Vanja Wikström

Här är en sjukt enkel, snabb, billig och GOD brunchrätt som Niklas brukar laga pÃ¥ helgerna. När ni läser receptet kommer ni tycka att det lÃ¥ter superkonstigt (ägg kokta i grädde liksom – hallåååå?!), men lÃ¥t inte det avskräcka! Detta är sjukt smarrigt, tänk att ni sitter pÃ¥ typ Gemma i New York – där skulle den här rätten passa som hand i handske.

Du behöver:
2 ägg per person
1 deciliter grädde per ägg
Parmesanost
En nypa muskot
En nya paprikapulver

Gör såhär (recept för två personer):
Häll fyra deciliter grädde i en stekpanna, pudra i en smula (inte mycket!) riven muskot och en skvätt paprikapulver. LÃ¥t detta koka i nÃ¥gra minuter tills grädden tjocknat litegrann. Knäck dÃ¥ i de fyra äggen, och strö riven parmesan runtom dem. Niklas brukar blanda parmesan med vanlig smakrik ost, det gÃ¥r ocksÃ¥ bra. Pudra över lite paprikapulver pÃ¥ varje äggula, och lÃ¥t allt puttra i tio minuter, eller tills dess att äggulorna ser ut som du vill ha dem. Vi gillar mellanrinniga gulor. Servera med en enkel tomatsallad; tomatskivor och finhackad schalottenlök – med en vinaigrette över. Klart!

Förutom brunchrecept bjussar jag även pÃ¥ en kik pÃ¥ ytterligare ett Röda Korset-fynd – denna darling ljusstake som blev min för ynka 30 pix! Älskar att shoppa pÃ¥ Röda korset!

…skrev en av er fina fina FINA blogoliner pÃ¥ mitt grÃ¥tinlägg i gÃ¥r. Jag antar att hon menade att man genom att visa att livet inte alltid är superpepp, sÃ¥…peppar man, faktiskt. Peppar pÃ¥ det sätt att man visar att vi är alla mänskor, och vi har alla bra och dÃ¥liga dagar, glada och ledsna perioder. Ingen kan vara glad jämt, och ger man sken av att aldrig ha nÃ¥gra problem lägger man en väldans press pÃ¥ de som följer med i ens liv.

Och jag vill verkligen inte vara en sÃ¥n där bloggbubbleperson som endast visar mitt mest putsade supersmajl, nä – jag har alldeles för stor respekt för ER för det. Jag har ju alltid sagt att det känns som att vi är ett virtuellt tjejgäng härinne, och inte fasen skulle jag sitta Ã¥ mygla för mina tjejpolare? Nej tack.

Det där virtuella tjejgänget har för övrigt känts extra fint det senaste dygnet – TACK för alla era kommentarer. I feel the LÖV! Ni e bäst, ingen protest!

Nu lämnar jag gråtandet för denna gången, så hoppas jag att kommande vecka bjuder på bättre energier.

[youtube id=”51QjlsXXlok”]
Jaaa hörrni. I torsdags var jag och Niklas på date night, så vi tänkte att det borde vi ju filma. Men torsdagen var en väldigt ohärlig dag för min del, och helst av allt ville jag bara spendera kvällen på soffan – gråtandes. Jag ryckte dock upp mig och pallrade mig ut, men det kändes så himla weird om jag skulle sitta där och smajla i klippet och låtsas som om allt var hunky dory, när jag egentligen mådde piss. Så då kände jag att om vi skulle filma nåt överhuvudtaget, så skulle vi filma LIVET. Som det är på riktigt. Och i riktiga livet är ju ingen (inte ens jag!) glad å pepp hela tiden. Så därför blev detta ett gråtklipp.

Jag försöker ju vara så ärlig jag bara kan i såväl blogg som podd som på kanalen, så jag skulle känna mig som världens falskaste mänska om jag la upp det här klippet, utan att ta med gråtdelen. Att ta bort gråten hade kanske varit smartare på nåt sätt, vad vet jag? Kanske är det någon som tycker jag känns svag eller ynklig, eller bara är allmänt ful och oinspirerade (varning – jag är en ugly crier). Men det spelar såklart ingen roll. Det enda som spelar roll är att jag inte känner att jag håller upp någon slags fasad för er, för det hade jag aldrig pallat med. Det hade känts vidrigt på så många plan.

Så denna söndag är jag ledsen att vara lite av en downer, men i dag ger jag er en gråtande Vanja.