Två steg fram och ett steg bak

vanja wikström 12Finisar! TACK för all cyberkärlek! Jag suger åt mig vartenda ord, alla tips, all uppmuntran och all omtanke som en liten svamp. I går kom yrseln tillbaka runt lunch, och jag kände mig väldigt ”light headed” resten av dagen. Obehagligt värre.

Yrseln kom när jag hade suttit vid datorn och jobbat en stund. Jag kände helt plötsligt att jag absolut inte ville/kunde titta något mer på en skärm, så jag slog ihop Macen och gick ut på en promenad. Kände väldigt starkt att jag varken ville se en datorskärm, en mobilskärm eller en teveskärm – bara tanken på att titta in i en sån fick mig att må lite dåligt. Det tog jag som ett väldigt tydligt tecken på att kroppen sa NEJ. JOBBA INTE.

Så jag gick ut och gick och gick och gick i det rätt usla vädret. Men regnet bekom inte mig en smula – det var SÅ SKÖNT att bara vara ute och gå, och det kändes som att det var PRECIS det som kroppen behövde. Att jag bara knatade omkring planlöst – UTAN en skärm i fejan. För när jag tänker efter har jag nog inte INTE stirrat rakt in i en skärm på väldigt länge, oavsett om jag gått, åkt lokaltrafik eller bara suttit någonstans. Så fort jag stänger ner datorn och går utanför dörren så plockar jag upp mobilen – och börjar jobba via den i stället. Så har det varit…så länge jag kan minnas tror jag. Så nu säger min kropp SKIT I SKÄRMEN. Och då ska jag såklart lyda.

När jag kom hem efter den lååååånga promenaden (pratandes i telefon med UNDERBARA glammis-Malin), spenderade jag återstoden av eftermiddagen med att ligga i sängen och bläddra i senaste Styleby. LJUVLIGT. När jag fick hem den häromdagen slog det mig att det var det fjärde numret på raken som jag förmodligen aldrig kommer hinna öppna. Usch, tänkte jag då.

Och det var FANTASTISKT att bläddra i en riktig tidning. Känslan av att jag absolut inte ville titta på en skärm var nästan lika stark när jag kom tillbaka från prommisen, så att ströläsa bloggar var det inte tal om. Men ett riktigt magasin – det var LJUVLIGT.

Sen slank jag ut och hämtade grodan, och vi gick och gungade. I regnet. Även det var LJUVLIGT. Var så himla sugen på att bara vara med honom. Kände så tydligt att när jag hängde med Iggy var yrseln nästan som bortblåst, jag kände mig typ normal igen. Har ju sagt det förut; att vara med barn är ju att tvingas in i nuet. Och det är SÅ SKÖNT. Alla små tankar som far runt inne i systemet bara utplånas när jag är med grodan. Så att gunga i regnet kändes som terapi å medicin, typ.

Hursom, jag kommer givetvis fortsätta att ta mig själv på allvar, men eftersom jag vill att bloggen ska handla om mer än min yrsel kommer det komma upp andra typer av inlägg också. För er inredningsintresserade kommer det ett riktigt smarrigt inlägg senare i dag… Men jag uppdaterar er såklart på läget.

I dag tror jag att jag ska få in lite retail therapy på dagordningen. Även det känns som om det var ljusår sen jag gjorde. Och då menar jag att få gå runt helt själv i några butiker man gillar, prova härliga plagg, förhoppningsvis hitta nåt som gör att man känner sig toppsnygg, känna känslan av att UNNA SIG, och inte behöva tänka på nåt annat än att jaga fatt i de perfekta ankelbootsen (någon som har några förslag?).

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
7kommentarer
  • Hej fina Vanja, du har säkert redan överrösts med tips på hur du ska ta hand om dig- men jag kan ändå inte låta bli att komma med ett till 🙂 Liksom många andra så känner jag igen mig i din berättelse, drabbades själv också av yrsel som ett resultat av långvarig stress. Efter att jag besökt läkare för att kolla att jag inte hade några störningar i balanssinnet så konstaterade läkaren att jag helt enkelt hade så spända nackmuskler, (eftersom jag gick omkring och spände mig och drog upp axlarna av all stress)att blodet inte kunde cirkulera ordentigt till huvudet och att det var det som orsakade yrseln. Jag började gå till en fysioterapeut som sakta men säkert masserade upp mina muskler och efter ett tag (och några migränanfall) så började yrseln släppa helt. Nu går jag hos en naprapat varannan vecka som håller koll på min nacke och påminner mig om att slappna av så att det inte går lika långt igen! Så ett litet tips från mig till dig- löser ju verkligen inte allt, men gör tillvaron lite mera dräglig 🙂

    Anna 2015-11-11 17:48:00 http://None
    Svara
  • vanja, var rädd om dig! Det finns bara en som du!
    Sålla bort sådant som inte är viktigt, sådant som kan vänta. Men gå gärna förbi din vårdcentral också och be dem ta basprover då yrsel också kan bero på brist av något..
    Kram på dig!

    Annie 2015-11-10 22:07:31 http://None
    Svara
  • Åh jag känner igen mig… Jag har utbildat mig till något som i princip kräver att jag ska spendera återstoden av mitt yrkesverksamma liv framför en dator (och jag är bara 24 så det blir ju några år…) och det jag tänker på varje dag är ”neeeej”. Jag vill inte sitta still i 8 timmar varje dag och jag vill inte stirra in i en skärm hela tiden. Fasen. Jag jobbade i restaurangbranshen förut, och kan ofta sakna den biten, att röra på sig, och slippa sitta framför en dator. Synd bara att det är så pass dåligt betalt, slitsamt och tråkiga arbetstider…

    Denna veckan har vi flyttat hem till min mamma för att vi har folk som är hemma som river en vägg i vår lägenhet, och jag har packat med mig tidningar och böcker. Sånt jag inte prioriterar på kvällarna hemma. Kanske när jag inte har en lägenhet att tänka på, renovera eller städa så kan jag ägna mig åt lite hederlig tidningsläsning. Vi får hoppas.

    Ulrika 2015-11-10 16:11:26 http://None
    Svara
  • Haha älskar ”den bajsnödiga pekpinnen” här ovanför.. Känner mig förstås brutalt träffad också.. Jag har farit fram med en hel del bajsnödiga pekpinnar… Men shit, jag vill dig bara väl och jag är förbaskat orolig för dig. Min erfarenhet radar upp sig som en jäkla film här i bloggen och det gör mig ont.

    Om du hade drabbats av fysisk sjukdom, brutit ett ben eller inte kunnat bajsa på 2 veckor då hade du SÖKT vård. Du hade inte väntat ut sjukdomen, eller låtit det självläka och du hade framförallt inte gjort det utan kunskap om din åkomma. Men detta vill jag säga.. Gör dig själv en stor jäkla tjänst och sök hjälp! Kontakta tex stressmottagningen eller någon vårdcentral (min erfarenhet av vc och utmattning är dock kass men Sthlm kanske är bättre).

    Stor kram <3
    Ev var detta den sista bajdnödiga pekpinnen…

    Karin & Z 2015-11-10 13:33:35 http://None
    Svara
  • Glöm inte bort att även kolla din syn samt unna dig en härlig massage! Och självklart vara riktigt rädd om dig ❤️

    Elin 2015-11-10 12:10:00 http://None
    Svara
  • Det är ju lite osoft att komma med oombedda tips, men tänkte vara lite osoft i alla fall… När man stressat mycket så kan det vara bra att fylla på med lite vitamintillskott, som B-vitamin och dvitamin. Känner du för det kan det vara en god idé att läsa om utmattade binjurar. Sorry för den bajsnödiga pekpinnen men vill så gärna att du ska må bra <3

    Oriasienna 2015-11-10 11:45:14 http://None
    Svara
  • Åh du är så fin Vanja! Lika fin på utsidan som på insidan. Älskar din inställning till livet 🙂

    Lovisa 2015-11-10 09:46:40 http://fashiondeco.blogg.se
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!