Den här bildserien tog jag med mobilen i gÃ¥r kväll efter en LJUVLIG dag. Iggy sov i vagnen och jag var sÃ¥ glad att det bubblade i bröstet. Jag tycker att den sÃ¥ väl uttrycker känslan jag hade i kroppen – ren och skär lycka! Och det bästa är att jag hade en väldigt ”vanlig” dag, men som alltid sÃ¥ är det just de där vardagliga grejerna som stÃ¥r för den största lyckan.
Niklas var pÃ¥ fest, Ã¥kte lördag eftermiddag och kom hem ett drygt dygn senare (övernattningspartaj, wiiiii!). Det innebar att jag Ã¥ grodan hade lite alone time, och av nÃ¥gon anledning (nÃ¥n som känner igen sig?) sÃ¥ är grodan nästan alltid mysigast när det är bara jag och han. Pappa har ju sen länge varit lite av en favorit, och pÃ¥ vissa sätt ställer det till det i vardagen. ”Inte mamma!” kan Iggy säga när det är dags för pÃ¥klädning/avklädning/blöjbyte/tandborstning/whatever. Men allt sÃ¥nt slipper man när han vet att det är bara jag som finns tillgänglig, he he.
Sen upplever jag ocksÃ¥ att Iggy är mycket mer o-bökig när det är bara han och jag. Inget gnöl och inget gnäll. Det är bara riktigt rackarns ljuvligt. Vet inte vad det beror pÃ¥, men sÃ¥ upplever jag det i alla fall. Därför är sÃ¥n här alone time SÃ
härlig!
Och vÃ¥r gÃ¥rdag var sÃ¥ rackarns mysig. Vi lÃ¥g och mös i sängen till omkring halv nio. Käkade lÃ¥ngfrulle med massa smaskens grejer, mÃ¥lade med fingerfärg och lekte. Sen spenderade vi hela dagen och en del av kvällen utomhus. Vi mötte upp min pappa med fru och hängde i Vinterviken. Lunch, bulle, kaffe, pankisar till grodan. Grodan fick en ny kompis vid namn Majken – som lÃ¥nade honom sin cykel, vilken lycka!
Vi såg en fladdermus (!), änder som åt apelsin, spanade in planteringar (skottkärror med jord som körs omkring är högvilt) och rörde runt med långa pinnar i en halvtom fontän. Inget speciellt, men ändå just precis det. För att spendera tid med sin goda lilla unge på det här viset är tamejtusan så jävla mysigt, fint och ROLIGT.
Iggy är som min lilla partner in crime, jag älskar hur han tycker allt är spännande och hur mycket vi kan prata med varandra. Jag älskar ocksÃ¥ att han är som en liten komedishow som ständigt är pÃ¥ – sÃ¥ fort man tittar pÃ¥ honom blir man glad. Han säger sÃ¥ roliga grejer, gör sÃ¥ luriga miner. Självklart kan det bli bÃ¥de dramaserie och skräckfilm ocksÃ¥, men för det mesta tycker jag verkligen att han mest är en humorshow som konstant föder min lycka.
Jag brukar därför kalla honom för Lilla Lyckan, för det är precis sÃ¥ jag känner. Han är min lilla lycka, som sprider solsken och glädje i min vardag pÃ¥ ett sätt som jag aldrig varit med om innan. Det är sÃ¥ vansinnesklyschigt att säga det, men det är SÃ
FINT att ha barn.
Så otroligt glad och tacksam att jag får ha denna Lilla Lycka i mitt liv, och att en helt vanlig söndag blir ovanligt fantastisk, endast på grund av hans närvaro.