Vanja Wikström

Okej hörrni, nu när det värsta slasket är över och våren är här (jupp #ImABeliever) så drar vi igång Dagens Momspo igen!

Att klä sig fräsigt när man måste ha arton lager kläder på sig och allväderspjucks är så svårt tycker jag, att jag typ knappt bryr mig alls om vad jag har på mig under de värsta vinterveckorna. Men nu börjar jag känna mig så smått inspirerad igen.

Kan väl knappast påstå att denna Dagens är megasuperduperspännande (om inte brunt och svart är det nya…svarta). Men jag tänkte att jag lägger i alla fall upp ett outfitinlägg, så att ni inte tror att jag helt glömt bort dem.

Jeans / Acne

Pjucks / Whyred

Tröja / Filippa K

Jacka / Carin Wester

Ben / Sådär lagom fashionkissnödiga

Den här jackan har ju jag yvts över ända sen el bloggos beginning, så den känner ni nog igen. Men den var ett sånt där riktigt rackarns fullträffsköp. Jag älskade den vid första anblick, och nu två år senare så älskar jag den fortfarande. Den är helt enkelt perfekt i mina ögon.

Tydligen är det fler än jag som känner så, för Carin Wester har producerat den här jackan (Reva Bomber heter modellen) om och om igen sen den först lanserades. I olika tyger, men precis samma modell.

Det här svarta tyget har dock blivit något av en klassiker känns det som, för den svarta Reva-jackan finns att köpa varje säsong.

I love it. Det enda som är lite jobbigt är att den håller på att falla i bitar (baktill, syns inte framifrån). Tyget är lite fiiiiint sådär (tror det är något silkeskör), så det är inte superslitstarkt. Och två års väskbärande har därför satt sina spår.

Jag har lappat och lagat den dock, och kommer nog fortsätta med det tills det bara inte GÅR att använda den längre.

En annan favorit är den här tröjan.

Älskar när det är ullbladning, då kan plagget vara tunt men ändå ge värme såhär på vintern. Så att man slipper de där arton lagrerna och Michelinlooken.

Åsså två favoriter till: mina glitterpjucks från Whyred, och väskan från Ulrika Design.

Okej, det var det hele. Lovar att jag ska försöka få till lite mer spännande outfits. Ju varmare det blir, desto roligare ska jag klä mig, I swear.

Har faktiskt köpt en ljus fuskpäls nyligen som jag tycker känns tokfin, men den kräver ytterligare några grader upp på termometern. Men så fort vädret tillåter så åker den på, och då kör vi Momspo igen!

Blogoliner! Jag har ju helt glömt bort att berätta vad grodan fick i ettårspresent av mig och Niklas. Vi visade det ju i YouTube-klippen från kalaset, men jag vet inte om alla som läser el bloggo kikar på klippen. Så därför tar vi det även skriftligen.

Han fick en lära gå-vagn! Grodan har stått väldans bra rätt länge nu, men har inte börjat knata än. Så vi tänkte att han nog skulle tycka en sån här grej vore skoj.

Han går jättebra när han håller sig i möbler, men tar inga egna steg än. Men med den här kan han liksom ratta runt litegrann, och typ test-gå. Kul är det i alla fall, tycker han.

Tänker att den här nog kan vara skoj även när han är en fena på att gå själv. Att ratta runt mjukdjur – eller kompisar –  i. Tycker dessutom att den var rätt snajdig faktiskt. Och prisvärd – 299 pix!

Den har skruvar vid hjulen som man kan dra åt för att få önskvärd ”tröghet” på vagnen.

Man vill ju inte att den ska rulla på av bara attan liksom. Då hamnar de små bebelinosarna på nosen illa kvickt.

För att vagnen ska bli så stadig som möjligt lastar vi den med tunga böcker när grodan drar runt med den. Ett finfint sätt för mamsen att få användning av sitt digra förråd med tjocka Marilyn-biografier.

Kan avslöja att jag var BESATT av denna kvinna från nio års ålder upp tills dess att jag var långt över tjugo. Det fanns en tid i mitt liv när jag spelade in ALLT som rörde MM på video, klippte ur ALLA bilder ur ALLA tidningar, och läste/såg/köpte ALLT som hade med henne att göra.

Har en förmögenhet i MM-memorabilia på vinden.

Jag är ju en sån som snöar in på grejer, och eftersom jag så länge sög i mig allt jag kom över, så blev jag rätt duktig på allt som hade med denna fascinerande kvinna att göra. Faktiskt så duktig att jag näääästan kom med i ”tiotusenkronorsfrågan” på SVT. (Eller vad det nu hette, ni vet det där programmet där kids som typ snöat in på flygplanstyper får svara på apkomplicerade frågor om sitt obskyra ämne, glänsa med sina märkliga kunskaper och vinna priser kopplade till detsamma).

Det gick så långt att programproduktionen kom hem till oss och filmade introduktionsintervjun. Men, det stod mellan mig och en jämngammal kille. Och de valde killen. Han fick sen sitta i den där buren i det där programmet och svara på de där frågorna. Och MISSLYCKADES.

Han kom till 5000-kronorsnivån, men där tog det stopp. Har för mig att frågan gällde nåt om att man skulle namnge författarna på några av de pjäser som ett antal av MM´s filmer var baserade på. Jag kunde svaren, och blev fly förbannad därhemma. Grät och var så enormt besviken.

Inte på att det inte var jag som satt i buren, utan på att jag i och med hans oförmåga att svara rätt nu inte skulle få se vad man vann om man klarade 10 000-kronorsfrågan. De priserna var ju helt bananas, och jag var SÅ nyfiken på vad de hade fixat för Marilynrelaterat om man klarade alla frågor. Men det får jag aldrig veta.

Nåväl – tillbaks till ämnet! En lära gå-vagn blev det i alla fall till den ettåriga grodan, och den är väldans poppis här hemma. Om det är någon som blir nyfiken på vagnen, så hittas den här!

Hörrni. I morse gjorde jag bananpannkakor för allra första gången. Dessa überhyllade, megahypeade och oh så omtalade pankisar. Men. Jag fattar ingenting. Det var ju inte gott?!

Jag gjorde det klassiska receptet: ett ägg och en banan vispas ihop till en smet, och steks sen i smör. De blev skitsnygga måste jag nog få lov att säga, såg perfekta ut. Gyllengula och saftiga.

Hade dessvärre bara tråkig blåbärssylt i kylen att ha till, men att vispa ihop detta var ju ett spontanbeslut i morse så kylsylten fick duga som tillbehör.

Nu vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig i och för sig. Men efter alla rackarns Sofi Fahrman-instagramningar på dessa berömda bananpankisar, alla matblogginlägg, alla lyxiga tidningsbilder – så hade jag i alla fall förväntat mig att det skulle vara GOTT. Men det smakar ju…ägg och banan. Varken mer eller mindre. Och det är ju liksom inte så gott. Tycker inte jag i alla fall.

Visst hade det blivit roligare med färska bär till istället för kylsylten, men det är ju ändå pankisarna som är grejen. De är ju basen. Och jag tyckte fasen inte att det var smarrigt alls. Smakade typ…bananomelett. Och det vete sjutton om jag är så sugen på.

Nu kanske jag har gjort nåt generalfel, missat nån magisk ingrediens eller så. Men – ni som testat dessa gula små plättar – vad tycker ni? Är jag den enda som inte sjunger bananpannkakans lov? #DontBelieveTheHype