Eftersom jag inte hann med någon #TBT i går får det bli en #FBF denna vecka också. Den här gången letar vi oss tillbaka till 1992. Då var jag 14 bast, och min lillasyster Stina hade precis kommit till världen. Här är vi i Dalarna hemma hos min farmor, Stina är kanske någon månad gammal.
Att min pappa skulle ha barn med sin nya fru var nåt jag från början tyckte var jättejobbigt. Det här med brokiga familjer är inte alltid lätt när man är mitt uppe i förändringarna, men det fina är att så länge alla inblandade försöker sitt bästa att vara respektfulla mot varandra, så blir resultatet faktiskt fantastiskt.
Jag är idag sÃ¥ ENORMT glad att min pappa träffade sin ”nya” fru (som han nu varit gift med i en rackarns massa Ã¥r). Det resulterade i att jag fick en ny fin familjemedlem i form av Stinas mamma – och givetvis att jag fick en UNDERBAR lillasyster. Kan inte tänka mig ett liv utan Stina, och det är TOPPEN att fÃ¥ ett sladdissyskon.
Mellan oss var det ingen konkurrens, och det har egentligen aldrig varit nÃ¥got bad blood som det ju ibland kan vara mellan syskon. Förutom de där första mÃ¥naderna när hon lÃ¥g i sin mammas mage dÃ¥. För jag mÃ¥ste erkänna att det var lite trixigt. Att ens pappa ska Fà BARN med den ”nya” blir nog ofta nÃ¥gon slags lojalitetskonflikt för de redan befintliga barnen. De nya familjekonstellationerna blir liksom sÃ¥ oÃ¥terkalleliga, och en viss konkurrenskänsla tror jag är oundviklig.
Men. Det blev sÃ¥klart hur bra som helst. Stina var den SÃTASTE lilla unge jag nÃ¥gonsin sett, med de godaste kinderna jag nÃ¥gonsin pussat pÃ¥. Jag flyttade hemifrÃ¥n när hon var tvÃ¥ Ã¥r, och minns hur det var när hon var hemma hos mig och hälsade pÃ¥. Vi lektelektelekte och byggde om hela min lägenhet till en koja. Hon badade i mitt badkar i mitt solgula yttepyttebadrum, och jag berättade om trollet i avloppet som sög ut allt vatten och gjorde sÃ¥ att det sa ”slörp”.
Stina och jag idag är superbra vänner och har sÃ¥ himla kul ihop. Ãr sÃ¥ sjukt tacksam att hon finns i mitt liv.
Och hörrni – spana in min fräsigt blommiga playsuit pÃ¥ bilden! Den skulle jag gärna ha i dag faktiskt. HÃ¥ret skulle jag nog däremot styla lite annorlunda. Men tur är väl det kanske – att ens hÃ¥rideal förändrats pÃ¥ de 24 Ã¥r som gÃ¥tt sen bilden togs. Otroligt kul dock, att modet i dag är nere och nosar pÃ¥ 90-talets stilideal. Ãr det dÃ¥ man förstÃ¥r att man är gammal – när man börjar vara med om modetrender för ANDRA gÃ¥ngen? Ha ha. Ha en underbar fredag!