Vanja Wikström

Okej, det här är för er som är nyfikna på det här med kejsarsnitt. De som är det minsta rädda för bilder på ärr och sår ska definitivt hoppa över detta inlägg, eftersom det handlar om…ärr och sår. I dag var det nämligen dags att ta av bandaget som suttit över snittet i en vecka nu. Och eftersom vi som sagt bjussar på det mesta i den här bloggen, så bjussar vi även på detta.

Hade själv tyckt att det vore extremt intressant att få se såna här bilder, och då tänker jag att det finns fler därute som också tycker det. Därför delar jag med mig av den här inte helt supercharmiga biten av min kropp. He he.

Men som sagt; tycker man det är obehagligt med sjukhuspryttlar så scrolla snabbt förbi. Såhär såg det i alla fall ut när man tog bort bandaget.

Över snittet sitter en massa strips med kirurgtejp, så man ser inte några stygn egentligen. Var lite rädd för vad jag skulle hitta under bandaget, men tycker inte att det känns så särskilt farligt. Det är rätt rent och prydligt, inte så särskilt blodigt.

Snittet sitter mycket längre ner än vad jag trodde, fick akta mig noga för att inte visa Fiffi på de här bilderna, (Vi bjussar på mycket i den här bloggen som sagt, men Fiffi håller vi för oss själva.). Har jag trosor på mig så kommer ärret inte synas alls. Tycker dessutom bäst om låga trosor, men även de täcker ärret utan problem.

Känns bra att kunna skutta runt i bikini så småningom utan ett stort streck på magen. För ja, jag bryr mig om sånt. Och det måste vara ok tycker jag.

Okej girls, nu kommer det lite närbilder på själva ärret. Så, återigen – scrolla kvickt förbi nu om ni inte är upplagda för lite grisiga bilder.

Här kommer lite gulliga djur. Så att ni som tvekar på om ni verkligen vill kika på ärrbilder såhär på kvällskvisten får en sista chans att dra er ur. För nu smäller det.

Såhär ser alltså ärret ut i närbild. Man ser väldigt lite av stygnen eftersom det sitter tejp över. Tejpen ska falla bort av sig själv i duschen så småningom, och stygnen upplöses också av sig själva. Man behöver alltså inte böka med att åka in till sjukan för att ta bort dem.

Är lite tjusigt röd där bandagetejpen suttit, och såklart svullen, framförallt just ovanför ärret. Det är väl en hel del som ska läka där på insidan, så inte så konstigt att det är lite svullet. Det gör inte ont alls, och jag har återigen glömt bort att ta mina smärtstillande i dag (kom på det just nu faktiskt när jag skriver detta inlägg). Så jag har inte knaprat några piller sen kl 23.30 i går.

Och jag känner ingen skillnad mot när jag kommer ihåg att ta dem. Så jag tänker trappa ner på dem nu. Och sluta rätt snart. Har en bild kvar, en rejäl närbild. Bara för er som tål sånt och som tycker det är intressant. Ni andra – you know the drill: scrolla förbi!

Jag sa ju att det var en ordentlig närbild… Även om det är obehagligt att titta på sånt här, så tycker jag att ärret ser väldigt bra ut redan nu, det lilla man ser mellan stripsen. Det ska bli spännande att se hur detta läker, och hur det utvecklar sig utseendemässigt.

Kan också tillägga att det inte stramar alls, jag känner som sagt inte av det så mycket överhuvudtaget. Om ens något. Men det känns helt sjukt att titta på detta sträck, och tänka att det var där som Iggy kom ut. Ok, nu är vi klara med ärr och sår för ett tag. Scrolla upp och kika på de gulliga djuren igen nu, för att rensa näthinnan.

Ok, nu fortsätter magbilderna post-preggofiering! De här tog vi i morse, och nu har det alltså gått 6 dagar sen snittet.

Magen har helt klart slunkit in ytterligare ett gäng centimeter, och jag känner mig slank som en liten sulfid. Hade jag sett den här bilden på mig själv för ett år sen skulle nog ”å jäklar vad mycket saltlakrits som slunkit ner i den där maggen” varit min tanke, snarare än ”slank som en sulfid”.

Men det är precis så det känns. Ingen bollmage som bökar när jag ska ta på mig jeans eller skor, eller sätta mig ner, eller ställa mig upp, eller vända mig om, eller…ja, ni fattar. Det är riktigt skönt att vara av med basketbollen faktiskt.

Magen är lite lös och mjuk såklart, men man kan inte direkt räkna med tvättbräda efter 9 månaders delade magmuskler som…icke-använts. Typ. Men lite styrka kommer med tiden tänker jag, att bära runt på Iggleton lär ju hjälpa till på den fronten om inte annat.

Har fortfarande inte ont överhuvudtaget efter snittet. I morgon ska jag ta av bandaget och för första gången se stygnen. Uuuuu, tycker det ska bli sisådär lagom kul. Är lite rädd för vad jag ska hitta där bakom. Nåväl, det går nog bra. Ni får hänga på såklart, här bjuder vi friskt på magar, förlossningar och operationsärr.

Jag vet inte hur snabbt folk återhämtar sig efter förlossningar, men jag tycker i alla fall att det känns som att min mage gör ett rätt bra jobb. Tog inte med min gördel till BB (tänkte göra det, men ni avrådde och hade sååå rätt, hade aldrig orkat böka med den där och då).

Men har använt den sen vi kom hem, och den hjälper garanterat till. Jag vet sen tidigare att en gördel hjälper livmodern att dra ihop sig (för inte så länge sen så lindade man mammornas magar för att åstadkomma samma effekt), men det ger också ett himla skönt stöd för ryggen. Man är ju liksom lite…sladdrig i överkroppen efter 9 månaders bebisbärande.

Fick kämpa lite för att komma i den första dagen, men sen har det gradvis blivit lättare. Gördeln är från GlamMom, vi har hittat en från USA som är mjuk och skön samtidigt som den verkligen funkar. Tycker INTE om Belly Bandit (en annan populär gördel), har sålt den tidigare och den är alldeles för hård och sjukt obekväm.Men den här är mjuk och skön, och inte jobbig att ha på sig. Blir det obekvämt orkar man ju inte pyssla med sånt här. Gördeln hittar ni här.

Amningsbhn på bilden har jag ju lovordat tidigare, men jag gör det igen. Den är helt satans underbar att ha på sig på natten. Och den hittas här. Har precis köpt ytterligare en, så himla skönt att inte behöva tvätta så ofta, och det blir ju ganska kvickt mjölkfläckar på amningsbharna. Ok, det var allt för i dag! Nu ska jag Iggy-mysa!

Jag tänker att vi fortsätter med magbilderna ett tag till, trots att Iggy flyttat ut. Skulle själv tycka det vore intressant att se hur en mage ser ut efter en förlossning, oavsett om det gäller ett kejsarsnitt eller en vaginal födsel.

Så voilà – denna bild togs imorse, alltså fyra dagar efter snittet. Tycker själv att det är helt otroligt hur snabbt kroppen återhämtar sig. Kändes så himla lurigt efter duschen när jag krämade in mig, och när jag kom till magen så var den liksom…så himla decimerad.

Jag ser ju helt klart fortfarande gravid ut, lite sådär mellanpreggo. Vecka 28 typ. Det kanske är så det fortsätter nu – nästa vecka ser jag ut att vara i vecka 27, sen vecka 26 osv? Så magbilderna continues on – ”Icke-gravid vecka för vecka” liksom. Blir en spännande resa det med!

Och såhär ser magen ut framifrån. Längst ner är bandaget som sitter över snittet. Har verkligen inte ont alls. Tar smärtstillande tre gånger per dygn, men i dag glömde jag helt bort mina piller och tog dem över två timmar för sent. Märkte ingenting, så antingen räcker tabletterna längre än vad man tror (fast det verkar inte logiskt med tanke på att barnmorskorna rådde mig att ta dem något tidigare än vad det står på receptet, just för att ”hinna före smärtan” så att den aldrig ska hinna ikapp), eller så gör det helt enkelt inte så ont.

Oavsett så mår jag kalasbra, och känner mig inte särskilt begränsad alls. Det enda trista är att jag inte får bada, utan måste duscha istället. Och eftersom jag börjar varje dag med ett bad (väldigt snällt sätt att vakna till på, rekommenderas!), så kommer jag definitivt att sakna mitt dagliga badkarsmys. Men det är nog det enda ”jobbiga” jag märkt av hittills. Och det är ju som sagt inte ens jobbigt.

Jag vet att det är många som är nyfikna på exakt hur snittet gick till, vad jag tycktekändeupplevde osv, och jag lovar – det kommer. Jag ska skriva en ingående förlossningsberättelse med alla detaljer, har även en del videos som jag tror är spännande för er som är nyfikna på snitt, som vi själva filmade under operationen.

Så håll ut – när jag har tid ska jag sätta mig och formulera ihop nåt som beskriver vår förlossning. Och med tanke på att tiden just nu bara far i väg så kanske det tar ett litet slag. Men det kommer – lovar! Kan i alla fall säga att jag är en miljon procent nöjd med mitt kejsarsnitt.

För oss var det ett perfekt sätt att föda. Vi har fått en underbar start på vårt familjeliv, alla mår kalasbra och vi har kunnat ägna all tid sen Iggy kom åt att bara njuta av allt härligt och magiskt som kommer med att föda barn. Så kejsarsnittet får (hittills – vi är ju inte helt klara än, allt ska läka osv) 11 av 10 på en skala 1-10. Eller, det får 20 förresten. Så sjukt nöjda.