…skrev en av er fina fina FINA blogoliner på mitt gråtinlägg i går. Jag antar att hon menade att man genom att visa att livet inte alltid är superpepp, så…peppar man, faktiskt. Peppar på det sätt att man visar att vi är alla mänskor, och vi har alla bra och dåliga dagar, glada och ledsna perioder. Ingen kan vara glad jämt, och ger man sken av att aldrig ha några problem lägger man en väldans press på de som följer med i ens liv.

Och jag vill verkligen inte vara en sån där bloggbubbleperson som endast visar mitt mest putsade supersmajl, nä – jag har alldeles för stor respekt för ER för det. Jag har ju alltid sagt att det känns som att vi är ett virtuellt tjejgäng härinne, och inte fasen skulle jag sitta å mygla för mina tjejpolare? Nej tack.

Det där virtuella tjejgänget har för övrigt känts extra fint det senaste dygnet – TACK för alla era kommentarer. I feel the LÖV! Ni e bäst, ingen protest!

Nu lämnar jag gråtandet för denna gången, så hoppas jag att kommande vecka bjuder på bättre energier.

Jag fick den här kommentaren på bloggen i helgen, som nog kan vara den finaste kommentaren el bloggo någonsin fått:

Jag tänkte på en sak nu som jag måste säga direkt innan jag glömmer och så får du aldrig veta! Men jag tycker att din blogg är den bästa jag nånsin följt, och jag har följt många. Ända sen Elin Kling hade en blogg långt bak i tiden. Har läst modebloggar, sminkbloggar, bloggar om livet och bloggar om föräldraskap. Det jag ÄLSKAR med din är att du skriver om allt möjligt, att jag kan få tips om allt från ett schampo en dag till en ring eller sko en annan dag, och sen hur du dealar med föräldraskap eller vänskap nästa. Och sen pang, ett restaurangtips och sen en fruktansvärt klarsynt fundering om livet i nästa inlägg. Sen blir det ju inte värre av att vi gillar mycket samma grejer i livet, så dina tips åker jag rakt in på min kom-ihåg-lista. Och att du känns som en sån härlig person, din blogg är som en kompis, du är så tillgänglig. Gaaah, love it.

Den gjorde mig SÅ GLAD! Tack snälla snälla Anna (och Maria såklart som kommenterade på Annas inlägg) för att du tog dig tid att lämna den, du anar inte vilken enorm pepp jag fick! Jag vill på riktigt printa ut den, sätta den på kylen och titta på den varje dag.

Ibland känner jag mig nämligen som en rätt dålig bloggare. Jag ”vet” ju att man egentligen ska vara förutsägbar så att läsarna vet vad de ska förvänta sig (den boxen kan jag INTE ticka i – ibland blir det ett inlägg om dagen, ibland blir det fyra). Jag ”vet” också att man ska ha olika temainlägg som gärna får återkomma – typ ”Veckans skönhetstips” varje onsdag (nähä kan inte ticka i den boxen heller, har försökt med temainlägg som återkommer men glömmer bort/har inte tid och så blir det pannkaka). Jag ”vet” också att man ska följa en röd tråd (hmmm, min röda tråd kanske kan vara att jag inte har en röd tråd he he? Här samsas mode och inredning med sömnsvårigheter, barnfunderingar, feminism och företagande). Jag gör alltså en massa saker ”fel”, egentligen.

Därför är det så SJUKT UNDERBART att få kommentarer som denna! Jag ser ju också att bloggen växer sakta men säkert (jiippiiieeeee), så nåt gör jag ju rätt, det vet jag. Jag vet också att det alltid finns undantag från reglerna, och kanske är jag ett sånt.

Jag har försökt med temainlägg (någon som minns LOTW? Jag klarade av att hålla det i en månad…), men insett att det helt enkelt inte funkar för mig att ha regler kring bloggen. Att vara konsekvent och ALLTID leverera tre inspirerande inlägg per dag går inte heller, trots att jag verkligen har försökt. Men som sagt, ibland får ni fyra, kompenserar förhoppningsvis upp de dagar då jag endast lyckats knåpa ihop ett.

Det jag insett är att mitt liv är så fullknökat, så jag får helt enkelt göra det jag hinner med. Annars blir det inget skoj. Samma med YouTube-kanalen. Vi får ofta frågor om vi inte kan släppa flera klipp per vecka, eller ha en fast dag/tid då vi släpper dem. Och vi har funderat på det, men det går inte. Om vi skulle spika en massa måsten runt kanalen, så skulle vi helt plötsligt inte vlogga om våra liv, vi skulle leva för att vlogga. Och så kan man ju inte ha det.

Oj, nu blev jag sådär långrandig igen. Hursomhelst, det jag ville säga med det här inlägget var att jag är så RACKARNS TACKSAM för att ni (trots mina ”fel”) hänger kvar här. Att ni läser, reflekterar, kommenterar. Hjälper mig när jag behöver tips. Tröstar mig när jag är ledsen. peppar mig varje varje VARJE dag – för det gör ni verkligen!

Att ha den här bloggen har verkligen blivit livsnödvändigt för mig. Jag ÄLSKAR att skriva den! Jag vet inte hur många gånger per dag jag går in på adminpanelen för att kolla om det ramlat in några fler kommentarer. Det är min vardagslyx, att läsa det NI skriver. I love it!

Och när man då får en såhär optimalt fin kommentar som Anna skrev, ja men då måste man bara bli såhär rackarns långrandig och ösa lite kärlek och tacksamhet tillbaks. Nu ska jag knata till office, hoppas att ni får en lika härlig start på er vecka som jag fick, tack vare den här fina kommentaren. I love you!

Ps – Den fina bilden är såklart tagen av begåvade Johanna!

I veckan fick jag ett paket som såg ut såhär.

Inuti låg denna URFINA namnposter! I som i Indian, Isglass, Igelkott, Isbjörn och IGGY såklart! Det var kärlek vid första ögonkastet för både Niklas och min del, och den perfekta början på vårt inredningsrace i grodans rum (som ju fortfarande är lyans sorgebarn). Men! Det var egentligen inte den fina postern som gjorde mig sådär extrapextra lycklig, nej det var det här:

Hjärtat snörptes ihop litegrann när jag läste denna otroligt fantastiska lapp. För det är PRECIS SÅNT HÄR som gör mig lycklig ända in i själen; att en så uppenbart begåvad mänska som varit sugen på att satsa faktiskt tar tag i saken och GÖR DET! Och att jag (!!!) har varit en del i den processen får mig att bli så jädra rackarns stolt så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Att inspirera mänskor (kanske särskilt brudar) att VÅGA är nåt jag brinner för så starkt så starkt. För det är när vi vågar som vi växer. Och jag har sagt det förr men det tål verkligen att sägas igen: om alla coola brudar därute VÅGADE och VÄXTE så skulle den här satans mansdominansen världen drabbats av balanseras tusen gånger snabbare. Så det är inte bara för sin egen skull det är viktigt att våga, det är viktigt för alla – för hela världen. Faktiskt. Och då ÄLSKAR man ju att en tjej som Joanna…vågar. HEJA HEJA!

Och HUR fina grejer gör hon inte? Slink in på hennes sajt vettja, finns hur mycket fint som helst att götta sig i, inte bara tillbarn utan även lite annat härligt. Tack Joanna för den fina presenten till oss, men kanske framförallt för att du VÅGAR! Joannas sajt hittas HÄR!