Vaknade upp i går morse med skav i hela kroppen. Grodan härjade som en TOK från kl 00.30 och…framåt. Han har börjat få ett gäng nya tänder, tror det var det som var grejen. Han var ilsk som ett bi, kastade nappen, kastade snutten, vrålade och ormade. Pust. Det var rent ut sagt för jävligt.
Jag försökte allt. Hyssja, lugna, klappa, buffa, upp och gå runt med honom i famnen, lägga i vagnen (neeeeeej den gubben gick inte), läsa bok, titta på favoritklippen på YouTube, plocka fram favoritleksak, mata… Ja, ni fattar. Ett jäkla SJÅ, om vi säger så.
Blev orolig såklart också. En gallskrikande unge kan ju tyda på smärta, vilket kan vara öroninflammation eller nåt annat superjobbigt. Tog in grodan på toaletten och spanade runt i munnen för att se om jag kunde utreda var som var på tok. Men eftersom han lugnade sig med jämna mellanrum kände jag att det nog inte var nåt akut, då hade han förmodligen inte slutat skrika.
Hursom, till slut fick jag honom att somna i vagnen. Jag var DÖDSTRÖTT, fortfarande sjuk och hostig. Stressad över saker som MÅSTE GÖRAS (återkommer till det) och kände mig allmänt ohärlig. Att sen väckas kl 05.45 av samma ilskna barn var ingen höjdare. Min morgon började AVIGT å SKAVIGT. Minst sagt.
Men! Då händer det! Då steppar min fantastiska partner in life upp, fiskar in grodan till sig och stänger dörren. Säger att ”sov du, jag löser det här”. Rattar ungen hela morgonen (jag grisar i sängen) och låter mig bada och göra mig i ordning ifred. Sen – frulle på favvoplejset Nytorget 6. Kan säga att det vände hela min vibe. Från skavigt till härligt.
Favoritfrullen! En specialare som jag ALLTID äter, tror nästan ni kan gå in på Nytorget 6 och beställa en ”Vanja” så vet de vad ni vill ha. Avocadomacka med extra bacon och extra olivolja. På en extra stor tallrik (vill kunna ha lite svängrum när jag frullar loss liksom). Bästa bästa EVER!
Åsså färskpressad juice och en latte till det. Då är jag i frukosthimlen.
Jag och Niklas försöker verkligen att alltid jobba som ett team, det har blivit så sjukt viktigt sen vi fick Iggy. För man orkar inte lika mycket längre. Att få barn gör en massa fantastiska saker med en, men det gör en också jäkligt sliten. I alla fall är vi det nu. Och då gäller det att ställa upp för varandra.
I förrgår var Niklas inte direkt på topp, då var det jag som bjöd till. Viktigt att komma ihåg tycker jag, att man hugger i för att hjälpa varandra att må så bra som möjligt. Visst, jag var inte superpepp i går heller, men Niklas var värre. Han behövde underlättning mer än vad jag gjorde. Då högg jag i lite extra. Och i morse var det vice versa.
Tror det är receptet på att fortsätta gilla att hänga med varandra – att liksom inte propsa på att ”nä men JAG är ju trött också, JAG är ju sjuk också, JAG behöver också mer egentid”, utan att se till vem som bäst behöver ovannämnda just NU.
Min partner in life. Himla tacksam att jag har honom.
Heja teamwork, SÅ sjukt viktigt!
