Finisar! TACK för all cyberkärlek! Jag suger Ã¥t mig vartenda ord, alla tips, all uppmuntran och all omtanke som en liten svamp. I gÃ¥r kom yrseln tillbaka runt lunch, och jag kände mig väldigt ”light headed” resten av dagen. Obehagligt värre.
Yrseln kom när jag hade suttit vid datorn och jobbat en stund. Jag kände helt plötsligt att jag absolut inte ville/kunde titta nÃ¥got mer pÃ¥ en skärm, sÃ¥ jag slog ihop Macen och gick ut pÃ¥ en promenad. Kände väldigt starkt att jag varken ville se en datorskärm, en mobilskärm eller en teveskärm – bara tanken pÃ¥ att titta in i en sÃ¥n fick mig att mÃ¥ lite dÃ¥ligt. Det tog jag som ett väldigt tydligt tecken pÃ¥ att kroppen sa NEJ. JOBBA INTE.
SÃ¥ jag gick ut och gick och gick och gick i det rätt usla vädret. Men regnet bekom inte mig en smula – det var SÃ
SKÃNT att bara vara ute och gÃ¥, och det kändes som att det var PRECIS det som kroppen behövde. Att jag bara knatade omkring planlöst – UTAN en skärm i fejan. För när jag tänker efter har jag nog inte INTE stirrat rakt in i en skärm pÃ¥ väldigt länge, oavsett om jag gÃ¥tt, Ã¥kt lokaltrafik eller bara suttit nÃ¥gonstans. SÃ¥ fort jag stänger ner datorn och gÃ¥r utanför dörren sÃ¥ plockar jag upp mobilen – och börjar jobba via den i stället. SÃ¥ har det varit…sÃ¥ länge jag kan minnas tror jag. SÃ¥ nu säger min kropp SKIT I SKÃRMEN. Och dÃ¥ ska jag sÃ¥klart lyda.
När jag kom hem efter den lååååånga promenaden (pratandes i telefon med UNDERBARA glammis-Malin), spenderade jag återstoden av eftermiddagen med att ligga i sängen och bläddra i senaste Styleby. LJUVLIGT. När jag fick hem den häromdagen slog det mig att det var det fjärde numret på raken som jag förmodligen aldrig kommer hinna öppna. Usch, tänkte jag då.
Och det var FANTASTISKT att bläddra i en riktig tidning. Känslan av att jag absolut inte ville titta pÃ¥ en skärm var nästan lika stark när jag kom tillbaka frÃ¥n prommisen, sÃ¥ att ströläsa bloggar var det inte tal om. Men ett riktigt magasin – det var LJUVLIGT.
Sen slank jag ut och hämtade grodan, och vi gick och gungade. I regnet. Ãven det var LJUVLIGT. Var sÃ¥ himla sugen pÃ¥ att bara vara med honom. Kände sÃ¥ tydligt att när jag hängde med Iggy var yrseln nästan som bortblÃ¥st, jag kände mig typ normal igen. Har ju sagt det förut; att vara med barn är ju att tvingas in i nuet. Och det är SÃ
SKÃNT. Alla smÃ¥ tankar som far runt inne i systemet bara utplÃ¥nas när jag är med grodan. SÃ¥ att gunga i regnet kändes som terapi Ã¥ medicin, typ.
Hursom, jag kommer givetvis fortsätta att ta mig själv pÃ¥ allvar, men eftersom jag vill att bloggen ska handla om mer än min yrsel kommer det komma upp andra typer av inlägg ocksÃ¥. För er inredningsintresserade kommer det ett riktigt smarrigt inlägg senare i dag… Men jag uppdaterar er sÃ¥klart pÃ¥ läget.
I dag tror jag att jag ska fÃ¥ in lite retail therapy pÃ¥ dagordningen. Ãven det känns som om det var ljusÃ¥r sen jag gjorde. Och dÃ¥ menar jag att fÃ¥ gÃ¥ runt helt själv i nÃ¥gra butiker man gillar, prova härliga plagg, förhoppningsvis hitta nÃ¥t som gör att man känner sig toppsnygg, känna känslan av att UNNA SIG, och inte behöva tänka pÃ¥ nÃ¥t annat än att jaga fatt i de perfekta ankelbootsen (nÃ¥gon som har nÃ¥gra förslag?).