Vanja Wikström

I mÃ¥ndags skrev ju jag det här inlägget som handlade om att det aldrig är för sent att börja om – och att när man gör det sÃ¥ handlar det om att trampa upp nya stigar utanför sin sedan länge invanda motorväg. Jag antydde ju även att jag själv precis lÃ¥g i startgroparna för en omstart, och att det var ett vägbygge pÃ¥ gÃ¥ng.

Och nu har det hänt! Jag har trampat upp de första försiktiga spåren på min nya stig. Någon som kan gissa vad det handlar om, baserat på bilden ovan?

Jaaaa – sÃ¥klart handlar det om att jag ÄNTLIGEN tagit tag i det här med träning! Ni som följt mig länge har ju benkoll pÃ¥ att min mesta träningsinsats är när jag knallar till ICA för att köpa Exotic Snacks, typ. Jag har aldrig varit en sÃ¥n som prioriterat fysisk ansträngning ur ett hälsoperspektiv. Jag kan springa om jag är pÃ¥ väg att missa bussen, gÃ¥ en lÃ¥ngprommis för att jag behöver rensa hjärnan – men att gÃ¥ till ett gym för att lyfta vikter eller göra rörelser i grupp för att det är bra för kroppen – NEJ.

Bara tanken pÃ¥ att ”gÃ¥ till gymmet” har fÃ¥tt mig att känna mig matt. Jag trivs bäst i min soffa. Har ju berättat för er tidigare om hur jag funkar; jag är absolut inte lat (kan ju jobba pÃ¥ överdrivet bra som ni vet), men jag är desto mer BEKVÄM. Och det är den här bekvämligheten som fÃ¥tt mig att göra en 180-gradersvändning bara av tanken pÃ¥ träning.

Jag har sÃ¥klart försökt fÃ¥ bukt med det här beteendet tidigare. Jag har försökt bli en sÃ¥n där fräsig springperson, ni vet en sÃ¥n som alltid packar ner joggingskorna när hen är ute och reser (det är ju ett sÃ¥ lätt sätt att träna!) och tar en snabb vända pÃ¥ stranden innan frukost. Det funkade i flera dagar. Men sen kom det regn – dÃ¥ ville jag inte ut Ã¥ springa. Och sen kom hösten och kylan – dÃ¥ ville jag inte ut Ã¥ springa. Och när vintern landade med snö Ã¥ sÃ¥nt – ja, dÃ¥ hade jag gett upp det där med att bli en fräsig springperson för länge sen.

Ett par Ã¥r hade jag SATS-kort. DÃ¥ skulle jag bli en fräsig gymperson. Ni vet en sÃ¥n där som gÃ¥r pÃ¥ coola klasser, har en snygg vattenflaska och hänger pÃ¥ ekofruktavdelningen pÃ¥ ICA efter passet – givetvis iförd skitheta gymkläder. Och det gick jättebra, de första tvÃ¥ veckorna. Resterande 118 veckor betalade jag snällt den svindyra avgiften varje mÃ¥nad – utan att besöka en enda cool träningsklass. VÃ¥gar inte ens tänka pÃ¥ hur mycket pengar jag eldat upp i SATS-ugnen.

Men! Nu är det nya tider. Nu SKA jag lyckas! Och den här gången tror jag faktiskt jag klarar det, för nu finns en motivation bakom beslutet att ta upp träningen som inte funnits där förut. MIN HÄLSA. För ska jag vara helt ärlig så har hälsan inte varit fokus de andra gångerna. Då har motivationen mer varit att få en mindre sladdrig rumpa, typ.

Problemet är bara att den moroten räcker inte. Det ÄR inte tillräckligt viktigt för mig att ha en ickesladdrig rumpa, sÃ¥ dÃ¥ prioriterar jag alltid bort de tillfällen som kan avsladdrifiera mig, om ni hajar? Hellre bekväm, lycklig, mumsandes Exotic Snacks i soffan med sladdrig rumpa än olycklig, missnöjd, svettandes och kämpandes för en studsig stjärt i en miljö jag avskyr. Nä – mina träningsförsök tidigare har varit dömda att misslyckas.

Nu, för första gången, känner jag att jag gör det av RÄTT anledning. Så det är först nu jag ens har en chans att lyckas. För med ett knä som pajat innan jag ens fyllt 40, och med en rygg som börjar ge upp av allt kånkande på en 15-kilosperson känner jag att DET HÄR GÅR INTE. Jag måste TA HAND OM MIN KROPP. Jag vill bygga muskler, bli stark, få en kropp som orkar, som inte pajar. Jag vill känna att jag tar ansvar för mig själv, min kropp och min hälsa.

Och hörrni – jag har faktiskt börjat trampa upp min nya stig. I mÃ¥ndags köpte jag kort pÃ¥ Friskis & Svettis, och gick pÃ¥ mitt första pass samma dag. Jag valde det allra lättaste de kunde erbjuda, ”Jympa Bas”, och förutom jag och glammis-Picklan (som är min träningsbuddy, wiiii!) var det nästan bara pensionärer pÃ¥ passet. Som sprang om oss.

Och det var tur som attan att vi inte valde nåt svårare, för vi var HELT SLUT efter passet (se bild för bevis). Och nu, två dagar senare, värker ALLA CELLER I MIN KROPP av monumental träningsvärk. Det säger något om hur lite jag använder mina muskler till vardags. Och vet ni vad? Förutom att det var SJUKT JOBBIGT, så var det också SJUKT KUL! Jag hade ett stort leende på läpparna genom allt hoppande och studsande.

Friskis passar mig perfekt; det är avslappnat, enkelt att hänga med och man tränar verkligen hela kroppen + får kondition på köpet. Rackarns bra upplägg alltså. Musiken på det passet vi gick var väl inte den fräschaste, men det bidrog liksom bara till den roliga stämningen på nåt sätt.

Att gÃ¥ och träna är för mig är en sÃ¥n absurd upplevelse (jag kan som sagt inte alls identifiera mig med att vara en ”sÃ¥n som tränar”) sÃ¥ det var liksom bara bra att det fanns fler inslag som gjorde att det kändes lite lurigt. PÃ¥ ett bra sätt alltsÃ¥. Ja, kanske svÃ¥rt att hänga med i hur jag resonerar här, men summan av kardemumman var alltsÃ¥ att det var SKITKUL!

EfterÃ¥t kunde jag inte sluta le. Jag var hög som ett hus pÃ¥ min egen duktighet och slank ut pÃ¥ stan i träningskläderna (!), gick till ICA´s ekologiska fruktavdelning (!!) och köpte en massa gott till kommande frukostar – och jag insÃ¥g att jag till och med hade en rätt snygg vattenflaska (!!!). HAR jag alltsÃ¥ blivit en träningsperson nu?!

Svaret är JA. För nu MÅSTE jag bli det, för min hälsas skull. När jag opererade knät var läkaren tydlig med att träning var nåt som jag fick vara så god att få in i mitt liv. I alla fall om jag ville ha en fortsatt fungerande kropp. Och jag har ju känt precis så själv, under ganska lång tid. Men nu är tiden inne att göra slag i saken.

Nu är det dags att sakta men säkert trampa upp stigen som ska bli en landsväg som ska bli min nya motorväg. Jag kommer garanterat slinka ut från skogen och in på min invanda autobahn både en och två och femton gånger, men jag ska tamejtusan FIXA DEN DÄR NYA VÄGEN. Jag kommer aldrig bli en sån där som tränar fem dagar i veckan, gör proteinshakes och anser att frukt är godis. Nej, jag kommer fortsätta att trivas på soffan med en gigantisk påse Exotic Snacks på magen.

Men mellan soffliggandet och snacksandet ska jag fÃ¥ in tvÃ¥ besök pÃ¥ Friskis per vecka. Ett besök är ocksÃ¥ jättebra, men mÃ¥let är att komma iväg tvÃ¥ gÃ¥nger. Ett mÃ¥l som jag kommer uppfylla den här veckan, eftersom jag ska pÃ¥ samma Bas-pass i morgon. Och nu ska jag tamejtusan ge Agda 76 Ã¥r en match. Eller okej, det var nog lite övermodigt. Men om en mÃ¥nad när jag hunnit utveckla lite styrka och kondition – DÅ fÃ¥r Agda se upp!

Den här gången är inte mitt mål att få en mindre sladdrig rumpa, nu är mitt mål att kunna knyta skorna på egen hand när jag börjar närma mig 80 bast. Mitt mål är att bli som Agda.

Håll tummarna för mitt stigtrampande nu, ok?

Nu är det ju semestertider, och dÃ¥ är det mÃ¥nga av er fina blogoliner som har en Estocolmotripp inplanerad. SÅ kul – välkomna hit! Detta innebär att jag titt som tätt fÃ¥r frÃ¥gor om jag inte kan skriva ett inlägg med mina bästa Stockholmstips, men det har jag faktiskt redan gjort. SÃ¥ jag tänkte att jag pÃ¥minner er om det, sÃ¥ att ni som undrar över var man kan äta gott/hänga med kids/ta en smarrig drink fÃ¥r BRA tips, och slipper hamna pÃ¥ klassiska turistfällor. Klicka pÃ¥ länkarna nedan för att ta del av mina Stockholmspärlor:

1) Här hittas en lista med mina bästa tips på goda utefrullar, smarrig mat på lokal och bra shopping (har också skrivit vilka ställen som är barnvänliga).

2) Här hittas alla tips om Stockholm som jag någonsin skrivit. Maaaassor med bra tips på alltifrån bästa falafeln till sjukt bra ställen att hänga på med kids!

3) Här hittas en film jag gjorde med Silja Line där jag bjussar på mina sex bästa Södermalmstips. (Texten på sajten är på finska, men filmen är på svenska så don´t worry!)

Spana in ovan länkar så kanske vi springer in i varandra i sommar!

                                                                                              I samarbete med Samsung

Nyligen fick jag göra en sjukt cool grej. Jag fick möjlighet att se om jag kunde lindra min spindelrädsla genom Virtual Reality. Jag bär nämligen (som en rackarns massa andra, närmare en tredjedel av alla svenskar enligt en färsk undersökning) på en irrationell rädsla. Min rädsla är för spindlar, och den har liksom alltid funnits där. Jag kan inte härleda den till någon enskild händelse, jag har bara alltid varit rädd för de här små och i princip helt ofarliga djuren.

Den här rädslan har hindrat mig i mitt vardagliga liv pÃ¥ sÃ¥ sätt att jag till exempel valt bort miljöer där jag kunnat rÃ¥ka pÃ¥ spindlar. Vackra naturupplevelser som jag inte tillÃ¥tit mig att njuta av, pÃ¥ grund av den här överdrivna rädslan. För överdriven är just precis vad den är – den fyller ingen funktion.

Att därför kanske kunna få en bättre relation till spindlar var något jag tacksamt tog emot. Jag känner också starkt att jag verkligen inte vill överföra min spindelrädsla på Iggy, han ska inte behöva välja bort upplevelser på grund av rädsla för något man egentligen inte alls behöver vara rädd för.

Det finns ett svenskt företag arbetar med att utforska hur Virtual Reality-teknik kan kombineras med psykologi för att lindra rädslor, och jag fick alltså äran att testa detta koncept. Jag fick prata med en psykolog för att beskriva min rädsla och hur den påverkar mig, och sen fick jag prova en app som tagits fram där man i VR-miljö går igenom ett program vars mål är att lindra spindelrädsla.

Jag hade aldrig provat VR förut, sÃ¥ bara att befinna sig i startmenyn tyckte jag var FANTASTISKT ha ha… Att sen ge sig in i appen med allt var det innebar – ja, det var en rejäl resa kan jag säga.

Det. Var. SÅ. Verkligt! Man fick pÃ¥ sig hörlurar och ett par slags glasögon, i vilka man placerade en Samsungmobil. Och sen drog det igÃ¥ng. Tre timmar spenderade jag inne i appen ”Itsy”´s (HUR bra namn?) virtuella värld.

[youtube id=”VOzrH40Yxjk”]
Allt det här – förberedelsen, upplevelsen, resultatet – filmades, och i dag kan jag bjussa pÃ¥ del 1 av 3 av den här makalösa resan. Dra igÃ¥ng klippet ovan och häng med! SÃ¥ sjukt cool upplevelse!