Vanja Wikström

Ni vet ju att jag gör bananpankisar till lunch sisådär JÄMT. Som i dag till exempel, då såg min vy runt kl 13 ut såhär. HUR ljuvligt?

Men. När man äter det så ofta som jag gör måste man förnya sig med jämna mellanrum. Och nu har jag hittat en ny favorit på bananpankistillbehörsfronten som är beroendeframkallande smarrig.

Nämligen denna lilla burk! Den innehåller en ekologisk hasselnöt- och chokladkräm som är fullkomligt fantastisk att bre på sina bananpankisar. Lite apelsin är det i den också, SÅ gott!

Dundrade som vanligt pÃ¥ med havssalt, müsli och kokos pÃ¥ mina pankisar – men sen toppade jag med jordgubbar för att vara lite (för mig) innovativ. MUMS!

Var sÃ¥ sjukt nöjd med min hemmakontorslunch i dag ska jag säga. Och den här krämen alltsÃ¥… Den funkar sÃ¥klart till en massa annat än bananpankisar. Man kan doppa frukt i den, ha den pÃ¥ vÃ¥fflor, baka med den… Ja – varför inte äta den direkt ur burken när man är lite sötsugen?

Ska jag avslöja en hemlighet? Jag sitter precis just nu och skedar i mig direkt frÃ¥n burken faktiskt. Blev sÃ¥ himla sugen när jag skrev det här inlägget sÃ¥ var tvungen att plocka fram den… Nom nom…

LÄS MER:
Mitt bästa recept på bananpannkakor

Tisdagstipset den här veckan är att se dokumentären IRIS som ni hittar på Netflix. I den får man följa UNDERBARA Iris Apfel under ett par veckor, och jag LOVAR att ni är fyllda till bredden med livslust när ni sett klart den här filmen.

Iris Apfel är 94 bast och en av de mest inspirerande mänskor jag stött pÃ¥. Hon har levt ett färgstarkt liv, drivit framgÃ¥ngsrika företag inom inredningsbranschen – och pÃ¥ senare Ã¥r även blivit en modeikon pÃ¥ grund av sin personliga och fantasifulla stil. Hon är liksom essensen av en mänska som VÅGAR – pÃ¥ alla plan, och hennes inställning till livet i allmänhet är underbar.

SE FILMEN! Ni kommer inte ångra er. Inspiration deluxe.

God morgon! Vad kul att sÃ¥ mÃ¥nga tyckte till i det här blogginlägget, ämnet ”kill” respektive ”tjej”-kläder är nÃ¥got som engagerar. Vill bara klargöra nÃ¥gra saker – jag har absolut ingenting emot att man väljer att klä sina smÃ¥ tjejbarn i rosa och sina smÃ¥ killbarn i blÃ¥tt – det är helt upp till varje familj att avgöra och alla gör precis som de vill. Det jag menar är ett problem är att JAG inte kan göra som jag vill – för utbudet finns liksom inte. Och det tycker jag är störigt, men framförallt märkligt.

Jag tycker inte att alla kläder MÅSTE vara könsneutrala och skrika HEEEEEN, men det vore önskvärt om det utöver det typiskt killiga och tjejiga gick att se åtminstone samma färger och mönster på BÅDA avdelningarna (om det nu måste finnas avdelningar), så att man hade lite valmöjligheter. Så att man kan ge sin lilla unge lite valmöjligheter och visa att alla färger går finfint att klä sig i.

Iggy älskar rosa till exempel, men det enda rosa plagg vi lyckats styra upp är ett par tights – givetvis frÃ¥n tjejavdelningen. Och vad fÃ¥r man för uppfattning om kläder och färger dÃ¥? Att det inte är ok som kille att klä sig i X och att det inte är ok som tjej att klä sig i Y? Det är INTE upp till omvärlden att avgöra vad min unge ska klä sig i för färger, det ska han fÃ¥ bestämma själv – men det blir ju rätt trixigt tänker jag, om alla färger inte finns att tillgÃ¥ vare sig under uppväxten eller sen när han vill börja välja plagg själv.

Jag är bara ute efter möjligheten att erbjuda min unge ett VAL, och dÃ¥ ska det inte finnas nÃ¥gra färger, mönster, snitt eller typer av plagg som inte är ok. Vill Iggy spendera mellanstadiet med att hänga runt i rosa klänningar kommer jag vara den stoltaste morsan i stan. Inte för att han i sÃ¥ fall skulle ”gÃ¥ emot normerna”, nää. Utan för att han i sÃ¥ fall skulle gÃ¥ efter sitt hjärta – att han skulle klä sig i det han VILLE klä sig i. DÃ¥ har jag skapat en trygg rackarns unge.

Men för att kunna veta vad man VILL klä sig i, sÃ¥ mÃ¥ste man ju känna att man FÅR klä sig i allt. Att kjolar inte är förbjudna bara för att man har snopp, att lila är en ”tjejfärg” och därmed nÃ¥got fel. Självklart kan en liten tjej fÃ¥ ha pÃ¥ sig rosa fluff, rysch och pysch – men om hon dagen efter vill ha motsatsen – ja men dÃ¥ FINNS inte det att tillgÃ¥. DET är vansinne.

Sen kan jag ocksÃ¥ hÃ¥lla med Jenny som drog en parallell kring det här med bus/vÃ¥ldsförhärligande tryck pÃ¥ pojkkläder; att vi redan där börjar forma bilden av ”vilda” män, nÃ¥t som i förlängningen skapar mönster – dels att leva upp till, men ocksÃ¥ att skapa ursäkter kring. Och är det nÃ¥t vi INTE ska göra, sÃ¥ är det att bidra till den kultur vi lever i där män konstant tar sig rätten till kvinnors kroppar. De är ju sÃ¥ ”vilda” och har svÃ¥rt att kontrollera sin explosivitet, det lärde vi oss redan pÃ¥ H&M´s smÃ¥barnsavdelning, liksom. Nää, usch.

Summan av kardemumman: om universum nu har skapat nÃ¥t sÃ¥ rackarns snajdigt som en regnbÃ¥ge – kan inte SAMTLIGA färger vara tillgängliga för SAMTLIGA, typ? Känns inte som för mycket begärt.