Vanja Wikström

Nu har jag hunnit besöka vintagebutiken som jag pratat om här i Verpan!

Den heter Boutique Butterfly och drivs av en rackarns trevlig kvinna som gärna snicksnackar en hel del. Vilket jag ÄLSKAR, för då får jag chans att prata franska, weehooo!

Hon är dock ingen fena på the internetz, så hon har varken mail eller hemsida. Men en Google +-sida har butiken ändå, så vill ni spara tipset så hittar ni adressen osv här.

Tänkte att ni skulle få följa med in å kika runt lite! Som vanligt var det fullpackat med dyrgripar från allehanda lyxmärken. Någon som blir sugen på ett par YSL-pumps kanske?

Den här Hermès-sjalen var galet snygg tycker jag. Lite lagom lurig liksom. Är dock ingen sjalperson alls, men som inredningsdetalj skulle den nog göra sig väldans bra.

Väldigt fräsiga pjucks från Stella McCartney. Dock för stora för moi.

Ingen Verpan-vintage utan päls. Såklart. Detta kan nog vara den pälstätaste orten på jorden tror jag. (Och NEJ jag är inget fan av päls. De gör sig bäst på djur tycker jag.)

På tal om päls, så hängde det en väldigt fin leopardkappa i butiken. Dock var det äkta leopard. Kändes lite lurigt tycker jag.

Ingen vintagebutik är komplett utan ett gäng lagom rackiga Hermès-askar.

Och hörrni! Kolla här då! Givetvis hittade jag en ASBALL leopardring, precis en sån som jag letat efter. Men. Priset var liksom…liiiiite för saftigt. Men om någon av er är sugna på den, så swisha över 13 lax till mig, så lovar jag att plocka med mig den hem åt er. Ha ha.

Men! Jag hittade faktiskt nåt att plocka med mig från butiken, nåt i en mer modest prisklass. Nämligen….

…denna raring! Och inte bara var den i en modest prisklass – den var till och med gratis. Ja – GRATIS! Den toksnälla ägarinnan gav den faktiskt till mig eftersom jag blev så kär i den.

Och ni förstår ju varför jag föll som en fura – den är ju preciiiiiis i linje med de andra ringarna jag precis styrt upp. Och den här är alldeles alldeles perfekt att ha på pekfingret, så nu har jag en maffig ring på varje pekis.

Men hörrni – jag har en undring! Dealen jag gjorde med butiksägarinnan var, att jag fick den gratis om jag kunde lista ut vad som står på den. För det är nåt skrivet på den, på arabiska tror jag. Eller hebreiska..? Nej, arabiska tror jag.

Är det någon av er fina blogoliner som kan tyda vad som står på stenen? Vore väldigt spännande att veta.

Gårdagen spenderade vi ju som ni vet nere på byn i stället för uppe i backen. Större delen av denna dag hängde vi på FANTASTISKA W Hotel. Och eftersom vädret är lite småtrist även i dag, så passar jag på att köra ännu en W-dag, fast denna gång alldeles alldeles själv. LJUVLIGT.

Bilderna ni ser är dock från i går då jag inte kunde sluta plåta. Det här stället är bara så sjukt snyggt. Man blir TOKINSPIRERAD bara av att sitta här. Ni ska få se lite miljöbilder – häng med!

Det är så sjuuuuukt fotovänligt, man vill liksom aldrig lägga ner kameran. Och förutom att det är så snyggt så man går AV, är det väldigt smart. Överallt finns underliga/snygga/coola saker utplacerade som gör att man liksom inget annat vill än att ta en bild och instagramma.

Den här gigantiska noshörningen som möter en utanför entrén är ett bra exempel. Man KAN ju liksom inte INTE ta en bild på den. Väldigt smart sätt att sprida info om stället, såklart.

De har en veranda med vidunderlig utsikt, där man kan hänga i ett gäng bubblor. Blev typ kär i dem. (Karin – lite tänder for you!)

Så nu undrar jag bara hur många såna här plastbubblor vi kan få plats med i nya lägenheten?

Fast de kanske inte gör sig lika bra hemma i Svedala, när utsikten är Folkungagatan i stället för alptoppar? Hmm.

Finns inga skojiga linbanor att kika på heller, på Folkis. Äsch, plastbubblorna får nog stanna här i Verpan.

Niklas befinner sig uppe på berget med de andra, så jag är mol allena här på W i dag. Har sällskap av min älskade dator, och en cappo. Jäkla bra setup, har längtat efter att få vara HELT själv.

Min fina skatt. Det är bra att göra såna här resor som par, tror jag. Jag har blivit lite extra förtjust i Niklas de senaste dagarna, tycker att han är lite fräsig när han skuttar runt på sin snöbräda liksom. Det är härligt att få se den man älskar göra nåt den är riktigt bra på, då blir man en smula extra kär.

Interiören på det här stället alltså. W för WOW. De röda luckorna i hyllan ovan till vänster…

…bär alla på inspirerande citat. Här är två av mina favoriter: ”What´s stopping you?” och ”Soyez curieux” (var nyfiken). Bra saker att komma ihåg.

Jag var ju TVUNGEN att göra ett V här – Vanja Wikström, liksom. Börjar tro att W:et faktiskt står för Wikström, för så bra trivs jag här. Skulle typ kunna bosätta mig på detta ställe.

Nu ska jag fortsätta njuta här. Dricka min (sjukt dyra och rätt vattniga, men den ser bra ut på bild he he) cappo, spana på folk och kanske slösurfa lite.

Läsa de där bloggarna som jag inte hunnit kika in på sen januari 2014. Bläddra i nåt glassigt magasin. Blir en bra eftermiddag det här.

Jag var ju lite ledsen i förrgår eftersom grodan börjat sova så risigt här. Tog därför matfajten och tokvägrade Iggy flaskan natten därpå. Hade förberett alla i huset, vilket gjorde att jag inte blev så stressad när det var dags att fajtas, eftersom alla liksom visste att det var på g. Superskönt.

Och halleluja! Det funkade som en dröm! Första fajten när det vaknades och skulle snaskas flaska (och han fick NEJ) blev såklart lite jobbig. Skrik å bök. Men till slut så accepterades det, och han somnade om med napp å snutte.

Vaknade såklart två gånger till och bökade, men för varje gång gick det snabbare att acceptera att det var NO FOOOOOOD MR! Sista gången han vaknade var klockan efter 04 (som är gränsen vi satt för att tidigast få äta), då fick han sin flaska och somnade om ett par timmar.

Och – i natt fick jag skörda frukterna av kampen. Inte ett enda uppvak förrän prick kl 04 – då fick han flaskan, och somnade sen om. Känns SÅ skönt att vara tillbaka på banan med våra rutiner. Och SÅ skönt att slippa bli panikstressad varenda natt för att man stör alla andra. TOKvärt att orka fajtas lite.

Hemma sover han i princip alltid rätt bra numera, vaknar en gång vid 04/05 och äter, och somnar sen om till 07/07.30. Men så fort han blir sjuk (som han varit nu), eller vi byter miljö så ruckas de här rutinerna såklart. Då får man kämpa sig tillbaka.

Och hörrni! Det är så JÄKLA COOLT att se Iggys utveckling här i Verbier. Det är som om någon har tryckt på fast forward-knappen. Han knatar runt hur bra som helst nu, det här med att gå har verkligen släppt. Och det är så sött när han tultar omkring att jag går runt å fånler konstant. Det gör han också, för han är så rackarns nöjd med sin nya mobilitet.

Han inspireras såklart av kusin Ruben som ju både kan gå å snicksnacka en hel del. Och man märker direkt hur de influerar varandra. Iggy vill plötsligt hellre knata än krypa, och Ruben ber ständigt om ”appi appi”. Vilket betyder att han vill ”dappa” – ni vet, dansa dappydansen (ni som set YouTube-klippen vet vad jag menar va?). Så sjukt roligt – dappydansandet sprider sig ha ha!

Nella the babysitter gör ett helt fantastiskt jobb. (För övrigt hon som tagit detta inläggs alla fina bilder!) Här sitter kidsen och har picknick. Med sig hade de majskrokar, korvbitar och russin. Så jäkla sött. Iggy hittade en blomma som han var försjunken i läääänge tydligen (det är den han sitter och plockar med på bilden).

De bygger snögubbar, åker pulka, och far upp och ner för ”babybanan” som går precis här utanför; ett rullband som tar skidåkarna upp till första liften. (Givetvis åker de bara en och en, tillsammans med Nella eller någon av oss.)

Ja, det är helt enkelt så sjukt kul att se vad som hänt med Iggy bara de här senaste dagarna. Jag förstår helt klart varför alla barn race:ar i utvecklingen när de börjar på föris.

Och det här får mig därför ännu mer peppad på just att Iggy snart ska börja på förskola. För han ÄLSKAR verkligen att vara här. Alla människor som finns omkring honom hela tiden, kusin Ruben att inspireras av, alla grejer att leka med. Han är så jäkla glad här, min lilla groda. Så jag tror verkligen att han kommer tycka att föris är askul. 15:e april börjar han, då får vi se om jag har rätt.