…på min hälsostig. Det är väl inte direkt någon landsväg än på ett tag, men själva stigen börjar bli synlig i alla fall. Inledde den här dagen med att gå på passet ”Jympa Soft” med min träningsbuddy Glammis-Picklan. När jag kom till Friskis blev jag dock lite misstänksam. ALLA deltagare (förutom jag och Picklan) var över 50, de flesta nog över 60. Ledaren var garanterat närmre 70. ”Jahapp, det blir inte mycket träning det här inte”, kände jag.

Men OJ SÅ FEL jag hade! Det är rackarns bra att få sina fördomar krossade med jämna mellanrum, och i dag gjorde ett gäng friskuspanchisar rena rama smågruset av mina tankar om att ”Det här kommer inte bli så jobbigt”. Jag PALLADE INTE hela styrkeavdelningen som ingick i passet. Inte för att jag är en särdeles svag rackare, mer för att friskuspanchisarnas pass var jävligt jobbigt. All heder åt dem, alltså.

Och krutkvinnan som höll i passet då – OMG. Först kände jag att ”Nu kommer jag inte bli så värst inspirerad”, men det var PRECIS vad jag blev! För PRECIS så stark och hälsosam vill jag vara när jag närmar mig 70. Det där med att kunna knyta sina egna pjucks ni vet. Så dagen fick en flygande start.

 

Var hem en vända och duschade (kan INTE MED att duscha i offentliga utrymmen – MÅSTE de vara så sunkiga och så…ÖPPNA? Hajar att man av säkerhetsskäl inte får stänga in sig, men kan man få vara LIIITE mer privat kanske?) och sen slank jag till glammis-office.

 

Här sitter jag nu å knattrar på min dator. Pysslar med el bloggo, svarar på mailmailmail och grejar med produktbilderna på GlamMom.

 

Jag är faktiskt alldeles ensam på office (Picklan fick ta den här bilderna innan hon slank iväg) och det är nåt jag äääälskar. Jag älskar såklart också när kontoret är fyllt av härliga glammisar, men när jag är själv får jag liksom SÅ MYCKET GJORT. Och det är skönt. Inga distraktioner, bara mörsning. Love it!

Om inte alltför länge ska jag gå och plocka upp grodan dock, han har varit på utflykt med föris och har säkert mycket att berätta om sin dag. Det är så sjukt gulligt när han ska berätta saker…

Okej, nu ska jag fortsätta mörsa! Stay tuned – för lite senare i kväll kommer det upp en riktigt bra #TBT; en gaaaaammal bild (på mig alltså) som jag dessutom fick av en följare på Inspirationstagram som detektivat upp den. Inte dumt!

Jag nämnde ju tidigare att vi fått en ny glammis på kontoret, och här är hon – fantastiska Caroline! Vi fick först kontakt på en utförsäljning Glam Mom hade i höstas när hon var där med sin pinfärska bebis för att fynda amningsbhar, och har sen dess hållit kontakt via el bloggo och övriga sociala medier.

Och preciiiiis när Glammis-Picklan nyligen behövde gå ner i tid så slängde Caroline iväg ett mail med CV till mig. Kändes som ödet, rackarns drömlösning ju. Så sen en tid tillbaka jobbar hon hos och med oss, wiiii!

 

Nämnde ju att några av er kanske känner igen henne, för hon har ju faktiskt figurerat här i el bloggo några gånger tidigare. Det är nämligen hon som gjort de MAGISKT begåvade illustrationerna av yours truly som numera pryder mina väggar hemma. HUR fin är inte denna?

 

Och denna!

 

Hon har även gjort denna vansinnesfina illustration av Iggy som såklart har en hedersplats i hans rum. Förutom att vara löjligt begåvad är Caroline också sjukt härlig, som dessutom bloggar och poddar! Välkommen till glammisoffice bästaste du, SÅ härligt att ha dig i vårt lilla fina team!

I fredags åt jag frulle på nyöppnade Deli di Luca som ju är så snyggt att man GÅR AAAAV (separat inlägg om detta drömmiga ställe kommer snart!). Men, det var inte Delins drömmighet jag tänkte att detta inlägg skulle handla om – nej, snarare min PIC´s drömmighet.

 

 

PIC står för Partner In Crime, för frullen intogs i sällskap av glammis-Malin. Vi körde en kombinerad frukost och möte helt enkelt, och jag vill bara skriva några ord om det. Som ni vet var Glam Mom ute på hal is i höstas. Vi hade en kris, och det var helt enkelt jävligt jobbigt. Läs mer om det här.

Det vi gjorde för att ta oss ur krisen var ju att jag och Malin satte oss ner i tre dygn i sträck och TOKANALYSERADE varenda millimeter av vår business. Var kunde vi dra in på utgifter? Var kunde vi dra in mer pengar?

För hur gulligt och härligt och mysepysigt det än kan verka (och är!) att driva eget, så handlar det till syvende och sist om STÅLARS. I alla fall om man driver nåt som det är tänkt att man ska kunna leva på. Och särskilt om det är ett helt gäng mänskor som ska leva på det. WHERE´S THE MONEY? …som en klok person sa en gång.

För oavsett hur härligt det kan tyckas vara att ha ett eget varumärke/café/webbshop eller vad man nu tänker sig, så MÅSTE man tjäna pengar på sin rörelse. Jag brukar säga att grundregeln i alla relationer är att det ska finnas fler plus än minus, och vad gäller business så stämmer det såklart också – fast på ett mer bokstavligt plan.

Det kan tyckas lite krasst och tråkigt att säga kanske, men så är det.

 

Hursomhelst, efter att jag och Malin gick igenom varenda millimeter av vårt företag, så har vi vänt skutan. Och inte bara lite – nä vi har faktiskt åstadkommit en rackarns 180-sväng. Från att ha gått 100 000 (!!!) minus i september, så har vi gått lika många plus månaderna efter. Och i januari gick vi så mycket plus att vi var tvungna att spontandansa. Och det är jag så otroligt stolt över, på så många sätt.

Jag är stolt över att vi tog tag i problemen och inte bara stoppade huvudena i sanden och körde skutan i botten. Jag är stolt över att vi (som är raka motsatsen till siffermänskor) gick igenom varenda jäkla siffra, procent och marginal som vårt företag omfattar, gjorde nya budgetar och omförhandlade med banken. Jag är stolt över att vi killed our darlings och stekte sånt som var mer för hjärtat än för hjärnan (jupp, sånt är jobbigt men kan vara absolut nödvändigt ibland). Jag är stolt över att vi tänkte nytt, lyfte blicken och tvingade oss till ett fräscht perspektiv som gav upphov till fräscha idéer.

Men det jag är mest stolt över, det är att vi gjorde det TILLSAMMANS. För jag och Malin är ett sånt rackarns bra team. Vi är väldigt olika på många plan, vilket (såklart) ställer till det ibland, men framförallt är det bra – vi kompletterar varandra. Och i en krissituation var det så himla skönt att känna att vi båda kunde hålla huvudena kalla (efter att ha gråtitgråtitgråtit och haft panikpanikpanik såklart) och TA TAG I problemen. Tillsammans.

Glam Mom är tillbaka i lugna vatten nu, men eftersom större delen av 2015 var så trixigt för oss (återigen, läs mer om varför här) har det tagit ett tag att komma tillbaks på banan. Men nu känns det äntligen som att vi är där. Och givetvis var den här krisen supernyttig. Att tokanalysera sitt företag är nåt som man såklart borde göra på regelbunden basis. Det har vi lärt oss nu, därav fredagsfrullen.

 

För i fredags gick jag och min PIC igenom Glam Mom igen. Vi pratade om de saker som är mindre bra, sånt som är mera bra och om de idéer vi har för att segla skutan framåt. Och som vanligt när vi slår våra olika hjärnor ihop, kom vi på en massa grejer som vi borde göra för att försäkra oss om att Glam Mom inte ska slinka ur sin numera stadiga bana.

Det här med att driva eget är FANTASTISKT – 98% av tiden. Men ibland är det också satans bökigt, jobbigt och ångestfyllt. Det viktiga då är att man tar tag i det som är stökigt, och att man inte är rädd för att ta obekväma beslut. Precis som med relationer, antar jag.

Är hursomhelst så glad att jag har Malin, att hon har mig och att vi har varandra. Och Glam Mom såklart.