I dag har vi börjat montera ner vårt hem. Vi har packat ihop i princip hela vardagsrummet, så just nu sitter jag här i soffan omgiven av flyttlådor.
Jag var rädd att det skulle kännas sorgligt, eftersom vi bott här i sex år och trivts SÅ BRA. Men det kändes faktiskt bara superskönt att äntligen komma igång med själva nerlassandet av grejer i flyttlådor.
Innan jag skulle sova i går låg jag och kikade på bilder av vår nya lägenhet. Tänkte att det kunde vara en bra morot för att peppa igång mig själv inför påskhelgens packarensapackarensa. Och det funkade finfint.
Det var så länge sen jag tittade på de där bilderna, att jag knappt kom ihåg hur den såg ut kändes det som. Men när jag låg där och bläddrade igenom dem så blev jag SÅ RACKARNS GLAD. Den är ju så himla fin. Eller – den har potentiaaaaal, som det så snajdigt heter.
Det är en hel del som behöver göras i den, men grunden är fantastisk. Högt högt HÖGT i tak, vackra kakelugnar och mycket mera PLATS. Den är ju 40 kvadratmeter större än den vi har nu, så det kommer bli LJUVLIGT att få ratta in sina grejer där – och inte behöva känna att man behöver gå en snitslad bana mellan spjälsängar, gåstolar och herreochhansmoster för att ta sig från köket till vardagsrummet.
Kolla här! En helt tom bokhylla! Nåt jag ser så otroligt mycket fram emot med nya plejset är att grodan kommer få ett eget rum. Och att vi ska få TVÄTTMASKIN I LÄGENHETEN! Bye bye tvättstuga liksom – wooohooooooo! Ahhhh, the luxury! Massiv pepp på det!
Ni vet ju att vi gillar prylar. Att vara maximalister är mindre bra när man ska flytta, kan jag ju nämna.
Grodan tycker om när vi pysslar runt hemma, då pysslar han på bredvid och är glad och nöjd. Så det gick rätt smärtfritt att packa i dag. På måndag har vi dock styrt barnvakt så att vi ska kunna ta oss an vinden ostört.
Den är proppfull med grejs, ser inte så himla mycket fram emot att ta tag i den kan jag avslöja.
Flyttkaos.
Böcker böcker böcker… Man kan aldrig ha för många böcker tycker jag. Eller tavlor. Det är sånt som gör en lägenhet till ett hem.
Tavelväggen – även den är nu på väg ner i flyttlådor! Niklas tycker det känns lite vemodigt att trampa runt här bland kartonger och kala väggar. Jag gillar det. Jag tycker nämligen att det är precis detta som gör att man VILL FLYTTA. Det får inte vara för mysigt liksom, då vill man ju inte ge sig av.
Nä, jag tycker den här processen är perfekt – man packar i kartonger och monterar ner sitt hem. Det börjar kännas omysigt, och man känner mindre och mindre att det faktiskt ÄR ens hem. Då blir man mer sugen på att komma iväg till nästa anhalt på bostadsfronten, och mindre peppad på lägenheten man bor i. Bra deal ju.
Tycker det varit så med alla lägenheter jag bott i. Jag har ÄLSKAT dem och trivts sjukt bra. Men de där sista dagarna när man lever bland flyttlådor och allt det som gjorde utrymmet till ett HEM är nedplockat – ja, då är man rätt sugen på nästa bostadsäventyr. Utan att det blir vemodigt. Tycker jag i alla fall.
Hursom, i morgon ska vi iväg på en påskalunch hos Iggys farmor, men innan och efter ska vi fortsätta att packapackapackapacka…
