det var faktiskt precis så. Helt perfekt. Så rackarns mysigt att få hänga med la familia, gossa med min ena brorsas kids och pumpa hans fru på bebisråd. Typ: ”Ska Iggy ha overall i åkpåsen, eller räcker det med bara vanliga kläder?”, ”Ska man köra både tvål och handdesinfektion?” och ”Hur många bodys behöver man – egentligen?”. Alltså sånt som är sjuuukt ointressant för de flesta, men högvilt för en blivande mams.

 

Snälla som de är så hade de styrt upp nåt roligt att dricka till gravidisen, så jag fick eklagrad lyxjulmust. Sjukt smarrig, rekommenderas! Härligt härligt också att någon tänker på det alkoholfria preggot, så jäkla festligt att sörpla Loka är det faktiskt inte.

 

Julklappsutdelningen var den roligaste på många år måste jag säga. Jag är INTE en av de där som vill sluta med klappar bara för att Man Blivit Vuxen. Nähä då! Jag tycker att det är svinkul att både pyssla med presenter till andra, och att få själv.

(Min mamma fick styra skattjakt åt mig på min födelsedag aaaalldeles för länge. När jag fyllde 25 sa hon ifrån att ”nu får det räcka!”. Men jag kan inte hjälpa det, jag ÄLSKAR presenter! Själva öppnandet mer än innehållet till och med, vilket iofs var tacksamt för mina föräldrar som kunde dela upp leksaker i olika delar för att det skulle bli fler presenter. Och jag var lika glad för det. Behövde inte vara tjusiga gåvor heller, fick jag en tandborste var jag lycklig som attan. Bara den var inslagen.)

Hursom, i år var det ju liksom mer fokus på Iggy på klappfronten än på mig, och det var så roligt! Fick hur mycket sött som helst. En liten moln-outfit med flugsvampskräkis satt ju fint till exempel.

 

Svampbrallor och dregellapp med folkabubblor med surfbrädor på taket gjorde förstås stor succé hos Niklas.

 

Söta bebistofflor går ju liksom inte att få för många av. Och självklart kommer Igster älska sin Iggy Igelkottfilt…

 

Iggy goes Sporty Spice! Och när han flyttat ut ur min mage kan han ligga och tryna på världens gossigaste molnfilt. Det märks att folk gillar att köpa klappar till en bebis, så ur ett ekonomiskt perspektiv är det himlans kostnadseffektivt att styra upp kids strax efter julafton. Rekommenderas varmt. He he. Tror jag och Niklas kommer undan med Sveriges billigaste bebis.

 

Lite vuxenklappar fick vi också förstås; en ohälsosamt stor mängd lyxigt julgodis, och min (och kanske framförallt Niklas) absoluta favoritdryck: min mammas sjukt goda hemgjorda must. Vi har alltid en dunk av hennes äppelmust i kylen, nu hade hon dessutom styrt upp päronmust och svartvinbärsmust. Kommer slinka ner finfint.

 

Fick också lite fina bilder på brorsbarnen. Här håller jag i lilla Olle för allra första gången, då var han omkring två veckor gammal. Bilden är tagen för snart ett och ett halvt år sen. Nästan lite läskigt att titta på den nu, och tänka att om bara några veckor (gaaaaahhhh!!!) så kommer jag stå och hålla i mitt eget barn. Lurigt värre.

 

Utöver den massiva presentskörden igår, så fick vi också med oss Iggys lilla säng hem. Det är en sjukhussäng från förra sekelskiftet, som ursprungligen kommer från förlossningingsavdelningen på Umeå sjukhus. Den går i arv till alla bebisar i vår familj, så vi har allihop spenderat våra första månader i den. Och snart är det Iggys tur.

Sängen är så otroligt söt, vi ställde in den i vårt sovrum i dag för att se hur det såg ut, och på nåt sätt så blev det med ens så mycket tydligare att Vi Ska Få En Bebis. SNART. Och kanske var den känslan den finaste julklappen av alla.

Har helt glömt bort att lägga upp senaste avsnittet av ”Gravid vecka för vecka”! Den här gången är det ett riktigt smaskigt program, ni får nämligen följa med när vi gravidisar som är med i serien gör den numera klassiska nakenplåtningen. Och jag måste varna er – det bjuds på en riktig nakenchock! Framförallt bjussar JAG rätt ordentligt på såväl mig själv som på Iggy i våra bday suits…

Men men, av någon anledning känns det inte alls lika farligt att ränna omkring och plåtas näck när man har en gravidmage. Dels för att man kan skylla det mesta på preggofieringen (”tycker du mina ben är tjockare än vanligt? De är fulla med vatten ju, jag är ju för satan HÖGGRAVID pucko!”), och dels för att det liksom inte finns någon press att man ska sitta med Slitz-sug i blicken och agera sex kitten.

Hade jag inte haft magen hade jag nog varit sjukt obekväm i den här situationen, men nu gick det liksom som på räls. Svårt att inte känna sig fin tycker jag, när man bär på en bebis som man faktiskt producerat alldeles själv. Eller okej, tillsammans med Niklas då.

Jag har en stor och brokig familj med föräldrar som är skilda och omgifta, vilket gör att jag har såväl helsyskon som halvsyskon som bonussyskon. Åsså ett gäng plastmostrar, träfastrar och…ja, de flesta varianter som finns på familjemedlemmar återfinner man hos oss. Och eftersom alla kommer överens är det enbart härligt, the more the merrier liksom!

Hursomhelst, denna stora och brokiga familj har – förutom en massa extra människor att tycka om vilket är en superbonus – dock orsakat en del meck just i juletid. För att kunna fira med alla så blir det sisådär sjuttiarton julaftnar och ett idogt turnerande mellan olika julgranar.

Men, någonting magiskt händer när folk börjar skaffa kids, och det är att INGEN ORKAR MED sjuttiarton julaftnar och det idoga turnerandet längre. Så, sen mina bröder fick barn har vi lyckats banta ner firandet till två julaftnar. Himla härligt!

Så – idag har vi julafton nummer ett. Så alldeles strax ska jag ta med mig paketen ovan och bege mig till min lillebror för att dricka glögg, tuta i mig sill, mumsa hemrullade köttbullar, snaska skinksmörgås och proppa i mig så mycket choklad som det är mänskligt möjligt. Det enda som grämer mig är att jag numera inte får i mig mer än halva portioner (ser fram emot att kunna äta massiva mål god mat igen när Iggy flyttat ut).

Undrar också om jag åker på tomterollen i år (igen…)? Nu har jag ju iofs magen för jobbet, så kanske lika bra att jag drar på mig mask å mössa ytterligare en gång. Nästa jul e ju Iggy med, då kan inte mamsen helt plötsligt försvinna när julens huvudperson dyker upp, så jag kanske ska passa på att tomta runt medan tid är.

 

Och förresten – har ni spottat liljekonvaljstrenden? Känns som att en jul-liljekonvalj är det nya svarta liksom. Ser dem överallt. Eller är det bara jag som är seg och sist att upptäcka detta? Näväl, God Jul 1.0 på er!